Miljöpartiet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Miljöpartiet de gröna
Miljöpartiet ljusreklam 2012.jpg
Förkortning MP
Land  Sverige
Språkrör Gustav Fridolin, Åsa Romson
Partisekreterare Anders Wallner
Gruppledare i riksdagen Mehmet Kaplan, Gunvor G Ericson
Grundat 20 september 1981
Huvudkontor Pustegränd 1-3, Stockholm
Antal medlemmar 13 751[1] (6:e)
Politisk ideologi Grön ideologi
Ekologism
Feminism
Politisk position Center-Vänster[2]
Internationellt samarbetsorgan Global Greens
Europeiskt samarbetsorgan Europeiska gröna partiet
Politisk grupp i Europaparlamentet Gruppen G/EFA
Färg(er) Grön
Ungdomsförbund Grön Ungdom (GU)
Studentförbund Gröna Studenter (GS)
Riksdagen
Röstandel
7,34 %
Mandattilldelning
25 av 349
Europaparlamentet
Röstandel
11,02 %
Mandattilldelning
2 av 18
Landstingsfullmäktige
Röstandel
6,85 %
Mandattilldelning
103 av 1 662
Kommunfullmäktige[3]
Röstandel
7,07 %
Mandattilldelning
686 av 12 978
Webbplats
www.mp.se
Svensk politik
Politiska partier
Val

Miljöpartiet de gröna (MP) är ett politiskt parti i Sverige, bildat 1981. Partiet har sitt ursprung i den gröna ideologin och förespråkar ett ekologiskt hållbart samhälle. Miljöpartiet kom in i riksdagen första gången i valet 1988, men förlorade sina platser i valet 1991, för att återkomma i valet 1994 och har därefter stannat kvar i riksdagen. Partiet har två språkrör, Gustav Fridolin och Åsa Romson, och är det tredje största i riksdagen. Inför riksdagsvalet 2010 samarbetade partiet tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som De rödgröna.

Miljöpartiet bildades 1981, bland annat som en protest mot det dåvarande svenska fempartisystemets hantering av kärnkraften och specifikt folkomröstningen om dess avskaffande 1980. Partiet hade då sin grund i en miljöinriktad utbrytargrupp i Folkpartiet, vars frontfigur var den tidigare folkpartistiske riksdagsmannen Per Gahrton. Miljöpartiet betecknar sig som blocklöst mittenparti, och samarbetar med såväl det borgerliga som det socialistiska blocket i olika frågor och på olika nivåer. I den nationella svenska blockpolitiken brukar emellertid Miljöpartiet räknas till det senare, framför allt efter det parlamentariska samarbetet med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet 1998-2006. Miljöpartiet formulerar sin politik utifrån vad man kallar en trefaldig solidaritet med det ekologiska kretsloppet, kommande generationer och världens alla människor. Konkret förespråkar partiet en kretsloppsekonomi där människor lever av naturresursers avkastning och inte tär på sin omgivning, något man anser att ekonomisk tillväxt gör.[4] Partiet betonar vikten av deltagardemokrati och profilerar sig främst inom områden som miljö och energi men ofta även i frågor som jämställdhet, feminism och djurrätt.

Miljöpartiet har sitt starkaste stöd i Stockholms och Göteborgs kommuners riksdagsvalkretsar.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Initiativet till att bilda ett nytt parti kom till stor del från Per Gahrton, tidigare riksdagsman för folkpartiet och ordförande i Folkpartiets ungdomsförbund. 1980 gav Gahrton ut boken Det behövs ett framtidsparti och vid ungefär samma tid bildades Aktionsgruppen för ett framtids- och miljöparti. Riksdagspartiernas sätt att hantera folkomröstningen om kärnkraften 1980 spelade också stor roll. Miljöpartiet bildades 1981 och var då ett strikt blockneutralt parti. Miljöpartiet hade även en bakgrund från lokala partier med grön profil som fanns innan Per Gahrton tog sitt initiativ. Främst lokala partier i Skåne och Storstockholm. I Storstockholm fanns för övrigt ett Miljöpartiets länsförbund där lokala partier ingick och som leddes av Per Enval redan innan Gahrton hoppade av från Folkpartiet. Många aktiva vid partiets bildande 1981 hade tidigare varit aktiva i olika miljögrupper (miljörörelsen), fredsgrupper (fredsrörelsen), hyresgästföreningar, mm varför det fanns en omfattande erfarenhetsbas redan från start. Samtidigt sökte sig många personer till partiet som tidigare inte sysslat med politiska frågor i organiserad form.

