Näringsdepartementet

Näringsdepartementet är en del av det svenskas regeringskansliet med ansvar för energi-, IT-, transport- och infrastrukturpolitik samt näringslivsutveckling, regional tillväxt och turism. Statsråd är Annie Lööf, näringsminister och departementschef. Anna-Karin Hatt är IT- och energiminister och Catharina Elmsäter-Svärd är infrastrukturminister. Näringsdepartementet har cirka 300 anställda varav cirka 25 är politiskt tillsatta tjänstemän.

Det bildades den 1 januari 1969 som Industridepartementet och har sedan dess genomlevt ett antal ombildningar.

Historia

Kampen för ett näringsdepartement

1840 krävde borgarståndet inom ståndsriksdagen inrättandet av ett handels- och industridepartement. Lantmannapartiet, som kom in i riksdagen 1867, krävde i sitt partiprogram en minister för jordbruk, handel och allmänna arbeten. I ett kungligt förslag som under våren 1868 inkommer till riksdagen föreslås inrättandet av ett statsdepartement för jordbruket och de övriga näringarna samt för allmänna arbeten och vissa delar av kommunikationsanstalterna. I statsverkspropositionen 1874 anses det nödvändigt med ett statsdepartement för näringarna eftersom det var det "första och oeftergifvliga villkoret för indragande av Kommerskollegium". Kravet på ett näringsdepartement stöds av civilminister Per Axel Bergström.

En statlig kommitté föreslog 1884 indragandet av Kommerskollegium för att möjliggöra inrättandet av ett näringsdepartement. Civilminister Edvard von Krusenstjerna föreslår inte bara inrättandet av ett statsdepartement för jordbruk, industri och handel. Han föreslår även att det skall arbeta med skiftes, avvittring, de allmänna kartverken, stuteriväsendet samt för frågor som från SCB underställdes Kunglig Majestät samt möjligen även domän och skogsärenden. Under 1885 års riksdag framlägges det ett förslag av Kunglig Majestät som föreslår inrättandet av ett statsdepartement för jordbruk, industri och handel och samtidigt indragandet av en juristkonsult (konsultativt statsråd). Ett förslag till organisation för det föreslagna näringsdepartementet framläggs, där det nya statsdepartementet organiseras i tre byråer:

• handels- och industribyrå.
• jordbruksbyrå.
• byrå för övriga ärenden.

Det planerade statsdepartementet för näringarna faller på Första kammarens motstånd 1888. Lantbruksstyrelsens inrättande (1889) och den senare reorganisationen av Kommerskollegium (1891) försvagar kraven på ett samlat statsdepartement för näringarna. En motion av liberale riksdagsmannen och greven Carl Carlsson Bonde krävde i en motion 1869 ett statsdepartement för lantbruk, industri och handel. P.E. Lithander krävede i en motion 1898 att ett statsdepartement för samtliga näringar skall inrättas. I en annan motion kort därefter kräver A. M. Bergenmark i Andra kammaren inrättandet av ett statsdepartement för jordbruk,industri och handel. Första kammaren motsatte sig 1899 inrättandet av ett jordbruksdepartement och vill ha samtliga näringar samlade under ett gemensamt statsdepartement. Jordbruksdepartementet inrättas 1900 vilket försvagar kraven på inrättandet på ett gemensamt näringsdepartement.

1920 inrättades Handelsdepartementet inrättas som ytterligare sätter spiken i kistan för idéerna på ett gemensamt näringsdepartement. Kommunikationsdepartementet inrättas med den siste chefen för det första Civildepartementet som chef för det nya statsdepartementet för kommunikationsanstalterna. Under sommaren 1962 går det rykten om att AMS-chefen Bertil Olsson skall bli chef för ett industri- och sysselsättningsdepartement. Ryktena infrias dock aldrig.

