Christer Pettersson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Christer Pettersson (olika betydelser).

Carl Gustaf Christer Pettersson, född 23 april 1947 i Solna, Stockholms län, död 29 september 2004 i Solna,[1] var länge huvudmisstänkt i utredningen som följde på mordet på Olof Palme och var därefter fram till sin död en av Sveriges mest kända brottslingar. Han var dessförinnan dömd för dråp och en lång rad andra brott.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Pettersson föddes 1947 i Solna, som son till tjänstemannen Roland Pettersson (1916-77) och dennes hustru Inga Maria Hansson (1918-73). Pettersson arbetade som kameraassistent och var under lång tid bosatt i Sollentuna och Rotebro. Pettersson var barndomsvän med Gert Fylking. I sin ungdom antogs han till Calle Flygare Teaterskola, där han beskrevs som "den bästa eleven någonsin" av Calle Flygare. Pettersson blev relegerad från skolan efter att han börjat missbruka droger.[2] Den 22 december 1970 knivhögg Pettersson en för honom okänd person med en bajonettKungsgatan i Stockholm. Pettersson hade blivit knuffad när han varit ute för att köpa julklappar till några släktingar och tappade därför ett gosedjur som blev smutsigt av snömoddet och stack därför en bajonett i mannen efter att ha sprungit i fatt honom.[3][4] Offret avled och Pettersson dömdes 1974 till fängelse för dråp. Detta dråp begicks för övrigt i samma kvarter som Palmemordet[5].

Tingsrättsdomen i Palmemordsrättegången[redigera | redigera wikitext]

Efter en tids spaning greps Pettersson av polisen misstänkt för mordet på statsminister Olof Palme. Han anhölls och häktades 14 december 1988 och blev för allmänheten känd som "41-åringen" och "42-åringen". Han fälldes för detta mord den 27 juli 1989 av Stockholms tingsrätt. Pettersson identifierades av bland andra Lisbet Palme samt ett flertal andra personer. Emellertid var domstolen oenig, 3-2 för att döma honom. Frågan om vittnesmålens bevisvärde var den främsta orsaken till denna oenighet. Och eftersom de 2 juristerna var de som var oeniga ansågs förutsättningarna för ett överklagande trots allt vara goda för honom. Att de tre nämndemännen körde över domarna ansågs redan då domen meddelades som anmärkningsvärt. (Vid 2-2 gäller för kriminaldomstolar att den åtalade skall frias)

Frikänd av Svea Hovrätt[redigera | redigera wikitext]

Senare friades han av en enig Svea hovrätt på grund av för svag bevisning enligt ovan. Gällande Lisbeth Palme, som var det enda vittne vilket varit riktigt nära gärningsmannen, hade hennes (ursprungliga) utpekande av Pettersson präglats av extremt grova misstag från polisens sida. Bl.a. hade Lisbeth Palme före vittneskonfrontationen fått veta att den misstänkte var alkoholist. Samtliga övriga deltagare i vittnesparaden var poliser, dessutom hade Christer Petterson haft på sig vita skor, medan polismännen haft polerade svarta lackskor. "Ja, man ser ju vem som är alkoholist" hade Lisbeth Palme då sagt. Avsaknaden av tekniska bevis talade också för ett frikännande. Inom juriskretsar kom därför den friande domen inte som någon överraskning. Hovrätten fann att det dock förelåg en "betydande sannolikhet" för att Pettersson befunnit sig utanför biografen Grand under mordkvällen, något han själv bestämt förnekade. Men "betydande sannolikhet" innebär samtidigt att det fanns möjlighet att han inte alls var närvarande, och är långt ifrån vad lagen kräver, nämligen "bortom allt rimligt tvivel". Raden tillfördes möjligen domen för Lisbeth Palmes skull.

Efter att de tre domarna (och den enda nämndemannen) i hovrätten, utöver domaren i tingsrätten, ansett att Pettersson skulle frias, så beslöt riksåklagaren att inte gå vidare till högsta domstolen.