Partiet deltog för första gången i riksdagsvalet 1982, men fick då enbart 1,7 procent av rösterna och kom således inte in i riksdagen. På denna tid hade man inte några språkrör utan partiet företräddes utåt av den som för tillfället var sammankallande i partiets politiska utskott. Första "partiledare" i denna mening var Eva Sahlin från Hudiksvall, nu Eva Bovin. I valrörelsen 1982 företräddes partiet av Ragnhild Pohanka. Någon partistyrelse fanns inte vid denna tid. På förtroenderådets möte hösten 1984 inrättades systemet med två språkrör - en man och en kvinna (Per Gahrton och Ragnhild Pohanka). På extrakongressen i januari 1985 ändrades partinamnet till Miljöpartiet de gröna efter inspiration från andra gröna partier i Europa. I samband med extrakongressen lämnade också en del medlemmar som förespråkade räntefri ekonomi Miljöpartiet och bildade Ekologiska partiet. Inte heller 1985 lyckades man ta sig in i riksdagen.

Miljöpartiet kom däremot in i riksdagen i 1988 års val - mycket på grund av debatter om algblomning och säldöd. Partiet fick då 5,5 procent, vilket resulterade i 20 riksdagsledamöter. Det var första gången på 70 år som ett nytt parti tog sig in i den svenska riksdagen av egen kraft. 1991 fick Miljöpartiet bara 3,4 procent och hamnade utanför riksdagen - och blev därmed också det första partiet på 70 år som åkte ur riksdagen. Det oberoende Miljöpartiet kunde till skillnad från småpartier inom de politiska blocken inte få taktikröster för att hålla sig kvar i riksdagen.[källa behövs] Inför valet 1994 gjordes en större valkampanj och därmed kom Miljöpartiet åter in i riksdagen med 5,0 procent. År 1995, i det första Europaparlamentsvalet, fick partiet rekordhöga 17,2 procent. I 1998 års riksdagsval backade partiet med 0,5 procentenheter (till 4,5 procent) men vann politisk inflytande genom att Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta val på 70 år, så de var tvungna att samarbeta med Miljöpartiet och Vänsterpartiet för att behålla regeringsmakten. Under år 2006 ökade Miljöpartiets medlemsantal med 30 procent till cirka 9 500.

Hösten 2008 avskaffade Miljöpartiet kravet på att lämna Europeiska unionen efter en medlemsomröstning. I folkomröstningen om införande av euron i Sverige 2003 stödde miljöpartiet den vinnande nej-sidan. Miljöpartiets kritiker har ofta påtalat skillnaden i synen på EU mellan det svenska miljöpartiet och andra gröna partier som till exempel de tyska gröna. Det svenska partiet har varit motståndare till EU samtidigt som de kontinentala partierna varit starka förespråkare. Men då förbiser kritikerna att det svenska miljöpartiet bildats i ett Sverige som, åtminstone till namnet, var alliansfritt medan de kontinentala partierna tillkom i länder som redan var anslutna till dåvarande Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) (och dessutom Nato). Miljöpartiet har med åren alltmer närmat sig Socialdemokraterna och räknas nu till det rödgröna blocket.

Ideologi[redigera | redigera wikitext]

Partiprogrammet börjar: "Miljöpartiet de gröna är en del av en världsomspännande grön politisk rörelse. Tillsammans kämpar vi för långsiktigt hållbara, demokratiska samhällen, där människor tar ansvar, både lokalt och globalt. Vår vision är samhällen som lever i fredlig samexistens, verkar i jämlikt samarbete och där människor, djur och natur respekteras." Partiets ideologi vilar på en solidaritet som uttrycks trefaldigt:[4]

  • Solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet
  • Solidaritet med kommande generationer
  • Solidaritet med världens alla människor

Partiet har ända sedan början sagt att partiet ställer sig utanför den traditionella blockpolitiken, och i stället representerar den gröna ideologin, som är motståndare till mycket som de stora partierna har gemensamt, till exempel tron på nödvändigheten av ständigt ökad produktion samtidigt som man menar att till exempel frihet och jämlikhet går att förena.

Väljarna gav partiet en femma när de vid partiets bildande 1981 ombads gradera partiet på en skala 1-10 där 10 är mest borgerligt, sedan har dock partiets genomsnittssiffra bland befolkningen dragits ner till 3,9 1994. De senaste årens allianser på riksplanet med socialdemokraterna och vänsterpartiet har gjort att partiet har setts som ett parti tillhörande det socialistiska blocket. Samverkan har dock alltid av de ingående parterna beskrivits som röd-grönt. Partiet har i riksdagen ibland gjort uppgörelser med det borgerliga blocket, till exempel i frågor kring friskolor och småföretagsstöd. I ett femtontal kommuner runtom i landet regerar de gröna tillsammans med borgerliga partier liksom i Region Skåne.