Efter den rejäla valförlusten för Socialdemokraterna i kommunalvalet 1966 börjar man fila på en departementsreform där den ekonomiska politiken skall få ett eget statsdepartement. Handelsdepartementet får bland annat släppa ifrån sig ansvaret för de statliga bolagen. Denna nya ekonomiavdelning placeras under Finansdepartementets jurisdiktion. Statssekreteraren Krister Wickman från Finansdepartementet, som är en av Gunnar Strängs pojkar, får uppdraget att leda den nya ekonomiavdelningen. Wickman blir "ekonomiminister" i början av 1967. Hösten 1968 lägger justitieminister Herman Kling fram en proposition om inrättandet av ett ekonomiskt näringslivsdepartement. Riksdagen godkänner propositionen och ger det nya departementet namnet "Industridepartementet". Den 1 januari 1969 börjar det nya Industridepartementet sitt arbete med Krister Wickman som chef.

Industridepartementet 1969–1991

Det nya Arbetsmarknadsdepartementet börjar den 1 januari 1974 sitt arbete med Ingemund Bengtsson som chef. 1976 släpper den borgerliga regeringen Fälldin I regionalpolitiken från Arbetsmarknadsdepartementet till Industridepartementets domvärjo. Med Handelsdepartementets nedläggning den 31 december 1982 efter Olof Palmes återkomst som regeringschef tog Industridepartementet över ärenden och ämbetsverk från det nedlagda departementet, bland annat Patent- och registreringsverket. Dock inte utrikeshandelsfrågorna, som i stället fördes över till Utrikesdepartementet. Den nya departementsindelningen började gälla den 1 januari 1983.

Med Miljödepartementets inrättande den 1 januari 1987 försvann energifrågorna från Industridepartementet. 1988 lades regionalpolitiken tillbaka under Arbetsmarknadsdepartementets kontroll. Energifrågorna återgick 1990 till att sortera under Industridepartementet. Industridepartementet återtog samma år också regionalpolitiken från Arbetsmarknadsdepartementet. Med den borgerliga valsegern nästföljande år byter Industridepartementet namn till Näringsdepartementet (I) den 22 oktober. Den siste industriministern Per Westerberg blir Sveriges förste näringsminister.

Näringsdepartementet I 1991–1996

Den 1 december 1991 trädde omorganiseringen av Näringsdepartementet i kraft. Detta betyder att regionalpolitiken flyttade över till Arbetsmarknadsdepartementet. I gengäld övertog Näringsdepartementet frågor gällande biobränslen från Jordbruksdepartementet. Från Civildepartementet (III) övertog Näringsdepartementet frågor gällande näringsfrihet samt ärenden rörande pris och konkurrenspolitiken. Det fanns också planer på att lägga ner Jordbruksdepartementet och flytta över det till Näringsdepartementet men detta stupade på Centerpartiets motstånd.

Skogsärendena övergick 1995 från att ligga under Jordbruksdepartementet, till att hamna under Näringsdepartementets domvärjo.

Närings- och handelsdepartementet 1996–1998

Med Göran Perssons tillträde som regeringschef våren 1996 bytte departementet namn till Närings- och handelsdepartementet där även utrikeshandeln handlades av ett konsultativs statsråd med titeln handelsminister (1996-97 Björn von Sydow och 1997-98 Leif Pagrotsky). Göran Persson hade även planer på att även lägga jordbruket under departementet men han la dessa planer åt sidan för att inte irritera Centerpartiet.

Näringsdepartementet II 1998-

Under sommaren 1998 gav statsministern den f.d generaldirektören för Kriminalvårdsstyrelsen Ulf Larsson i uppdrag till att dra upp riktlinjerna till ett gemensamt departement för frågor rörande näringsliv, arbetsmarknad, jämställdhet samt region- och infrastrukturpolitik. Efter höstens riksdagsval meddelar Göran Persson sin regeringsbildning där Kommunikationsdepartementet, Arbetsmarknadsdepartementet, Närings- och handelsdepartementet samt delar av Inrikesdepartementet skall läggas ner och ersättas av ett gemensamt näringsdepartement. Den 1 januari 1999 började det nya Näringsdepartementet (II) sitt arbete med Björn Rosengren som chef för det nya "superdepartementet".

