Per Hallström

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Per Hallström och hans hustru Helga. Målning av Richard Bergh 1904 (Bonniers porträttsamling)

Per August Leonard Hallström, född 29 september 1866 i Stockholm, död 18 februari 1960 i Nacka, var en svensk författare, översättare och civilingenjör; ledamot av Svenska Akademien 1908, dess ständige sekreterare 1931-1941. Gift 1895 med Helga Åkerberg (1870-1949[1]).

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hallströms far hette Conrad Hallström och var kassör. Modern var Johanna, född Andersson. Föräldrarna gifte sig först när deras fem barn redan var vuxna, vilket var mycket ovanligt för sin tid och vilket Hallström kände skam över.

Hallström avlade 1883 studentexamen och ingick samma år vid Tekniska högskolan, där han 1886 avlade examen som civilingenjör. Åren 1888-90 arbetade han som kemist i Amerika och var 1891-1897 amanuens i svenska Telegrafstyrelsen.

Hallström debuterade med en diktsamling, Lyrik och fantasier (1891), som gick tämligen obeaktad förbi kritikerna. Efter detta medverkade han i ett otal litterära kalendrar, bland annat Från Lundagård och Helgonabacken. Han utgav sedan berättelsesamlingarna Vilsna fåglar (1894) och Purpur (1895), romanen En gammal historia, samma år, nya berättelser samlade under titeln Briljantsmycket (1896), Våren, en roman från 1890-talet, (1898), Reseboken, noveller (1898), skådespelen Grefven af Antwerpen (1899), och Bianca Capello (1900), det förra på vers, det senare på prosa, Italienska bref (1900]), en samling berättelser om döden Thanatos (1900), En veneziansk komedi (1901), berättelsen Döda fallet (1902). Som översättare ägnade han sin energi åt att översätta Shakespeares samtliga dramer.

Villa Hallström i Storängen, 2013.

"Hans oändligt rörliga och oroliga fantasilif" - skrev en kritiker om Hallström - "som så lätt och gärna ömsar tummelplats och utan möda byter mellan dröm och verklighet, hans ofantligt smidiga intelligens, som gör sig hemmastadd litet hvarstans och låter sitt elektriska, skarpa sken tränga in öfverallt, det spridda och lysande, nervösa och otåliga i hans natur dana honom till en af dessa berättarekonstens virtuoser, hvilkas förråd af historier tyckes outtömligt och hvilkas inbillning friare än någon flyttfågel flyger från land till land och från värld till värld."

Det finns i Hallströms diktning ett egenartat, konstitutivt svårmod, som aldrig är riktigt borta och som med sin veka, nästan trånfulla poesi står i motsats till hans inbillningars begär efter yppig kolorit och stark känsla. Han skrev ofta med medkänsla om människor i utanförskap.

Göran Hägg, docent i litteraturvetenskap, uttrycker i sin populärt skrivna Den svenska litteraturhistorien (1996) stor skepsis till att Hallströms verk skulle äga det litterära värde som de enligt litteraturhandböckerna anses ha och skriver att "Framförallt kunde han, fatalt nog för en novellist, inte berätta"[2] samt att "Krångelprosan ansågs elittillvänd och djupsinnig."[3] Hallström utnämndes till filosofie hedersdoktor vid Göteborgs högskola 1916.[4]

Hallström var den siste "nittitalisten" i svensk litteratur. Hans sista bok, en essäsamling, kom ut 1952. Hallström figurerar i Emil Kléens självbiografiska roman Venus anadyomene (2008) under namnet "Hallberg". Han var bosatt vid Värmdövägen 199 i Storängen i Nacka kommun. Villan ritades 1906 av arkitekt Albin Brag och bedöms som arkitektonisk "värdefull".[5]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Lyrik och fantasier: ballader och berättelser (Bonnier, 1891)
  • Vilsna fåglar: berättelser (Wahlström & Widstrand, 1894)
  • Purpur: berättelser (Wahlström & Widstrand, 1895)
  • En gammal historia (Wahlström & Widstrand, 1895)
  • Briljantsmycket och andra berättelser (Wahlström & Widstrand, 1896)
  • Reseboken: noveller (Wahlström & Widstrand, 1898)
  • Våren: en roman från 1890-talet (Wahlström & Widstrand, 1898)
  • Grefven af Antwerpen: ett sagodrama (Wahlström & Widstrand, 1899)
  • Bianca Capello: ett skådespel i fyra akter (Gernandt, 1900) (bygger på den verkliga Bianca Cappellos liv)
  • Thanatos: noveller (Gernandt, 1900)
  • En veneziansk komedi i fyra akter (Gernandt, 1901)
  • Italienska bref ((Gernandt, 1901)
  • Döda fallet: en berättelse (Bonnier, 1902)
  • Gustaf Sparfverts roman: berättelse (Bonnier, 1903)
  • Skogslandet: dikter (Bonnier, 1904)
  • De fyra elementerna: berättelser (Bonnier, 1906)
  • En skälmroman (Bonnier, 1906)
  • Två legenddramer (Bonnier, 1908)
  • Erotikon: lustspel i fyra akter (Bonnier, 1908)
  • Två sagodramer (Bonnier, 1910) [Innehåll: Önskningarna ; Tusen och en natt]
  • Skepnader och tankar (Bonnier, 1910)
  • Nya noveller (Bonnier, 1912)
  • Levande dikt: essayer (Bonnier, 1914)
  • Folkfienden: tidspolitiska uppsatser (Bonnier, 1915)
  • Carl Vilhelm August Strandberg (Talis Qualis): en levnadsteckning (Bonniers, 1915)
  • Essayer (Föreningen för bokhandtverk, 1917)
  • Gustaf den tredje: skådespel (Bonnier, 1918)
  • Karl den elfte: historiskt skådespel (Bonnier, 1918)
  • Nessusdräkten: lustspel i fyra akter (Bonnier, 1919)
  • Konst och liv: litterära och politiska essayer (Bonnier, 1919)
  • Ungdomsnoveller: berättelser (Bonnier, 1923)
  • Våren till mötes: resebrev (Bonnier, 1925)
  • Händelser: noveller (Bonnier, 1927)
  • Förhäxningen (1927)
  • Leonora och andra noveller (Bonnier, 1928)
  • Carl Snoilsky: en levnadsteckning (Bonnier, 1933)
  • Ryssar, engelsmän och andra: essayer (Bonnier, 1952)
  • Modernas psykologi: en kulturhistorisk betraktelse (Allhem, 1954)

