Lars Gyllensten

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lars Gyllensten
Lars Gyllensten 1960
Lars Gyllensten 1960
Född 12 november 1921
Stockholm, Sverige
Död 25 maj 2006 (84 år)
Stockholm
Yrke Författare
Läkare
Nationalitet Svensk
Språk Svenska
Verksam 1946-2004

Lars Johan Wiktor Gyllensten,[1] född 12 november 1921 i Stockholm, död där 25 maj 2006, var en svensk författare och läkare. Han var son till disponent Carl Gyllensten och Ingrid Gyllensten, född Rangström, som var syster till tonsättaren Ture Rangström.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Lars Gyllensten disputerade 1953[2] med en avhandling om brässen och sköldkörteln. Han var prosektor, sedermera biträdande professor, i histologi vid Karolinska institutet från 1955 till 1973, då han vid 52 års ålder blev författare på heltid.[2] Den 26 maj 1966 invaldes han som ledamot av Svenska Akademien på stol 14, och var dess ständige sekreterare 1977–1986,[2] samt ledamot av dess Nobelkommitté 1968–1987. Från 1979 var han ledamot av Nobelstiftelsen, där han även var ordförande 1987–1993.[3] Dessutom var Gyllensten hedersledamot av Vitterhetsakademien och ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien från 1975. Lars Gyllensten lämnade Svenska Akademien 1989 sedan ledamöterna inte kunnat enas om att fördöma Ayatolla Khomeinis hot om att låta döda författaren Salman Rushdie.[3] Bland offentliga uppdrag kan nämnas att han var styrelseledamot av Sveriges Radio[3] från 1967, utsedd av Kungl. Majestät.

I 1960-talets trolöshetsdebatt uttryckte Lars Gyllensten en genuin motvilja mot alla ideologier och utopier. Ideologisk övertygelse ledde enligt Gyllensten mänskligheten åt fel håll vilket föranledde honom att lansera "Tio budord – the new look". Det först budet löd "Du skall inga andra gudar ha än provisorier" och han förklarade vidare att "Varje gud, som inte är ett provisorium, är ett beläte – och du skall inte dyrka beläten, för då dyrkar du i själva verket dig själv och dina egna inbillningar och begrepp och blir en skrymtare eller en fähund eller en tyrann, allt efter din förmåga." Två andra bud var "Tänk på att andra mår lika väl av komfort som du själv" och "Många har det bättre än de förtjänar – hör du till dem, så dela med dig. Annars stjäl du".

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

Gyllensten debuterade som författare med diktsamlingen Camera obscura år 1946, tillsammans med Torgny Greitz under pseudonymen Jan Wictor. Boken bemöttes först som ett seriöst menat verk av många kritiker men när det avslöjades att den var ihopskriven på några timmar av två medicinarstudenter som en parodifyrtiotalismens lyrik utbröt en kort men häftig debatt om substansen i 1940-talets modernistiska lyrik.[4] Den första boken i eget namn var Moderna myter (1949) som följdes av Det blå skeppet (1950) och Barnabok (1952).

Gyllensten ägnade hela sitt författarskap åt att behandla grundläggande livsfrågor. Han kallade själv sitt författarskap för "existentiell grundforskning" och hade Søren Kierkegaard som sin främsta och viktigaste förebild. Om honom skriver han bland annat i essäsamlingen Nihilistiskt credo (1964).

Trolösheten och skepsisen mot alla ideologier är temat för romaner som Sokrates död, novellerna i Desperados och essäerna i Nihilistiskt credo. Gyllensten utforskade de mänskliga livsvillkoren i rad filosofiska och experimentella böcker som Carnivora och Senilia. Verk som Kains memoarer, Lotus i Hades och Diarium spirituale karaktäriseras av collageartade prosafragment. Palatset i parken anknyter till Orfeus-myten och I skuggan av Don Juan till Don Juan-gestalten. I hans senare produktion finns även lättillgängligare verk, så som den avklarnade sagosamlingen Sju vise mästare om kärlek.

Gyllensten utgav år 2000 sina memoarer med titeln Minnen, bara minnen, som bland annat innehåller en del kritik mot Svenska Akademien och mot hans efterträdare som ständig sekreterare, Sture Allén. I artikeln Hur minns Lars Gyllensten? ifrågasatte senare Kjell Espmark Gyllenstens skildringar av dessa konflikter inom Akademien.[5] Boken innehåller också uppmärksammade avsnitt om Harry Martinson, där Gyllensten bland annat avslöjade detaljer om Martinsons självmord.[6] Redan vid Martinsons död 1978 gick Gyllensten till angrepp mot den mobbning som han menade drabbade Martinson efter att denne tilldelats Nobelpriset i litteratur. Särskilt kritisk var Gyllensten mot Olof Lagercrantz.

Mot slutet av sitt liv utgav Gyllensten också boken Med andras ord, och egna, som innehöll citat från författare, teologer och forskare som påverkat honom. Gyllensten hade några valfrändskaper som han ständigt återvände till. Ofta var dessa författare kristna, trots att Gyllensten själv var ateist. Den viktigaste av dessa inspiratörer var nog Søren Kierkegaard, en författare som Gyllensten ständigt återvände till.

