Per Wästberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Per Wästberg
Per Wästberg på Svenska Akademien vid tillkännagivandet av Nobelpriset i litteratur 2011.
Per Wästberg på Svenska Akademien vid tillkännagivandet av Nobelpriset i litteratur 2011.
Född Per Erik Wästberg
20 november 1933 (81 år)
Stockholm
Yrke Författare, kulturskribent, litteraturkritiker
Nationalitet Svensk Sverige
Språk Svenska
Verksam 1949
Framstående verk Förbjudet område (1960)
Minnets stigar (2001)
Framstående priser Se lista nedan
Make/maka Anna-Lena Wästberg (1955–1974)
Margareta Ekström (sambo)
Anita Theorell (1992–2005)
Sofia Wästberg (2007–)
Släktingar Erik Wästberg (far)
Olle Wästberg (bror)
Johanna Ekström (dotter)
Texas Ljungberg och Per Wästberg, på 1960-talet i kv Ladugårdsgrinden. Fotografiet taget av Lennart af Petersens.

Per Erik Wästberg, född 20 november 1933 i Stockholm, är en svensk författare och litteraturkritiker. Han är medarbetare i Dagens Nyheter sedan 1953, där han var chefredaktör och kulturredaktör 1976–1982. Han invaldes i Svenska Akademien 17 april 1997 och gjorde sitt inträde 20 december samma år. Wästberg efterträdde Werner Aspenström på stol nr 12.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Wästberg debuterade som författare femton år gammal, 1949, med novellsamlingen Pojke med såpbubblor, och var därmed den yngste utgivne författaren någonsin i Sverige. Han markerade en påtaglig generationsväxling i den svenska skönlitteraturen, som dessförinnan varit typiskt ångestladdad och skildrat existentiella frågor. Wästbergs författarskap var i stället ungt, konkret och livsbejakande.

Efter studenten 1952 studerade Wästberg i USA och tog vid Harvard University en B.A. 1955. Året därpå tog han fil.kand. i Sverige. Tillsammans med Hans Göran Franck grundade han den svenska avdelningen av Amnesty 1964, och var under de följande åren ordförande i svenska PEN och sedan också av den internationella moderorganisationen av PEN 1979–1986. Wästberg var från 1953 kulturskribent vid Dagens Nyheter, där han 1976–1982 var chefredaktör. Han har också varit verksam i Stockholms skönhetsråd.

Wästberg kom så småningom att representera den grupp författare i Sverige som engagerade sig i tredje världen och vinnlade sig om globala perspektiv, vilket sammanföll med Dag Hammarskjölds framgångar i FN och tv-revolutionen.[1] En resa företagen som stipendiat till Afrika under 1960-talet blev en vändpunkt, litterärt och politiskt, varefter han i romaner och som journalist skrev om kontinenten och uppbrottet från kolonialismen där. Med sina reportage om apartheid (i bl.a. Sydafrika) deltog han i det svenska opinionsbildandet mot detta system. I detta brukar han föras till samma grupp opinionsbildare som Jan Myrdal och Sara Lidman. Bland hans apartheidkritiska böcker märks reportageböckerna Förbjudet område (1960) och På svarta listan (1960).[2] Han gav på 1960-talet också ut en antologi med afrikansk litteratur, Afrika berättar.

Wästberg är även en av de så kallade stockholmsskildrarna, samman med Per Anders Fogelström. Till skillnad från Fogelströms romaner, som räknas till proletärlitteraturen, utspelas Wästbergs romaner i den högre medelklassen. Bland Wästbergs stockholmsromaner märks Halva kungariket (1955) och den så kallade "Luftburen"-trilogin: Vattenslottet (1968), Luftburen (1969) och Jordmånen (1972).[2] Åren 1986–93 kom en kvartett romaner om ”kärlekens olika ansikten”, med kabinettssekreteraren Johan Fredrik Victorin som huvudgestalt i Stockholm, Kamerun, Europa, med hans släkting Wilhelm Knutson hundra år tidigare som parallellt öde att utforska och dokumentera samt med de olika elementen som poetiskt tema: Eldens skugga (1986), Bergets källa (1987), Ljusets hjärta (1991), Vindens låga (1993).

