Gråsäl

Gråsäl Status i världen: Livskraftig (lc) Status i Sverige: Livskraftig
Hanne av gråsäl
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Däggdjur Mammalia
Ordning	Rovdjur Carnivora
(orankad)	Sälar
Familj	Öronlösa sälar Phocidae
Släkte	Halichoerus Nilsson, 1820
Art	Gråsäl H. grypus
Vetenskapligt namn
§ Halichoerus grypus
Auktor	Fabricius, 1791
Utbredning
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Gråsäl (Halichoerus grypus) är en säl som förekommer i Östersjön och Atlanten. Den tillhör familjen öronlösa sälar och är den enda arten i släktet Halichoerus. Gråsälen är större än knubbsälen och vikaren, och i motsats till andra sälarter som förekommer vid Svenska kusten har den ett konformigt huvud. Gråsälshanen kallas också för ståte, pluralis ståtar.

Utseende

Den adulta hanen av gråsäl är mörkgrå med ljusare fläckar. Den adulta honan har mörkgrå fläckar på en silvergrå päls och ungarna är vita. Teckningen är avhängigt av belysningen och hur våt pälsen är. Med sin längd på omkring 250 centimeter och vikt upp till 300 kilogram är hanen klart större än honan som är cirka 180 centimeter lång och 150 till 200 kilogram tung. Hanen har också större näsa än honan. Har ett rakt stop.^{[förtydliga]}

• 

  Adult hona.

• 

  Tre dagar gammal kut.

• 

  Några veckor gammal kut.

Utbredning och taxonomi

Gråsälen förekommer i tre geografiskt åtskilda bestånd. Trots att de båda europeiska beståndens utbredningsområden möts norr om Danmark förekommer hybridisering mellan de båda taxonen sällan, huvudsakligen på grund av olika parningstider. På grund av detta delades arten tidigare upp i tre underarter men idag erkänns bara två:

• Halichoerus grypus grypus - "atlantisk gråsäl", förekommer i västra och östra Nordatlanten, längs kusterna av Labrador, New Brunswick, Nova Scotia i Kanada och vid Grönland i väster, och utmed Island, Storbritannien, Irland och Färöarna i öster. Den förekommer även sällsynt i Nordsjön.
• Halichoerus grypus macrorynchus - "östersjögråsäl", förekom tidigare i hela Östersjön men förekommer nu i stort sett bara vid de nordliga kusterna på grund av hårt jakttryck. Bara under vandringar når enskilda gråsälar Polen och Tyskland.

Tidigare delades den atlantiska gråsälen upp i en västlig, och en östlig underart där den senare bar det vetenskapliga namnet H. g. atlantica. Östersjögråsälen bar tidigare det vetenskapliga namnet H. g. baltica (Rice 1998).

Ekologi

Gråsälen föredrar klippiga kuster men i Nord- och Östersjön förekommer den även på sandbankar. Mellan maj och juni ligger gråsälarna vanligen på land och byter päls. När det inte är parningstid vandrar många unga sälar till avlägsna stränder. Men de återvänder som regel. För de atlantiska underarten sker parningen under hösten medan östersjögråsälen har sin brunsttid under våren. Som föda tar gråsälen bara fisk och i undantagsfall bläckfisk och kräftdjur. Den kan dyka ned till 70 meters djup.

Under parningstiden bildar gråsälen små flockar men det förekommer också de som lever hela året i grupp. I flocken finns i genomsnitt 6 honor och en hane. I större flockar kan det finnas flera hanar med var sitt harem. Strider mellan hanarna förekommer endast sällan. Oftare ser man mindre hanar som visar undergivenhet mot en dominant hane. Parningen sker ungefär två veckor efter födseln av de unga gråsälarna, när honan slutar att ge di.

Dräktigheten varar i drygt 11 månader men embryot vilar en tid efter befruktningen. Digivningsperioden är med 2 till 3 veckor, vilket är påfallande kort. Honor blir könsmogna efter cirka 5 år, och hanar ett år senare, men ofta tar det 4 år till innan hanarna kan etablera ett harem.

Livslängden ligger vid 40 år och den äldsta kända individen blev 46 år gammal.

Gråsälen och människan

Status och hot

För säljägare har gråsälen varit ett viktigt byte. Även fiskare dödade gråsälar för de såg djuret som en konkurrent. Nu finns i de flesta länder skyddsåtgärder för gråsälen och beståndet i östra Atlanten har omkring 100 000 individer.^{[källa behövs]}

Beståndet i Östersjön var som minst i början av 1980-talet då det bara fanns 2000-3000 djur i havet. Utöver jakten bestod faran i miljögifter vilka förorsakade fortplantningsstörningar. År 2000 uppgick antalet gråsälar till cirka 15 500 stycken och beståndet växer med cirka 8% per år, 2005 uppskattades populationen i Östersjön med ungefär 22 000 individer. Vid flera ställen inrättades skyddszoner med tillträdesförbud.

Konflikter med fiske

Den växande gråsälstammen utgör ett hot för kustfisket i Östersjön, främst i Sverige och Finland.^{[källa behövs]} Sälarna söker föda i redskap och river både fångst och redskap. Man har försökt att utveckla sälsäkra ryssjor, men nätfisket är svårare att skydda. Både Sverige och Finland har åter infört en begränsad jakt på gråsäl. Det är frågan om kvotjakt och fortplantningstiden är fredad. I Sverige ersätts fiskare för sälskador med cirka 16 miljoner kronor per år (2006).^{[källa behövs]}

Referenser

Tryckta källor

• S. Ulfstrand & T. Ebenhard (redaktion), Djur i Sveriges natur - Däggdjur, Bertmarks förlag, 1997, ISBN 91-973632-5-1
• B. Jensen, Nordens däggdjur, andra upplaga 2004, Prisma förlag, ISBN 91-518-4432-X
• Kai Curry-Lindahl, Däggdjur, Groddjur & Kräldjur, Norstedts, 1988, ISBN 91-1-864142-3

Externa länkar

• Svenska jägareförbundet
• Wikimedia Commons har media som rör Gråsäl
  Bilder & media