Den 2 maj 1990 beslutade justitiekansler Hans Stark att Pettersson skulle ersättas med 300 000 kronor för sin tid i fängelse. Pettersson hade krävt två miljoner kronor i skadestånd.

Resningsansökan 1997[redigera | redigera wikitext]

År 1997 lämnade en annan riksåklagare in en resningsansökan till Högsta domstolen, som dock valde att inte ta upp målet på nytt. Ettårsfristen enl. 58 kap 4 § andra stycket rättegångsbalken, anger att ansökan om resning i brottmål som är till men för den tilltalade skall göras inom ett år från det att sökanden fick kännedom om det förhållande som ansökningen grundas på. Sannolikhetsrekvisitet gjorde att man inte kunde ha med stora delar av den nya bevisning som kommit fram efter rättegångarna mot Christer Pettersson 1989. Resningsansökan byggde bland annat på advokaten Pelle Svenssons påståenden om att Christer Pettersson skulle ha mördat Palme på uppdrag av den så kallade bombmannen, Lars Tingström. Det fanns även ett flertal nya vittnen, som påstått sig sett Christer Pettersson vid biografen Grand vid 21-tiden mordkvällen och efter mordet, i riksåklagarens resningsansökan, men på grund av ettårsfristen, sannolikhetsrekvisitet och ursäktsrekvisitet (det vill säga om Riksåklagaren inte i brottmålet mot Christer Pettersson kunnat åberopa viss del av den nya bevisningen eller haft giltig ursäkt att inte göra det) kunde de inte tas med som bevis i en eventuell ny rättegång.[6]

I sin bok Hinsehäxan (2005) skriver Lillemor Östlin att en grupp bestående av en polis, knarklangaren Sigge Cedergren och andra missbrukare och kriminella, kom överens om att sätta dit Pettersson för Palmemordet. Syftet skulle vara belöningen och äran samt att Sigge Cedergren ville bli av med Pettersson, som brukade tvinga till sig knark utan att betala. Enligt Östlin, som dock utgick från andrahandsuppgifter, befann sig Pettersson på mordplatsen utan att vara inblandad.

Palmeutredningen håller ännu Christer Pettersson för trolig gärningsman, främst på grund av Lisbet Palmes utpekande och officiellt arbetar polisens utredningsgrupp med andra spår. Riksdagen beslöt 2010 att avskaffa preskriptionstiden för mycket allvarliga brott. Palmemordet är ett av dessa och kommer aldrig att preskriberas.[7]

Pettersson både erkände och förnekade inblandning i mordet i olika omgångar. Gert Fylking hävdar att Pettersson i slutskedet av sitt liv till sist erkänt mordet för honom i förtroende.[8]

Petterssons död[redigera | redigera wikitext]

Den 15 september 2004 greps Christer Pettersson i Sollentuna centrum. Polisen gick hårt fram och han skadades i ena armen. På Karolinska sjukhuset konstaterades en fraktur i vänster överarm. Läkarna bedömde att det räckte med bandagering. Efter detta skickades Pettersson till Beroendeakuten vid S:t Görans sjukhus. Journalister från TV4 begav sig till platsen, men de avvisades av ordningsvakter.

Pettersson stannade på Beroendeakuten över natten. Den 16 september skrevs han ut. Strax utanför entrén till beroendeakuten föll han och slog bakhuvudet i asfalten, antagligen beroende på ett epileptiskt anfall. Han togs in till S:t Görans kirurgakut. Läkarna konstaterade att Pettersson befann sig i ett krampaktigt tillstånd med sänkt medvetandegrad. Efter röntgen placerades han på en intensivvårdsavdelning, med en fraktur i skallen och allvarliga blödningar i hjärnan. Man bedömde att han måste opereras för att tömma hjärnan på vätska. Operationen skedde på Karolinska sjukhuset. Christer Pettersson återfick aldrig medvetandet utan avled på Karolinska sjukhuset klockan 12.55 den 29 september 2004 till följd av hjärnblödning och organsvikt i samband med skallskadan. Dåvarande statsministern Göran Persson kommenterade dödsfallet med orden "Det är ett tragiskt liv som nu har kommit till sin ände."[4][9]

