Birgitta Dahl

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om politikern Birgitta Dahl. För journalisten med samma namn, se Birgitta Dahl (journalist).
Birgitta Dahl 1990.

Rut Birgitta Dahl, född 20 september 1937 i Råda socken, Askims härad (nu i Härryda kommun), Göteborg och Bohus län, är en svensk politiker (socialdemokrat). Hon var riksdagsledamot 1969–2002, biträdande industriminister 1982–1987, miljö- och energiminister 1987–1990, miljöminister 1990–1991 samt svenska riksdagens talman 1994–2002. Dahl var under många år medlem i det socialdemokratiska partiets verkställande utskott. Mellan 2005 och 2011 var hon ordförande för Unicef Sverige. Hon efterträddes av Odd Swarting.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Birgitta Dahl blev filosofie kandidat vid Uppsala universitet 1960, därefter 1:e byråsekreterare vid Sida 1964–1968, kursassistent på Nordiska Afrikainstitutet 1964–1965, anställd vid Dag Hammarskjölds minnesfond 1965–1967 samt som ordförande för Svenska kommittén för Vietnam 1971–1977.

Under studietiden var Dahl aktiv i Uppsala studentkår, bland annat som ordförande i kårens sociala utskott 1963–1964, i vilket Anna-Greta Leijon var sekreterare. Birgitta Dahl var en av ledarna för Linje 2 i folkomröstningen om kärnkraft 1980 och lade, sedan socialdemokraterna åter fick regeringsmakten 1982, mycket kraft på att upprätta trovärdigheten i Linje 2:s slogan "Avveckling, men med förnuft" genom satsning på alternativ elproduktion (även kolkraft och naturgas) och genom riksdagsbeslut om avveckling av två reaktorer. Detta beslut som hon beskrev som "oåterkalleligt" hade uttalat stöd av statsminister Ingvar Carlsson, finansminister Kjell-Olof Feldt, och av en mycket stor riksdagsmajoritet (s, vpk, mp och c). Efter en mycket omfattande lobbying och propagandakampanj 1989 revs beslutet ändå upp, och i januari 1990 fick Dahl lämna ifrån sig energiministerposten till den kärnkraftsvänlige Rune Molin, som kom från LO.

Under sin tid som energiminister blev Birgitta Dahl upphovsman till Lagen om kärnteknisk verksamhet, som trädde i kraft 1984 och bland annat förbjöd såväl uppförande som planering av nya kärnreaktorer i Sverige, men som inte innebar några restriktioner mot forskning och utveckling eller export av kärnkraft. Som miljöminister var hon bland annat med och drev igenom förbudet mot användande av freoner, som tidigare varit vanliga i bland annat kylanläggningar.

Röda khmererna[redigera | redigera wikitext]

Dahl var 1971–1977 ordförande i Svenska kommittén för Vietnam (från 1975 känd som Svenska kommittén för Vietnam, Laos och Kambodja). Under perioden 1975–1979, då Kambodja styrdes av en regim under ledning av Pol Pot och dennes kommunistiska rörelse Röda khmererna, dog (enligt uppskattningar) omkring 1,7 miljoner kambodjaner (cirka 25 procent av den dåvarande befolkningen) i vad som senare har blivit känt som folkmordet i Kambodja. Hösten 1976, medverkade Dahl i en debatt i Sveriges Radios OBS-Kulturkvarten om situationen i Kambodja. Dahl sade då bland annat:

Alla vet vi ju att mycket, ja kanske det mesta, av det som nu sägs och skrivs om Kambodja är lögn och spekulation.
Det var helt nödvändigt att evakuera Phnom Penh. Det var nödvändigt att snabbt få igång livsmedelsproduktionen och det skulle komma att kräva stora offer av befolkningen.

Men det är ju inte det som nu är vårt problem. Problemet är att vi faktiskt inte har kunskaper, direkta vittnesbörd, för att kunna avvisa alla lögner som sprids av Kambodjas fiender.[1]

Dahl framförde även dessa ståndpunkter vid flera senare tillfällen, bland annat i en artikel i tidskriften Vietnam Nu (utgiven av Svenska kommittén för Vietnam, Laos och Kambodja) 1977.[2]

1997 publicerades Per Ahlmarks bok Det öppna såret, där bland annat Dahls tidigare uttalanden om Röda khmererna och folkmordet i Kambodja uppmärksammades.[3] Detta ledde till en debatt om Dahls demokratiska trovärdighet och lämplighet som talman i riksdagen. Dahl skrev efter detta en debattartikel i Dagens Nyheter, i vilken hon bland annat förklarade:

Problemet var att jag – och andra – samtidigt ändå trodde oss veta att mycket av det som skrivits om Kambodja varit lögn eller spekulation. Vi trodde – felaktigt – att det ingick i propagandan att beskylla den nya regimen i Kambodja för ännu värre brott än de som tidigare hade begåtts. Jag hade också svårt att föreställa mig att något så gräsligt kunde vara sant. Det finns därför några uttalanden av mig som jag ångrar djupt. Sedan den förfärliga sanningen stod klar för mig har jag plågats av att jag inte tillräckligt snabbt begrep och tog avstånd från Pol Pot-regimens grymheter.[4]

