Optisk telegraf

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Optisk telegraf, replik vid Tekniska Museet i Stockholm, med Kaknästornet i bakgrunden.

Optisk telegraf eller semafor är en föregångare till dagens telekommunikationssystem som uppfanns 1792 av fransmannen Claude Chappe. Den av svensken Abraham Niclas Edelcrantz utvecklade varianten av optiska telegrafen bestod av en mast med 10 järnplåtar som kunde ställas i olika lägen. Luckorna kunde växelvis öppnas och stängas och därigenom kunde man skapa upp till 1024 olika kombinationer. Systemet kan sägas vara en föregångare till moderna datasystem, genom att det bygger på ett binärt system med 10 signalelement.

Om semaforer på järnväg -se semafor.

De optiska telegrafstationerna placerades på platser där fri sikt fanns till nästa station, till exempel i skärgårdar. Varje station utgjorde en länk i en kedja och en signal repeterades steg för steg från en station till den nästa tills den nådde adresstationen. Stationerna som benämndes telegrafer var en plats dit man begav sig för att sända sitt meddelande ett s.k telegram. Den optiska telegrafen finns ej mer, den sista optiska telegraflinjen linjen i Sverige upphörde 1881. Men namn som Telegrafberget på moderna kartor minner än i dag om platser för optiska telegrafstationer i svunna tider. I slutet av 1700-talet utvecklades telegraflinjer, oftast enbart i statens tjänst med den optiska telegrafen.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Telegrafi är överföring av information, till exempel text och symboler över stora avstånd. Ordet telegraf lär ha myntats i slutet av 1700-talet som en bildning av grekiska tele = fjärran och grafein = skriva. Den första idén till en modern optisk telegraf tillskrivs den engelske fysikern Robert Hooke, som 1684 höll ett föredrag i Royal society angående sättet att befordra ett meddelande på långa avstånd genom att använda olika formade föremål, upphängda i ramar på så sätt, att varje föremål betecknade en bokstav. Hooks goda förslag blev emellertid ej praktiskt utförda, lika litet som ett par andra i Frankrike. Först efter franska revolutionen fick den nyare optiska telegrafen sin praktiska betydelse genom det av en ung fransk ingenjör vid namn Claude Chappe 1792 uppfann det optiska telegrafsystemet. I Frankrike upprättades också 1793 den första optiska telegraflinjen enligt detta system mellan Paris och Lille, som innefattade 22 stationer.

Fransmannen Chappe utvecklade ett system för främst militärt bruk i form av master med semaforliknande vingar, som kunde vinklas på olika sätt med ett sinnrikt system med linor och trissor. Svensk pionjär var Edelcrantz, som 1794 konstruerade ett digitalt system med luckor, som var betydligt snabbare att använda jämfört det franska systemet.

Det första försöket med optisk telegraf i Sverige genomfördes den 30 oktober, 1794 genom att en födelsedagshälsning till kungen skickas från Katarina kyrktorn till Drottningholms slott. Närmast efter Frankrike var Sverige det andra landet i världen som införde ett optiskt telegrafnät.

En omskriven linje gick från fyrplatsen Söderarm i Stockholms yttre skärgård och till kungliga slottet i Stockholm med förlängning till Drottningholms Slott. En mellanstation låg lämpligt nog vid Vaxholms fästning. Huvuduppgiften var att varna för eventuellt fientligt angrepp över Bottenhavet. I Sverige uppfördes kort efter försöken mellan Stockholm och Drottningholm telegraflinjer 1794 till Karlberg samt till Fredriksborgs och Vaxholms fästningar, 1796 till Grisslehamn och över Ålands hav till Eckerö. Därefter etablerades telegraflinjer mellan Göteborg och Marstrand, vid Helsingborg och mellan Karlskrona och dess kringliggande befästningar.

I samband med Finska kriget 1808 byggdes optiska telegraflinjer snabbt ut till viktiga platser på östkusten. Efter freden 1809 fick telegrafnätet förfalla "då man ej hade några viktiga meddelanden att fortskaffa", med undantag av stationerna omkring Göteborg. Under 1830-talet blev den politiska situationen i Europa spänd och svenska regeringen ansåg det nödvändigt att förstärka kustförsvaret. 1836 befallde därför Karl XIV Johan, att de edelcrantzska telegraferna i Stockholms, Göteborgs och Karlskrona skärgårdar skulle återuppbyggas, och då uppsattes även en telegrafkår med militärisk organisation, lydande under chefen för Topografiska kåren. Linjerna från Stockholm, Göteborg och Karlskrona togs åter i bruk och utvidgades dessutom.

Efter att tidigare ha varit reserverad för officiella och militära meddelanden öppnades telegrafen den 1 maj 1837 för allmän korrespondens. Den svenska Telegrafinrättningen var det första statliga telegraf företag i världen som tillät detta. Det nya telegrafnätet fick sin största utsträckning under Krimkriget1850-talet när västmakterna hade flottstyrkor som uppträdde i Östersjön.

Funktion[redigera | redigera wikitext]

Edelcrantz system bestod av luckor som kunde ställas på kant så att de inte syntes på avstånd (= 0), eller vändas så att de syntes väl (= 1). Läget kunde avläsas på långt avstånd med hjälp av kikare. Den ensamma luckan överst kallades A, de 9 luckorna på de tre armarna under betecknade de tal, som kunde tolkas med hjälp av en kodbok. De nio luckorna var utplacerade så att de bildade tre vertikala rader, där en lucka på den övre raden hade värdet 1, en lucka på den mellersta raden hade värdet 2 medan en lucka på den nedre raden hade värdet 4, enligt värdetabellen nedan.

