Tulium

Från Wikipedia
Tulium
Nummer
69
Tecken
Tm
Grupp
N/A
Period
6
Block
f

Tm

Md
ErbiumTuliumYtterbium
[Xe] 4f13 6s2
69Tm



Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa168,93421 u
UtseendeSilvervit
Fysikaliska egenskaper
Densitet9321 kg/m³ (273 K)
AggregationstillståndFast
Smältpunkt1 818 K (1 545 °C)
Kokpunkt2 003 K (1 730 °C)
Molvolym19,1 × 10-6 /mol
Smältvärme16,84 kJ/mol
Ångbildningsvärme191 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie174,6 (222) pm
JonisationspotentialFörsta: 596,7 kJ/mol
Andra: 1 160 kJ/mol
Tredje: 2 285 kJ/mol
Fjärde: 4 120 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration[Xe] 4f13 6s2
e per skal2, 8, 18, 31, 8, 2
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd3 (svag bas)
Elektronegativitet1,25 (Paulingskalan)
Diverse
KristallstrukturHexagonal
Elektrisk konduktivitet1,5 106 A/(V × m)
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Tuliumisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
169Tm 100 %
Stabil
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Tulium är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Rent tulium är en silvervit, smidbar, i luft beständig metall, som lätt kan skäras med kniv.[1]

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Grundämnet upptäcktes 1879 av Per Teodor Cleve i Ytterby gruva i Stockholms skärgård och är uppkallat efter Thule, som är den latinska benämningen på Norden. Det förekommer endast mycket sparsamt i jordskorpan och den viktigaste råvarukällan är monazitsand.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bra Böckers lexikon, 1980.