Pelle Svensson

Från Wikipedia
Version från den 30 december 2017 kl. 07.28 av 83.251.148.199 (Diskussion) (irrelevant länk)
Pelle Svensson
Pelle Svensson, 2009.
Pelle Svensson, 2009.

Pelle Svensson, 2009.

Brottning, herrar
Olympiska spel
Silver Tokyo 1964 Grekisk-romersk
Världsmästerskap
Guld Edmonton 1970 Grekisk-romersk
Guld Sofia 1971 Grekisk-romersk
Europamästerskap
Guld Modena 1969 Grekisk-romersk
Guld Berlin 1970 Grekisk-romersk
Brons Essen 1966 Grekisk-romersk
Brons Minsk 1967 Grekisk-romersk
Brons Västerås 1968 Grekisk-romersk

Per Oskar "Pelle" Svensson, född 6 februari 1943 i Nylandsån, Sollefteå församling, är en svensk advokat och före detta brottare. Han har två VM-guld i brottning, tre EM-guld och ett OS-silver från Tokyo 1964. Efter brottningskarriären sadlade han till brottmålsadvokat där han har figurerat i en mängd kända brottmål, bland annat Johan-fallet, Åmselemorden och i Lindomefallet.

Biografi

Svensson är son till hemmansägaren Henry Svensson och Lydia Svensson.[1]

Brottningskarriär

Som ung brottare fick Pelle Svensson smeknamnet Pelle Sving, efter hans favoritteknik nacksving.[2] Hans främsta brottarmeriter är två VM-titlar, 1970 och 1971, och ett OS-silver 1964. Han har även suttit ordförande i Svenska Brottningsförbundet och varit ledamot av FILA, det internationella brottningsförbundet.

Advokatkarriär

Svensson tog filosofie kandidatexamen i Uppsala 1970 och juris kandidatexamen 1973. Svensson var anställd på Lindstedts advokatbyrå i Sundsvall 1977 och hade egen advokatbyrå från 1989. Han är ledamot av Sveriges Advokatsamfund sedan 1980.[1]

Svensson har försvarat bland andra Juha Valjakkala, en av de åtalade i Åmselemorden, och varit försvarsadvokat i Lindomefallet där en 89-årig man slogs ihjäl med en stekpanna. Svensson försvarade också den affärsman som planerat ett kidnappningsförsök av Peter Wallenberg. I mitten av 1980-talet, tidigt i sin karriär väckte han tillsammans med den försvunne pojkens föräldrar enskilt åtal i Johan-fallet, vilket gjorde hans namn känt som advokat men också gjorde att han drog på sig kritik.[3]

I slutet av 1980-talet kritiserade han vänskapskorruptionen mellan advokater, åklagare och domare, vilket gjorde honom impopulär bland andra jurister. Han drog också på sig kritik när han påstod att män är rättslösa mot anklagelser för incest och andra sexualbrott.[3]

Under 1990-talet la han fram vad han kallade för "bombmannens testamente". Svensson hävdade i sin bok Sanningen om mordet på Olof Palme (1998) att "bombmannen" Lars Tingström under tysthetslöfte hade berättat att han gett Christer Pettersson i uppdrag att mörda Olof Palme.[3] Journalisten Gunnar Wall hävdade att Pelle Svensson hade manipulerat Tingströms så kallade testamente. En analys av statens kriminaltekniska laboratorium visade dock att testamentet var genuint och Svensson fick skadestånd för förtal efter en tryckfrihetsprocess.[4] Svenssons uppgifter bidrog till att åklagaren begärde resning i målet mot Christer Pettersson, men Högsta domstolen avslog ansökan.

Pelle Svensson avslutade sin karriär som advokat 2001 efter ett psykiskt sammanbrott, så kallad utbrändhet. Kort därpå dömdes han till två månaders fängelse för rattfylleri efter att ha gripits i samband med ett biljakt genom Sundsvall. Svensson fick senare livränta på grund av arbetsskada som orsakats av den negativa uppmärksamheten i media[3][5]. Efter pensionen har Svensson återigen antagit vissa uppdrag som brottmålsadvokat.

Privatliv

Svensson är gift med Pia Svensson. Han är bosatt i Sundsvall och far till styrkelyftaren Fredrik Svensson.

Brottningsklubbar

SM-meriter

[6]

Internationella meriter

Bibliografi[7]

  • 1973 - Öppet brev till Sveriges idrottspampar
  • 1981 - Trollpojken (Tillsammans med konstnären Harald Wiberg)
  • 1986 - Små, små ord om rätt och orätt. Aforismer i urval av Pelle Svensson
  • 1987 - Rätten på din sida?: hur fungerar rättsstaten
  • 1991 - Gripen och oskyldigt dömd
  • 1995 - Skymningslandet (självbiografi)
  • 1996 - Sanningens eld, lögnens lågor
  • 1996 - Brottning för barn och ungdom (med Morgan Fried och Catrin Petersson)
  • 1998 - Sanningen om mordet på Olof Palme
  • 2005 - Utan nåd: grymhet utan gräns
  • 2009 - Quick: den stora rättsskandalen

Referenser

Noter

Källor