Pseudoterranova decipiens
| Pseudoterranova decipiens | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Rundmaskar Nematoda |
| Klass | Secernentea |
| Ordning | Ascaridida |
| Familj | Anisakidae |
| Släkte | Pseudoterranova |
| Art | Pseudoterranova decipiens |
| Vetenskapligt namn | |
| § Pseudoterranova decipiens | |
| Auktor | (Krabbe, 1878) |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Pseudoterranova decipiens är en parasit tillhörande fylumet rundmaskar och familjen Anisakidae[1]. De svenska trivialnamnen sälmask och torskmask förekommer för arten[2]. I Sverige är Pseudoterranova decipiens vanligt förekommande i fiskarterna torsk och rötsimpa[3]. Slutvärd är marina däggdjur, främst knubbsäl och gråsäl[4]. Infektion av Pseudoterranova decipiens hos människor ger uppkomst till sjukdomen anisakiasis[5]. Det finns närstående nematoder som också ger upphov till sjukdomen anisakiasis, ofta med värre symptom[6]. En av dem är Anisakis simplex.
Livscykel[redigera | redigera wikitext]
Pseudoterranova decipiens har en livscykel som innefattar ett frilevande stadium samt tre parasitiska stadier[3]. Vattenlevande däggdjur sprider outvecklade ägg genom sin avföring som sedan sjunker till havsbottnen[7]. Där utvecklas äggen till ett embryo inuti ägghöljet[7]. Äggens inkuberingstid är från 7 till 125 dagar och äggen kläcks inte innan vattnet uppnår en temperatur på minst 0º C[8]. Larver kläcks ifrån äggen och äts sedan upp av ryggradslösa bottenlevande djur, framför allt kräftdjur[7]. Inuti värden utvecklas de till sitt tredje stadium. Larvstadiet kan infektera fiskar som äter värddjuret[7]. Väl inuti fisken tar sig larven från tarmen till bukhålan och muskulaturen där den överförs genom predation ifrån andra fiskar tills den når sin slutvärd i form av vattenlevande däggdjur, som äter en infekterad fisk[7].
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Pseudoterranova decipiens klarar sig bäst nära kusten i temperaturer mellan 7º och 22º C[8]. Vid kallare vattentemperaturer sker en förminskad spridning av parasiten[9] . En faktor som stort påverkar utbredningen av Pseudoterranova decipiens är vattnets salintet[3]. I sitt frilevande stadium har Pseudoterranova decipiens svårt att överleva i sötvatten[3]. Vid en salinitet lägre än 7 % är infektionsgraden på fisken i området mycket mindre[3]. Detta ger parasiten goda förutsättningar att breda ut sig globalt och den återfinns på kusterna kring Skandinavien, Island, Japan, Korea, Chile samt nordöstra Nordamerika[8].
Utbredning i Sverige[redigera | redigera wikitext]
I Sverige förekommer Pseudoterranova decipiens huvudsakligen längs med Skånes och Blekinges kuster[10]. Parasiten förekommer också i Öresund, Kattegatt och Skagerack[10]. Skånes och Blekinges kuster är mest utsatta och mätningar på infektionsgraden har påvisat upp till 60 % infektionsgrad hos torsk samt upp till 100 % hos rötsimpa[10]. Generellt för parasiten är att utbredningen är större då det finns fler möjliga värdar i området[4]. I södra delar av Östersjön finns det ett tydligt samband mellan mängden sälar i området och infektionsgraden i fisk[10]. Norr om Skåne och Blekinge minskar infektionsgraden hos fisken kraftigt[10]. Runt Stockholmsområdet, Gotland och Ålands hav förekommer parasiten väldigt sällan[10].
Infektion i fisk[redigera | redigera wikitext]
Pseudoterranova decipiens infekterar fisken via födan och sprider sig sedan ut sig till bukhåla, organ och muskulatur[7]. Infekterade fiskar uppvisar oftast inga symptom, men vid kraftig infektion kan simförmågan och hälsostatusen påverkas negativt[10]. Infektionerna är inte en stor dödlighetsfaktor för fiskarna[4]. Infekterad fisk kan kännas igen på de bruna, gula, brunröda eller vita, ihopringlade larverna, som är från 1 till 6 cm långa som sitter i fiskens kött[4].
Hälsorisker för människor[redigera | redigera wikitext]
Intag av levande Pseudoterranova decipiens kan leda till invasiv eller icke invasiv anisakiasis och i vissa fall kan även en allergisk reaktion uppstå, även vid förtäring av döda parasiter[6]. Infektioner av människor är vanligast i regioner där mycket rå fisk äts[8].
Invasiv anisakiasis[redigera | redigera wikitext]
När Pseudoterranova decipiens angriper och fäster sig i magens eller tarmens vävnad bidrar sårbildningen till en inflammatorisk respons[6]. Den inflammatoriska responsen leder till att eosinofiler bildar ett granulom vid såret, detta förekommer oftast en till två veckor efter den initiala infektionen[6][7].