Efter den borgerliga valsegern 2006 flyttades arbetsmarknadsfrågorna till det nya Arbetsmarknadsdepartementet som börjar arbeta den 1 januari 2007. Skogsärendena flyttades samtidigt tillbaka till Jordbruksdepartementet.

Statsråd och chefer

Industridepartementet (1969–1991)

Namn	Tillträde	Frånträde	Politisk tillhörighet	Regering
Krister Wickman	1 januari 1969	30 juni 1971	Socialdemokrat	Palme I
Rune B. Johansson	1 juli 1971	8 oktober 1976	Socialdemokrat	Palme I
Nils G. Åsling	8 oktober 1976	18 oktober 1978	Centerpartist	Fälldin I
Erik Huss	18 oktober 1978	12 oktober 1979	Folkpartist	Ullsten
Nils G. Åsling	12 oktober 1979	8 oktober 1982	Centerpartist	Fälldin II, Fälldin III
Thage G. Peterson	8 oktober 1982	30 september 1988	Socialdemokrat	Palme II, Carlsson I
Ingvar Carlsson	30 september 1988	4 oktober 1988	Socialdemokrat	Carlsson I
Ivar Nordberg	4 oktober 1988	11 januari 1990	Socialdemokrat	Carlsson I
Rune Molin	12 januari 1990	4 oktober 1991	Socialdemokrat	Carlsson I
Per Westerberg	4 oktober 1991	21 oktober 1991	Moderat	Bildt

Näringsdepartementet I (1991–1996)

Namn	Tillträde	Frånträde	Politisk tillhörighet	Regering
Per Westerberg	22 oktober 1991	7 oktober 1994	Moderat	Bildt
Sten Heckscher	7 oktober 1994	4 februari 1996	Socialdemokrat	Carlsson II
Jörgen Andersson	5 februari 1996	22 mars 1996	Socialdemokrat	Persson
Anders Sundström	22 mars 1996	30 juni 1996	Socialdemokrat	Persson

Närings- och handelsdepartementet (1996–1998)

Namn	Tillträde	Frånträde	Politisk tillhörighet	Regering
Anders Sundström	1 juli 1996	7 oktober 1998	Socialdemokrat	Persson
Björn Rosengren	7 oktober 1998	31 december 1998	Socialdemokrat	Persson

Näringsdepartementet II (1999- )

Namn	Tillträde	Frånträde	Politisk tillhörighet	Regering
Björn Rosengren	1 januari 1999	15 oktober 2002	Socialdemokraterna	Persson
Mona Sahlin	15 oktober 2002	21 oktober 2002	Socialdemokraterna	Persson
Leif Pagrotsky	21 oktober 2002	31 oktober 2004	Socialdemokraterna	Persson
Thomas Östros	1 november 2004	6 oktober 2006	Socialdemokraterna	Persson
Maud Olofsson	6 oktober 2006	29 september 2011	Centerpartiet	Reinfeldt
Annie Lööf	29 september 2011	Inenhar posten	Centerpartiet	Reinfeldt

Myndigheter underställda Näringsdepartementet

• Bergsstaten
• Bolagsverket
• Energimarknadsinspektionen
• Energimyndigheten
• Konkurrensverket
• Luftfartsverket
• Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser
• Oljekrisnämnden
• Patent- och registreringsverket
• Patentbesvärsrätten
• Post- och telestyrelsen
• Rederinämnden
• Rikstrafiken
• Sjöfartsverket
• Statens väg- och transportforskningsinstitut
• Statens Järnvägar
• Sveriges geologiska undersökning
• Tillväxtverket
• Trafikanalys
• Trafikverket
• Transportstyrelsen
• Verket för innovationssystem

Aktiebolag underställda Näringsdepartementet

• Infranord
• Svevia
• Vectura