Tillsammans med författaren Anita Theorell och fotografen Hans Hammarskiöld tilldelades han Augustpriset 2001 i kategorin bästa fackbok för Minnets stigar, en bok om svenska kyrkogårdar. År 2006 började Wästberg ge ut sina memoarer.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Wästberg är son till redaktör Erik Wästberg och Greta, född Hirsch, och är bror till Olle Wästberg. Han har varit gift tre gånger: första gången 1955–1974 med Anna-Lena Wästberg, född Eldh, andra gången 1992–2005 med Anita Theorell och tredje gången sedan 2007 med Sofia Augustdotter Wästberg. Han har även länge sammanlevt med Margareta Ekström och har med henne dottern Johanna Ekström och sonen Jakob Wästberg.[3]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • 1949Pojke med såpbubblor
  • 1952Enskilt arbete
  • 1952Ett gammalt skuggspel
  • 1961Halva kungariket
  • 1957Klara
  • 1958Arvtagaren
  • 1960Förbjudet område
  • 1960På svarta listan
  • 1962Angola-Moçambique
  • 1962Östermalm
  • 1963Innan gaslågan slocknade
  • 1963Tio atmosfärer
  • 1964Hjältarnas uttåg
  • 1964Enkel resa
  • 1964Ernst och Mimmi
  • 1966Kring Sturegatan 38
  • 1967En dag på världsmarknaden
  • 1968Vattenslottet
  • 1969Afrikas moderna litteratur
  • 1969Luftburen
  • 1970Röda huset
  • 1971Carlssons skola 1871–1971
  • 1971Humlegårdsmästaren
  • 1972Bekanta i familjen
  • 1972Jordmånen
  • 1973Sommaröarna
  • 1974Upplevelsehuset
  • 1976Afrika ett uppdrag
  • 1977Berättarens ögonblick
  • 1980Ett hörntorn vid Riddargatan och andra stockholmsskildringar
  • 1981Obestämda artiklar
  • 1982Bestämda artiklar
  • 1982Tyda stadens tecken
  • 1982Tal i Röda rummet
  • 1983En avlägsen likhet
  • 1986Eldens skuggal
  • 1987Bergets källa
  • 1988De hoppfulla öarna
  • 1990Frusna tillgångar
  • 1990Mina hemliga bokmöten
  • 1991Ljusets hjärta
  • 1992Frukost med Gerard och andra texter
  • 1993Vindens låga
  • 1993Tal på Övralid 1993
  • 1994Alice och Hjördis – två systrar, dagböcker och brev 1885–1964
  • 1994Kring Johannes
  • 1995I Sydafrika
  • 1995Förtöjningar
  • 1996Ung mans dagbok
  • 1996Lovtal
  • 1997Werner Aspenström (inträdestal till Svenska Akademien)
  • 1997En ung författares dagbok
  • 1998Om Raoul Wallenberg
  • 1998Tre rader
  • 1998Duvdrottningen och andra berättelser
  • 1999Staden under asfalten
  • 1999Raderingar
  • 2000Edith Whartons hemliga trädgård
  • 2001Minnets stigar (med Anita Theorell och Hans Hammarskiöld)
  • 2001Fortifikationer
  • 2002Axel Hirsch
  • 2003Övergångsställen
  • 2003Tio anteckningar om staden
  • 2004Tillbaka i tid
  • 2004Resa i tysta rum (med Anita Theorell och Hans Hammarskiöld)
  • 2006De hemliga rummen. En memoar
  • 2007Vägarna till Afrika. En memoar
  • 2008Anders Sparrmans resa
  • 2009Nya lovtal
  • 2010Hemma i världen. En memoar
  • 2012Ute i livet. En memoar (1980–1994)
  • 2013Gustaf Adolf Lysholm. Diktare, drömmare, servitör
  • 2014Erik och Margot. En kärlekshistoria
  • 2015Per Wästbergs Stockholm
  • 2015Mellanblad

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Litteraturens historia i Sverige, s. 471
  2. ^ [a b] ”Per Erik Wästberg”. Store norske leksikon. http://snl.no/Per_Erik_W%C3%A4stberg. Läst 25 april. 
  3. ^ Åren då allting hände. UNT. Läst 2014-03-22.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Werner Aspenström
Svenska Akademien,
Stol nr 12

1997–
Efterträdare:
innehar fortfarande posten