Karl Ragnar Gierow

Wikipedia

Karl Ragnar Knut Gierow föddes den 2 april 1904 i Helsingborg och dog 30 oktober 1982 i Stockholm. Han var en svensk regissör, skådespelare, manusförfattare, sångtextförfattare, författare och översättare. Gierow var chef för Dramaten i Stockholm åren 1951-1963. Ledamot av Svenska Akademien 1961 - 1982, stol nr. 7, och dess "ständige" sekreterare 1964-1977.

Han skrev formfulländad lyrik och versdramer. Till stadsfullmäktiges 75-årsjubileum i Helsingborg år 1938 skrev han Sång till staden, där en av versraderna lyder: "Till döddagar skall jag minnas, hur det blåser i Hälsingborg; Till barken almarna skinnas av vädret kring Nya Torg."

[redigera] Bibliografi

• Solen lyser 1925
• Den gyllene ungdomen 1928
• Ödletid 1937
• 1914-1918 in memoriam 1939
• Vid askens rötter 1940
• Rovdjuret 1941
• Helgonsaga 1943
• Av hjärtans lust 1944 (filmatiserades 1960, se vidare, Av hjärtans lust)
• Färjstället 1946
• Domkyrkospel 1946
• Mina utflykter 1950
• Introduktioner till Eugene O'Neills dramatik 1958
• Hjalmar Gullberg 1961
• Cembalo 1961
• Om livet är dig kärt 1963
• Abraham Niclas Clewberg-Edelcrantz 1964
• Soluret och urnan 1966
• Skall jag taga vara på min broder? 1968
• Den fjärde vise mannen 1970
• Benjamin Höijer 1971
• Europa och tjuren 1972
• Johan Henrik Thomander 1975
• Ut mot udden 1977
• Innan klockan slagit noll 1978
• Kvar på bryggan 1981
• I daggkåpans mantelfåll 1983
• Tal om cigarr-rökning 1989

[redigera] Filmmanus

• 1945 – Resan bort
• 1945 - Galgmannen (En midvintersaga)
• 1944 - Kungajakt
• 1944 - Snöstormen
• 1943 - Det brinner en eld
• 1943 - Elvira Madigan
• 1941 – Snapphanar

[redigera] Priser och utmärkelser

• Bellmanpriset 1977

Företrädare: Hjalmar Gullberg

Svenska Akademien, Stol nr 7 1961-1982

Efterträdare: Knut Ahnlund