Petterssons begravningsceremoni hölls i Sollentuna kyrka den 20 januari 2005, som han själv önskat. Detta eftersom det var hans hemort, och för att han brukade hålla till på torget. Då det inte fanns några medel i dödsboet och inte heller några anhöriga, dröjde begravningen tills socialförvaltningen i Sollentuna kommun bistod med begravningskostnaderna. Sista tiden i livet bodde Petterson på Pilgrimshemmet i Bromma. Han ligger nu begravd på kyrkogården i Solna.[10]

Kulturella influenser[redigera | redigera wikitext]

Gatukonst i Stockholm föreställande Christer Petterson gjord av Hop Louie.

Christer Pettersson och hans öde har givit ett antal kulturella influenser. Bland annat har en drink bestående av två delar Bailey's Irish Cream och en del Explorer Vodka givits namnet "Dräpar'n" eller "Rotebroare" på några av Stockholms krogar. Detta på grund av att svenska folket kunde se honom i direktsändning i TV när Pettersson knackade på hos en kompis för att fira sin frigivning och då hade en flaska Explorer Vodka och två flaskor Bailey's i famnen.[11] Stefan Sundström sjunger om nämnda episod i sin låt "En bärs med Nefertite". Trallpunk-gruppen De lyckliga kompisarna har även de tillägnat en låt till Petterson vid namn "Röd Fredag". Looptroop Rockers har gjort en låt med namnet "Jag sköt Palme" där de bland annat sjunger "Jag sköt Palme och satte Christer i klistret".

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010): Pettersson, Carl Gustaf Christer
  2. ^ ”Christer Pettersson var i sin ungdom en lovande skådespelare”. Bjure.se. 1 juli 2008. http://web.archive.org/web/20100811193642/http://www.bjure.se/juli08.html. Läst 5 sept 2011. 
  3. ^ Aschberg, Richard & Wallin, Ulf (11 november 1999). ””Det kan ha varit jag””. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9911/11/pettersson.html. Läst 15 mars 2010. 
  4. ^ [a b] Hellberg, Anders (29 september 2004). ”Göran Persson: Ett tragiskt liv har kommit till sin ände”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/goran-persson-ett-tragiskt-liv-har-kommit-till-sin-ande-1.311364. Läst 15 mars 2010. 
  5. ^ Lampers, Lars Olof (22 februari 2006). ”Christer Pettersson - dömd och friad”. SVT. http://svt.se/2.48530/1.545170/christer_pettersson_-_domd_och_friad. Läst 15 mars 2010. 
  6. ^ 58 kap. 3 § (1942:740)
  7. ^ Larsson, Lars/TT (3 februari 2010). ”Ingen preskription för Palmemordet”. DN. http://www.dn.se/nyheter/sverige/ingen-preskription-for-palmemordet. Läst 21 juli 2012. 
  8. ^ Olsson, Caroline (27 oktober 2001). ”Pettersson ”erkänner” Palmemordet”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10235192.ab. Läst 21 juli 2012. 
  9. ^ Lundell, Mattias & Aschberg, Richard & Håård, Lennart (29 september 2004). ”Christer Pettersson avled på onsdagen”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,540041,00.html. Läst 15 mars 2010. 
  10. ^ Persson, Ann (20 januari 2005). ”Christer Pettersson begravd”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/christer-pettersson-begravd-1.348065. Läst 15 mars 2010. 
  11. ^ "Avsnitt 4". Fredrik Wikingsson. 100 höjdare. Kanal 5. 27 oktober 2008. Nr. 4, säsong 1.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]