Luckornas värde
A
 1   1   1 
 2   2   2 
 4   4   4 

Den första vertikala raden från höger utmärkte ental, den andra tiotal och den tredje hundratal. Talet 367 signalerades således genom följande luckor vändes så att de syntes

Talet 367
A
 1   -   1 
 2   2   2 
 -   4   4 

=

 3   6   7 

Totalt kunde man på detta sätt signalera 512 olika siffertal (kombinationerna 000 - 777). Med lucka A ovanför de nio luckorna i talmatrisen kunde detta tal dubbleras, varför man med Edelcrantz telegraf kunde signalera 1 024 olika siffertal.

Med vart och ett av dessa 1 024 siffertal utmärktes en av de mera allmänt förekommande stavelserna eller ord, som sammanställts i tillhörande signalbok. Man kunde även på så sätt signalera varje särskild bokstav. Signaltabellen upptog totalt 20 080 olika uttryck.

Vid god sikt tog det ca 7 minuter att sända ett kort meddelande från huvudstationen vid Mosebacke torg i Stockholm till Furusund via de fem mellanstationerna. Ett meddelande från Stockholm till Gävle tog cirka en halvtimme att få fram, jämfört med en ordonnans som ofta behövde två dagar för samma sträcka.

Optiska telegrafstationer manövrerades och observerades av vakter. Det var ett ansträngande arbete att med kikare hålla kontinuerlig uppsikt på motstationens signaler. Ouppmärksamhet bestraffades hårt! Det gav upphov till en inofficiell kod i kodboken för "privat signalering" mellan vakterna: "Pass på. Inspektör är på väg!" Nattetid och vid dimma blev det förbindelseavbrott.

Stationernas placering[redigera | redigera wikitext]

Optiska telegrafen i Furusund


Tabell över optiska telegrafstationer på västra kusten 1799-1881[1]:

Station i linjen Verksamhetstid Till Anmärkningar


Göteborg
Otterhällan 1839-05-14 1863-11-01
Stigberget 1839-05-14 1863-11-01
Nya Varvet 1799 1881-09-15
Torslanda / Hisingen 1801-04-15 1871-07-13
Marstrand / Karlsten 1799 1871-07-13 Troligen inlagd i förråd 1823-1824
Brännö 1864-07-21 1881-09-20 Sidostation
Vinga 1839-06-01 1881-09-15 Sidostation

Tabell över optiska telegrafstationer på östra kusten 1836-1881[2]:

Station i linjen Verksamhetstid Till Anmärkningar
Stockholm
Mosebacke 1836-06-18 1838-09-30
Bångska fastigheten 1838-10-01 1866-09-15
Kammarrättens hus 1836-06-18 1866-09-15 Sidostation
Norra linjen
Kummelnäs 1836-08-09 1866-09-15
Vaxholm 1836-08-09 1866-09-15 (Rindön 1848-1859, Vaxön 1860-1866)
Marsättra 1837-06-01 1866-09-15
Siarö 1837-06-01 1866-09-15
Yxlaö 1837-06-01 1866-09-15
Furusund 1837-04-01 1871-09-01
Fårholmen 1854-04-01 1871-09-01
Söderarms båk 1854-04-01 1871-09-01 Sidostation
Arholma båk 1854-04-01 1871-09-01
Södra linjen
Galtberget, Älta 1836-06-18 1858-08-30
Trindtorp 1836-06-18 1858-12-31
Smådalarö 1836-06-18 1869-08-05
Dalarö skans 1836-06-18 1876-11-01 Sidostation
Ornö 1836-06-18 1876-01-11
Älvsnabben 1838-06-06 1876-11-01
Nynäs 1838-06-06 1876-11-01
Landsort 1838-06-06 1876-01-01
Östra linjen, från Trindtorp
Skälsmara 1836-06-18 1869-08-05
Söderby 1836-06-18 1869-08-05
Sandhamn 1836-06-18 1869-08-05

Förutom de redan omnämnda platserna följer här några på exempel på platser som vid olika tillfällen ingått i det svenska optiska telegrafnätet: Bammarboda, Edeby, Väddö, Furusund där den optiska telegrafen kan ses än idag (i privat ägo), Gisslingö, Grisslehamn, Gävle, Järflotta, Telegrafberget, Kummelnäs vid Halvkakssundet i Nacka, Nåttarö, Signilskär, Telegrafholmen, Sandhamn, Telegrafberget, Tyresö, "Trindtorp" i tabellen, har en utsiktsplattform på platsen för telegrafstationen.

En styranordning, "regering", för edelcrantzstationer finns utställd i Vaxholms fästnings museum, på Dalarö skans rekonstruerades den ursprungliga optiska telegrafen på den norra udden 1989 liksom på Fredriksborgs fästning. En replik av en edelcrantzstation, (se bild), uppfördes på Ladugårdsgärdet ("Gärdet") i Stockholm i samband med firandet av 200-årsminnet 1995. Den förvaltas av Tekniska Museet strax intill.

I populärkulturen[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svenska telegrafverket: historisk framställning. Bd 3, Den optiska telegrafens historia i Sverige 1794-1881, redaktör=Risberg N. J. A, år1938, s 278
  2. ^ Svenska telegrafverket: historisk framställning. Bd 3, Den optiska telegrafens historia i Sverige 1794-1881, redaktör=Risberg N. J. A, år1938, s 215

Risberg N. J. A., red (1938). Svenska telegrafverket: historisk framställning. Bd 3, Den optiska telegrafens historia i Sverige 1794-1881. [Stockholm]: [Telegrafverket]. Libris 81396 

Tahvanainen, Karl Väinö (1994). Ord i sikte: den optiska telegrafen i Sverige 1794-1881. Teleböckerna, 0348-8322 ; 7. Stockholm: Telemuseum i samverkan med Telia. Libris 7796911. ISBN 91-972360-0-4 

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]