Översättningar i Shakespeares dramatiska arbeten[redigera | redigera wikitext]

  • Krönikespel, Bd 1, Henrik den sjette (Bonnier, 1922)
  • Krönikespel, Bd 2, Richard den tredje ; Kung Johan ; Richard den andre (Bonnier, 1923)
  • Krönikespel, Bd 3, Kung Henrik den fjärde ; Kung Henrik den femte ; Kung Henrik den åttonde (Bonnier, 1927)
  • Lustspel, Bd 1, Så tuktas en argbigga ; Förväxlingar ; Förspilld kärleksmöda (Bonnier, 1922)
  • Lustspel, Bd 2, Slutet gott allting gott ; De två herrarna från Verona ; En midsommarnattsdröm (Bonnier, 1923)
  • Lustspel, Bd 3, Köpmannen i Venedig ; Muntra fruarna i Windsor ; Mycket väsen för ingenting (Bonnier, 1925)
  • Lustspel, Bd 4, Trettondagsafton ; Som ni behagar ; Lika för lika (Bonnier, 1925)
  • Sagospel, Bd 1, Cymbeline ; En vintersaga ; Stormen (Bonnier, 1929)
  • Sorgespel, Bd 1, Titus Andronicus ; Troilus och Kressida ; Romeo och Julia (Bonnier, 1923)
  • Sorgespel, Bd 2, Julius Cæsar ; Hamlet ; Othello (Bonnier, 1926)
  • Sorgespel, Bd 3, Macbeth ; Kung Lear ; Antonius och Cleopatra (Bonnier, 1928)
  • Sorgespel, Bd 4, Timon av Athen ; Coriolanus ; Sagospelet Pericles (Bonnier, 1931)

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges dödbok 1901-2009 Swedish death index 1901-2009. Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231. ISBN 978-91-87676-59-8 (korr.) 
  2. ^ Göran Hägg: Den svenska litteraturhistorien (1996), s 339
  3. ^ Göran Hägg: Den svenska litteraturhistorien (1996), s 340
  4. ^ Olsson, Claes-Olof (2007). Hedersdoktorer vid Göteborgs universitet under 100 år: 1907-2007. Göteborg: Göteborgs universitet. sid. 20. Libris 10624901. ISBN 9789173603546 
  5. ^ Storängen: Bedömningar enligt kulturhistorisk byggnadsinventering 1979.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Ahlund, Claes (1994). ”"Sidenets kyla och stenarnas klarhet": Per Hallströms "Rosengiftet"”. Medusas huvud (Uppsala : Univ., 1994) "Kap. 7),": sid. 124-145.  Libris 2058452
  • Bergstedt, Hugo (1917). Grekiska motiv i Per Hallströms diktning: föredrag. Svenska humanistiska förbundets skrifter, 99-0874679-0 ; 30. Stockholm. Libris 1658597 
  • Gullberg, Helge (1939). Berättarkonst och stil i Per Hallströms prosa. Göteborg. Libris 8073115 
  • Gullberg, Helge (1968). Per Hallström och Marie Franzos: studier i en brevsamling. Acta Regiae Societatis scientiarum et litterarum Gothoburgensis. Humaniora, 0072-4823 ; 3. Göteborg. Libris 8210792 
  • Josephson, Ragnar (1960). Per Hallström: inträdestal i Svenska akademien. Inträdestal / Svenska akademien, 0346-7759. Stockholm: Norstedt. Libris 633698 
  • Lindqvist, Sigvard (1995). ”Hallström och symbolerna”. Symbolism i det svenska 1890-talets litteratur (Jönköping : Wettern, 1995): sid. 109-114.  Libris 2334219
  • Lindström, Hans (1993). ”En skälmroman”. Skrattet åt världen i litteraturen (Stockholm : Carlsson, 1993) "Kap. 2),": sid. 66-91.  Libris 1993184
  • Malmberg, Bertil (1936). Per Hallström: till sjuttioårsdagen. Stockholm. Libris 2894561 
  • Nielsen, Harald (1910). Per Hallström. Stockholm. Libris 2934878 
  • Rydén, Per (2010). ”Per Hallströms tre lärdomar”. Replikens platser : en Dagbok : festskrift till Dag Nordmark / (2010): sid. 86-101.  Libris 11831168

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Carl Rupert Nyblom
Svenska Akademien,
Stol nr 14

1908-1960
Efterträdare:
Ragnar Josephson