Under en debatt på ABF-huset i Stockholm våren 2005 om revolutionerna i Kambodja och Vietnam sade Dahl, enligt författaren Peter Fröberg Idling: "Det är en lögn att vi stödde Pol Pot".[5]

Om Röda Khmer-uttalandet skrev Birgitta Dahl 2002:

När man från vad som återstod av FNL-grupperna började hävda att vi skulle lita ensidigt på officiella rapporter från Kambodjas ambassader, rann sinnet på mig. Jag begärde att få göra ett inlägg i radions OBS-Kulturkvarten. Det sändes den lo november 1976 och har senare publicerats i Vietnam Nu nummer 2 1977. Så här pålystes mitt inlägg av Nancy Westman: Vi har tidigare här i OBS-Kulturkvarten fått olika bilder av utvecklingen i Kambodja nu efter krigets slut. Staffan Hildebrand sa bland annat i sin serie om länderna kring Mekong, att det är mycket svårt att veta vad som egentligen försiggår i Kambodja, eftersom inga utländska journalister släpps in i landet. Man får därför skaffa sig informationer från andra och ibland mindre tillförlitliga källor. Margareta Sörensson, Förenade FNL-grupperna, däremot hävdade i ett inlägg att om man bara läser det material som de kambodjanska ambassaderna lämnar ut, så kan man bilda sig en ganska klar uppfattning om Kambodja av i dag. Men Birgitta Dahl, ordförande i Svenska kommitten för Vietnam, Laos och Kambodja, tycker inte att den informationen räcker. ”Vi vill komma in i Kambodja och se med egna ögon vad som händer där.”

Mitt inlägg innehåller förvisso en del formuleringar, som i dag ter sig slagordsmässiga och naiva — dock inget stöd för Pol Pot. Men själva ärendet var att kräva sanningen, inte nöja oss med officiella rapporter. Kärnpunkterna uttrycks så här: ”Därför tycker jag det är fel, ja fegt, att låtsas som om vi inte hade problem när det gäller Kambodja ... Problemet är att vi faktiskt inte har kunskaper, direkta vittnesbörd, för att kunna avvisa alla lögner som sprids av Kambodjas fiender ... Vi upplever det som en särskild skyldighet för vietnam rörelsen, som alltid har haft sin styrka i att stödja dem som har haft den moraliska rätten på sin sida, och i att berätta sanningen för världen. Därför kommer vi att fortsätta försöken att få bättre kunskaper om Kambodja, främst genom att utländska besökare tillåts att skildra utvecklingen på platsen”. Det är detta inlägg, publicerat i Vietnam Nu nummer 2 1977, som Per Ahlmark och andra i många år har använt för att sprida myten, att jag har hyllat och stött Pol Pot. Till detta har Ahlmark lagt det klassiska knepet ”guilt by association” genom att bunta ihop mig med andra och lägga deras ord i min mun, som här: ”De röster som helhjärtat försvarade Pol Pot var den stalinistiska Norrskensflamman, P 0 Enquist, Jan Myrdal och Birgitta Dahl.” Jag har verkligen ingenting gemensamt med Norrskensflamman eller Jan Myrdal i denna fråga eller i någon annan. Så snart som sanningen stod klar tog jag naturligtvis ställning mot Pol Pot. Därför hade jag svårt att kritisera Vietnam för invasionen av Kambodja 1978—1979, även om den stred mot internationell rätt. Jag tyckte att målet att få bort Pol Pot och hans anhängare var lika gott som det som en hel värld godtog, när Tanzania befriade Uganda från Idi Amin. Också för detta fick jag kritik — men det är en annan historia.[6]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Birgitta Dahl är dotter till folkhögskolerektor Sven Dahl och hushållsläraren Anna-Britta, född Axelsson. Hon är gift med Enn Kokk och mor till Anna Kettner. Hon har ytterligare en dotter Kerstin och en son Matti.

Ordnar och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]


Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ OBS-Kulturkvarten. Sveriges Radio. 1976-11-10.
  2. ^ Dahl, Birgitta (1977). Vietnam Nu (2). 
  3. ^ Ahlmark, Per (1997). Det öppna såret : om massmord och medlöperi. Stockholm: Timbro. sid. 378–380. ISBN 91-7566-326-0 
  4. ^ Dahl, Birgitta (1997-08-23). ”n/a”. Dagens Nyheter. 
  5. ^ Fröberg Idling, Peter (2006). Pol Pots leende : om en svensk resa genom röda khmerernas Kambodja. Stockholm: Atlas. sid. 271. ISBN 91-7389-204-1 
  6. ^ Birgitta Dahl: Solidaritetsarbetet för Vietnam. I Var blev ni av ljuva drömmar. Ordfront 2002

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Fakta om folkvalda: Riksdagen 1985–1988, utgiven av Riksdagens förvaltningskontor, Stockholm 1986 ISSN 0283-4251 s. 71

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]



Föregångare:
Carl-Axel Petri
Sveriges energiminister
1982–1990
Efterträdare:
Rune Molin
Föregångare:
Ingvar Carlsson
Sveriges miljöminister
1986–1991
Efterträdare:
Olof Johansson
Föregångare:
Ingegerd Troedsson
Talman i Sveriges riksdag
1994–2002
Efterträdare:
Björn von Sydow