Genom majoritets- eller valteknisk samverkan med olika partier har Miljöpartiet efterhand blivit ett allt mer etablerat parti som till exempel innehar ordförandeposten i en kommunal nämnd i många kommuner. I Kalix kommun ledde Peter Eriksson som kommunalråd en koalition av alla partier utom socialdemokraterna under perioden 1998-2002, vilket ledde till att de gröna blev största parti där i valet 2002. Bland andra kommuner där Miljöpartiet är populära märks Göteborg, Gnesta, Malmö och Umeå. Miljöpartiet hävdade sig i valet 2010 bra även i mindre kommuner, efter att under ett par mandatperioder haft svårt att göra sig gällande på landsbygden.

Symbol[redigera | redigera wikitext]

Maskros är partisymbolen.

Miljöpartiets partisymbol är maskrosen. Valet av maskrosen bygger på den kända bilden av en maskros som spränger genom asfalten, ett bevis på att naturen är en stark kraft som kan övervinna det som hotar den. Maskrosen kräver också en omvärdering för att uppskattas. De flesta gröna partier utanför Skandinavien har solrosen som symbol.

Organisation[redigera | redigera wikitext]

Partiet högsta beslutande organ är kongressen som brukar hållas på våren en gång per år. Kongressen utser bland annat språkrör, partisekreterare och partistyrelse. På kongressen har varje avdelning rätt att skicka ett eller flera ombud med rösträtt beroende på hur många betalande medlemmar som finns i avdelningen. Även partiets ungdomsförbund Grön Ungdom har rätt att utse ombud med rösträtt. Även medlemmar som inte är ombud med rösträtt har rätt att närvara och yttra sig på kongressen.

En avdelning i Miljöpartiet omfattar alltid en kommun. Det finns även en organisation på länsnivå som ofta sysslar med landstingsfrågor. Dessutom finns ett antal olika nätverk som är inriktade på en viss fråga. På riksnivå har Miljöpartiet sedan tidigt 2000-tal ordnat kommun- och landstingsdagar som en mötesplats för att diskutera kommun- och landstingspolitik. Miljöpartiet tillämpar en rotationsprincip som innebär att ingen bör sitta på ett externt uppdrag längre än tre mandatperioder i en följd, internt tillämpas ofta en nioårsregel.[källa behövs]

Valresultat[redigera | redigera wikitext]

Valresultat för Miljöpartiet de gröna i procent
Årtal Riksdagsval Landstingsval Kommunalval
1982 1,65 1,9 1,6
1985 1,50 2,0 2,5
1988 5,53 4,8 5,6
1991 3,38 3,1 3,6
1994 5,02 4,6 5,3
1998 4,49 4,4 4,8
2002 4,65 3,9 4,3
2006 5,24 4,7 4,9
2010 7,34 6,9 7,1

Fördjupning av resultat i riksdagsval[redigera | redigera wikitext]

År Röster Röstandel Förändring
röstandel
(procentenh.)
Mandat Förändring
mandat
Ref
1982 91 787 1,65 % +1,65 0 av 349 0 [5]
1985 83 645 1,50 % −0,15 0 av 349 0 [5]
1988 296 935 5,53 % +4,03 20 av 349 +20 [5]
1991 185 051 3,38 % -2,15 0 av 349 -20 [5]
1994 279 042 5,02 % +1,64 18 av 349 +18 [5]
1998 236 699 4,49 % −0,53 16 av 349 -2 [5]
2002 246 392 4,65 % +0,16 17 av 349 +1 [5]
2006 291 121 5,24 % +0,59 19 av 349 +2 [5]
2010 437 435 7,34 % +2,09 25 av 349 +6 [6]

Europaparlamentsval[redigera | redigera wikitext]

År Röster Röstandel Förändring
röstandel
(procentenh.)
Mandat Förändring
mandat
Ref
1995 462 092 17,22 % +17,22 4 av 22 +4 [7]
1999 239 946 9,49 % -7,73 2 av 22 -2 [7]
2004 142 704 5,96 % -3,53 1 av 19 -1 [7]
2009 349 114 11,02 % +5,06 2 av 18 +1 [7]

Riksdagsledamöter[redigera | redigera wikitext]

Det står i Miljöpartiets stadgar att ingen riksdagsledamot får sitta längre än tre mandatperioder i följd. Efter det får personen inte väljas till samma uppdrag igen inom tre år. När listan till riksdagsval väljs används principen varannan kvinna varannan man, för att uppnå en jämn könsfördelning.

Europaparlamentariker[redigera | redigera wikitext]

Inuti riksdagen.