Symptomen visar sig oftast inom några timmar men kan fördröjas upp till tre veckor[6]. Efter att en larv har intagits i kroppen kan kraftiga magsmärtor, illamående, kräkningar och diarré förekomma[8][10]. Det är möjligt att inflammationen förhindrar normal tarmfunktion, vilket leder till förstoppning[6]. Anisakiasis kan ibland misstas för blindtarmsinflammation, magsår, Crohns eller andra mag- och tarmsjukdomar[6].
Infektion av Pseudoterranova decipiens identifieras med en endoskopisk undersökning av tarmen där förekomsten av parasiten påvisas[5]. Larverna dör ofta i människan inom tre veckor och i vissa fall uppstår inga symptom[6][11]. Men vid kraftig smärta rekommenderas att avlägsna parasiten via ett endoskopiskt ingrepp.
Icke invasiv anisakiasis[redigera | redigera wikitext]
Icke invasiv anisakiasis visar ofta inga symptom, eftersom parasiten inte angriper människan som en värd. En kittlande känsla i halsen kan också förekomma och larven kan ibland hostas eller kräkas upp[10][7].
Förebyggande åtgärder[redigera | redigera wikitext]
Fisk som är mellanvärdar för Pseudoterranova decipiens är lätta att känna igen, genom förekomsten av de ihopringlade larverna, 1-6 cm långa, som sitter i fiskens kött[4]. För att minska risken för infektion bör rått fiskkött inspekteras noga innan förtäring. För att förhindra smitta från fisk bör fisken hållas frusen i -20º C i minst 7 dagar eller vara tillagad och uppnå en innertemperatur på minst 63º C[12].
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ Dyntaxa (2008). ”Art: Pseudoterranova decipiens”. https://www.dyntaxa.se/taxon/info/244249?changeRoot=True. Läst 19 april 2017.
- ^ Nationell förvaltningsplan för gråsäl (Halichoerus grypus) i Östersjön, Havs- och vattenmyndigheten, sid. 37, läst 19 januari 2015.
- ^ [a b c d e] Lunneryd, Sven-Gunnar; Boström, Maria Kristina; Aspholm, Paul Eric (2015). ”Sealworm (Pseudoterranova decipiens) infection in grey seals (Halichoerus grypus), cod (Gadus morhua) and shorthorn sculpin (Myoxocephalus scorpius) in the Baltic Sea”. Parasitology Research 114 (1): sid. 257–264. doi:. https://link.springer.com/article/10.1007/s00436-014-4187-z.
- ^ [a b c d e] International Council for the exploration of the Sea (2012). "Pseudoterranova larvae ("codworm"; Nematoda) in fish. Revised and updated by Matt Longshaw".[död länk]. Läst 18 april 2017.
- ^ [a b] Folkhälsomyndigheten (2013). ”Sjukdomsinformation om anisakiasis”. https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/smittsamma-sjukdomar/anisakiasis/. Läst 19 april 2017.
- ^ [a b c d e f g h] Food and Drug Administration (2012). "Bad Bug Book, Foodborne Pathogenic Microorganisms and Natural Toxins". Second Edition. College park: Center for Food Safety and Applied Nutrition. Sid. 149-151. Läst 19 april 2017.
- ^ [a b c d e f g h] Centers for disease control and prevention (2016). "Anisakiasis" Läst 18 april 2017.
- ^ [a b c d e] Mcclelland, G. ”The trouble with sealworms (Pseudoterranova decipiens species complex, Nematoda): a review”. Parasitology 124 (7): sid. 183–203. doi:. https://www.cambridge.org/core/journals/parasitology/article/trouble-with-sealworms-pseudoterranova-decipiens-species-complex-nematoda-a-review/D3CAAC4DE0F08DB60168AE247EF6CB10.
- ^ Marcogliese, David J. (2014). ”Distribution and abundance of sealworm ( Pseudoterranova decipiens ) and other anisakid nematodes in fish and seals in the Gulf of St. Lawrence: potential importance of climatic conditions”. NAMMCO Scientific Publications 3: sid. 113–128. doi:. ISSN 2309-2491. http://septentrio.uit.no/index.php/NAMMCOSP/article/view/2962.
- ^ [a b c d e f g h i] Statens veterninärmedicinska anstalt (2016). "Torskmask (Pseudoterranova decipiens)" Läst 18 april 2017.
- ^ Statens veterinärmedicinska anstalt (2016). ”Zoonoser hos fisk”. http://www.sva.se/djurhalsa/fisk/zoonoser-hos-fisk. Läst 19 april 2017.
- ^ Mercado, Rubén; Torres, Patricio; Muñoz, Víctor; Apt, Werner (2001). ”Human infection by Pseudoterranova decipiens (Nematoda, Anisakidae) in Chile: report of seven cases”. Memórias do Instituto Oswaldo Cruz 96 (5): sid. 653–655. doi:. http://www.scielo.br/scielo.php?script=sci_abstract&pid=S0074-02762001000500010&lng=en&nrm=iso&tlng=en.