Samhällsdebattör[redigera | redigera wikitext]

Lars Gyllensten debatterade gärna genom dagspressen och initierade under flera decennier ordväxlingar främst i bistånds-, miljö- och trafikfrågor. Han var uttalad motståndare till bilismen och körde själv inte bil. På 1960-talet kom Gyllensten med ett upprop till den svenska regeringen i biståndpolitiken i form av en underskriftskampanj, där akademiker förklarade sig villiga att avstå en del av lönen till förmån för ökat internationellt bistånd. I fråga om Vindelälvens utbyggnad var Gyllensten en stark motståndare till exploatering av älven, och han redovisade kraftfullt sina synpunkter i debatt med statsminister Olof Palme.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Lilliestam, Åke (1993). Lars Gyllenstens bibliografi: 1946-1992. Acta Bibliothecae regiae Stockholmiensis, 0065-1060 ; 54. Stockholm: Kungl. bibl. Libris 7588943. ISBN 91-7000-148-0 
  • Karlström, Ingrid (2006). Lars Gyllensten bibliografi 1993-2005: tillägg till Lars Gyllenstens bibliografi 1946-1992 av Åke Lilliestam. Acta Bibliothecae regiae Stockholmiensis, 0065-1060 ; 73. Stockholm: Kungl. biblioteket. Libris 10270019. ISBN 91-7000-255-X 

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges befolkning 1970, (CD-ROM version 1.04) Sveriges Släktforskarförbund 2003
  2. ^ [a b c] http://www.svenskaakademien.se/Templates/Ledamotsregister.asp?Page=1&IncPage=1708&Destination=5&__led_id=56
  3. ^ [a b c] http://www.svd.se/nyheter/inrikes/lars-gyllensten-har-avlidit_322216.svd
  4. ^ Peter Luthersson, Svensk litterär modernism - en stridsstudie, Atlantis 2002
  5. ^ Kjell Espmark, Albatrossen på däcket, Norstedts 2008
  6. ^ Hansson, Anita (31 augusti 2000). ”Martinson begick harakiri”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/0008/31/harakiri.html. Läst 16 januari 2010. 
  7. ^ KTH: Hedersdoktorer 1944–2008, läst 6 april 2009

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Andersson, Jonas (2004). Rivalitet, våld, revolt: Kain och Abel hos Willy Kyrklund, Bengt Anderberg, Lars Gyllensten. Skellefteå: Norma. Libris 9756627. ISBN 91-7217-074-3 
  • Benktson, Benkt-Erik (1989). Samtidighetens mirakel: kring tidsproblematiken i Lars Gyllenstens romaner. Stockholm: Bonnier. Libris 7147603. ISBN 91-0-047507-6 
  • Brudin Borg, Camilla (2005). Skuggspel: mellan bildkritik och ikonestetik i Lars Gyllenstens författarskap. Skellefteå: Norma. Libris 9828940. ISBN 91-7217-077-8 
  • Haack, Elsbeth Gunnel (1983). The literary unconscious: a reading of Alain Robbe-Grillet's, John Barth's and Lars Gyllensten's texts. Ann Arbor, Mich.: Univ. Microfilms International. Libris 373291 
  • Isaksson, Hans (1974). Hängivenhet och distans: en studie i Lars Gyllenstens romankonst. Aldusserien, 0346-5454 ; 422. Stockholm: Aldus/Bonnier. Libris 7144437. ISBN 91-0-039585-4 
  • Johannesson, Hans-Erik (1973). Studier i Lars Gyllenstens estetik: hans teorier om författarskapets villkor och teknik t.o.m. Barnabok. Göteborg: Univ. Libris 82883 
  • Larsson, Bo (1990). Gud som provisorium: en linje i Lars Gyllenstens författarskap = [God as proviso] : [a motif in the writings of Lars Gyllensten]. Stockholm: Verbum. Libris 7411404. ISBN 91-526-1716-5 
  • Lugn, Kristina (2006). Lars Gyllensten: inträdestal i Svenska akademien. Inträdestal / Svenska akademien, 0346-7759. Stockholm: Norstedts akademiska förlag. Libris 10254001. ISBN 91-7227-513-8 
  • Munck, Kerstin (1974). Gyllenstens roller: en studie över tematik och gestaltning i Lars Gyllenstens författarskap. Litteratur, teater, film, 0347-7770 ; 6. Lund: Univ. Libris 8352137. ISBN 91-40-03471-2 
  • Oscarson, Saga (1992). Gyllensten som Orfeus: en studie i Lars Gyllenstens mytiska diktning = [Gyllensten as Orpheus] : [a study of the mythical element in Lars Gyllensten's writing]. Stockholm: Bonnier. Libris 7148957. ISBN 91-0-055542-8 
  • Stenström, Thure (1964). Berättartekniska studier i Pär Lagerkvists, Lars Gyllenstens, och Cora Sandels prosa.. Geijersamfundets akademiska kurser, 99-0211309-5. Stockholm: Sv. bokförl. (Bonnier). Libris 376663 
  • Stenström, Thure (1996). Gyllensten i hjärtats öken: strövtåg i Lars Gyllenstens författarskap, särskilt Grottan i öknen = [Gyllensten in the desert of the heart] : [excursions into the writings of Lars Gyllensten, particularly "The cave in the desert"]. Historia litterarum, 0440-9078 ; 19. Uppsala: Univ. Libris 8359402. ISBN 91-554-3831-8 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Ragnar Josephson
Svenska Akademien,
Stol nr 14

1966–2006
Efterträdare:
Kristina Lugn


Camera-photo.svg Selma Lagerlöf.png Denna biografiska artikel om en svensk person behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.