Det är infört i Miljöpartiets stadgar att ingen Europaparlamentariker får sitta längre än två mandatperioder i följd, personen får därefter inte väljas till samma uppdrag igen inom tre år. När listan till Europaparlamentsval väljs används principen varannan kvinna, varannan man, för att uppnå en jämn könsfördelning. De för närvarande sittande Europaparlamentarikerna är:

Språkrör[redigera | redigera wikitext]

Partiet har valt att i stället för partiledare ha två språkrör, ett manligt och ett kvinnligt. Detta dels av jämställdhetsskäl (för att uppnå jämlikhet på alla nivåer), dels eftersom partiet förespråkar kortare arbetstider då två språkrör kan dela på arbetet.[8] Ännu ett skäl som förs fram är att språkrörens uppgift är att föra ut partiets politik, inte att leda partiet. Enligt partiets stadgar får språkrören inte inneha den posten mer än nio år i rad.[9]. Vid kongressen 2009 röstade man igenom att språkrör ska kunna bli statsråd. [10] Bland partiets mer kända politiker och tidigare språkrör märks Per Gahrton, Birger Schlaug och Eva Goës. Nuvarande språkrör är Gustav Fridolin och Åsa Romson. Ett av partiets två första språkrör - Ragnhild Pohanka - har numera lämnat Miljöpartiet och gått över till Vänsterpartiet.

Språkrörshistorik[redigera | redigera wikitext]

Åren Kvinna Man
1981-1984 Alternerande sammankallande i politiska utskottet.
1984-1985 Ragnhild Pohanka Per Gahrton
1985-1986 Ragnhild Pohanka Birger Schlaug
1986-1988 Eva Goës Birger Schlaug
1988-1990 Fiona Björling Anders Nordin
1990-1991 Margareta Gisselberg Jan Axelsson
1991-1992 Vakant Jan Axelsson
1992-1999 Marianne Samuelsson Birger Schlaug
1999-2000 Lotta Nilsson Hedström Birger Schlaug
2000-2002 Lotta Nilsson Hedström Matz Hammarström
2002-2011 Maria Wetterstrand Peter Eriksson
2011- Åsa Romson Gustav Fridolin

Grafisk tidsaxel[redigera | redigera wikitext]

Sammankallande i partistyrelsen[redigera | redigera wikitext]

Sammankallanden leder partistyrelsen i dess arbete.

Gruppledare i riksdagen[redigera | redigera wikitext]

Miljöpartiet har, till skillnad mot övriga partier, två gruppledare i riksdagen. Dessa leder riksdagsgruppens arbete.

Valresultat[redigera | redigera wikitext]

Resultat i riksdagsvalet 2010 på kommunnivå

Resultat i riksdagsval per kommun[redigera | redigera wikitext]

Sidoförbund och nätverk[redigera | redigera wikitext]

Partiet har två officiella sidoorganisationer, ungdomsförbundet Grön Ungdom (GU) och studentförbundet Gröna Studenter (GS). Därutöver finns ett antal närstående organisationer och interna nätverk. Gröna Quinnor är ett nätverk av några kvinnor i partiet, det finns även en jämställdhetskommitté. Miljöpartister i Svenska kyrkan är en sammanslutning av miljöpartister som är aktiva i kyrkopolitiken i Svenska kyrkan. Profiler från Miljöpartiet har tillsammans med andra gröna ideologer bildat den gröna tankesmedjan Cogito. I oktober 2008 bildades föreningen Gröna Seniorer. Tidigare har det även funnits ett nätverk för hbt-personer som hette Queergröna.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ SD, V och MP lockar medlemmar”. TT. 2014-01-10. http://tt.se/. 
  2. ^ http://www.mp.se/templates/Mct_177.aspx?number=205238
  3. ^ 2 av de 686 kommunfullmäktigemandat Miljöpartiet fick i valet 2006 är ej tillsatta
  4. ^ [a b] ”Grön ideologi - ett krav på handling”. Miljöpartiet de grönas partiprogram. Miljöpartiet de gröna. 2009. http://mp.se/files/82000-82099/file_82014.pdf. Läst 26 maj 2009. 
  5. ^ [a b c d e f g h] ”Allmänna val, valresultat”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____32065.aspx. 
  6. ^ ”Val till riksdagen 2010”. Valmyndigheten. http://www.val.se/val/val2010/slutresultat/R/rike/index.html. 
  7. ^ [a b c d] ”Valresultat Europaparlamentsval”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Pages/ProductTables____12383.aspx. 
  8. ^ ”Miljöpartiet de gröna - Vanliga skolfrågor”. http://www.mp.se/templates/Mct_177.aspx?number=166162. Läst 13 februari 2011. 
  9. ^ http://svt.se/2.22620/1.2375384/miljopartiet_foreslar_nya_sprakror?lid=puff_2375384&lpos=rubrik
  10. ^ http://www.dn.se/nyheter/politik/mps-sprakror-far-bli-ministrar-1.868061

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]