Public service

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För radioprogrammet med detta namn, se Public Service (radioprogram).

Public service (i allmänhetens tjänst, allmännyttig, allmänradio eller allmän-TV[1]) är radio- eller TV-verksamhet som syftar till att ge allmänheten en särskild sorts berikande programutbud genom att företaget i fråga har ett avtal med staten rörande bolagets innehåll. I uttryckets hemland Storbritannien innefattar public service dels BBC, som brukar kallas för public service-modern, dels de privata bolagen ITV, Channel 4 och Five som alla har särskilda förpliktelser gentemot allmänheten. Termen har dock olika betydelser och tenderar att missbrukas av länder som har statligt styrda åsiktsmedia, där enbart den styrande regimens åsikter släpps fram.

Public service kan beteckna kontroll, oftast utövad av någon myndighet, som syftar till att reglera programutbudet hos programkanalerna, även de programföretag som verkar på en kommersiell grund. Detta kan ta sig uttryck i att ett kommersiellt programbolag får åta sig särskilda åtaganden, såsom att sända ett visst antal timmar program inom särskilda genrer (såsom nyheter och regionala program). Dessa åtaganden har kunnat påtvingas de kommersiella programföretagen genom att erbjuda dem attraktiv täckning med markbundna TV-sändare. Denna benämning är den gängse i exempelvis Storbritannien.

Public service var under årtionden i många länder lika med ett statligt kontrollerat monopol på all sändning av radio och TV i Europa. Dess monopol har urholkats av såväl avreglering som konkurrens från kanaler som sänder via satellit, kabel och digitala marknät.

Public service kan finansieras på flera sätt, såsom genom TV-licens (vanligt i Europa), statliga medel (förekommer bland annat i Nederländerna och Australien), frivilliga donationer (USA) samt reklam. Helt reklamfri public service förekommer enbart i de nordiska länderna. Dock är "sponsring" av vissa populära evenemang som Melodifestivalen och Sporthändelser tillåtna och ens logga och budskap visas upp och omtalas, Frankrike, Storbritannien, Spanien, Australien och Japan. I övriga länder är public service ofta delfinansierat av reklamavbrott i sändningarna i likhet med de privata kanalerna.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Uttrycket public service är myntat av BBC, det brittiska public service-bolaget som ofta benämns som public service-modern.

I många europeiska länder blev televisionen intimt förknippad med public service från det att mediet introducerades. Ofta var det dock radion som var föregångaren och byggde upp organisationer som skötte sändningen. I England fick till exempel BBC, som började sändning av radio på 20-talet, en utvidgning av sin public service-funktion för TV år 1935. Public service kom dock att få en annan roll i många länder än den i Sverige eftersom privata företag även släpptes fram. Sverige var bland de sista i Västeuropa att få privatägd kommersiell radio och kommersiell tv vilket gjort att svenska mediemarknaden först tog ordentlig fart under 1990-talet.

I USA är public service inte tillnärmelsevis så stort som i Europa. Det sträcker sig tillbaka till radiosändningarnas uppkomst och har helt enkelt att göra med hur landets geografi ser ut, menar Smith[2]. USA har en stor landyta med en mycket ojämn fördelning av människor, vilket gjorde det i praktiken omöjligt att införa landstäckande radiokanaler när mediet introducerades. Istället fick man införa lokalt drivna och ägda radiostationer, i första hand belägna nära städer. Trots svårigheterna och de kommersiella företagens numera etablerade ställning, så började public service introduceras i USA på sextiotalet. Det fanns ett behov av den typ av program producerade i public service som fanns i Europa, vars motsvarighet inte riktigt existerade i hemlandet. Idag har landets Public broadcaster PBS två medlemskanaler i flesta amerikanska städer vilket är fler än något av de kommersiella nätverken. På radiosidan i USA finns National Public Radio (NPR).

Bolag i allmänhetens tjänst i världen[redigera | redigera wikitext]

Public service i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige är Public service även ett samlande begreppet för de radio- och TV-kanaler som erbjuds av Sveriges Radio, Sveriges Television och Sveriges Utbildningsradio.

I den åttonde paragrafen av sändningstillståndet återfinns essensen av det som kallas public service: Att programmen ska "präglas av folkbildningsambitioner", att det ska finnas en mångfald av åsikter, olika intressen ska "tillgodoses" när det gäller religion, kultur och vetenskap samt att programmen ska ha hög kvalitet.[3][4][5]

Finansiering[redigera | redigera wikitext]

I Sverige finansieras all verksamhet genom de TV-avgifter som hushållen betalar samt avgifter från företag som sponsrar verksamheten mot att SVT visar skyltar före och efter sponsrade program. 2009 är TV-avgiften i Sverige 2.076 kronor om året eller 173 kronor i månaden. Public service-bolagen SVT, SR och UR har en årlig budget på närmare 6,7 miljarder kronor.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Onödig engelska eller engelska i onödan? Språkrådet.
  2. ^ Television An International History, Anthony Smith (ed.), kapitel 3: Television as a Public Service Medium, Anthony Smith.
  3. ^ Lars Grip. "Tittarögon. En rapport om vad som bestämmer tv-utbudet (Nr 30)" sid 75-76, Statens medieråd, 2003. Läst den 21 april 2011.
  4. ^ Sändningstillstånd 2014-2019 - Sveriges Radio (pdf)
  5. ^ Sändningstillståndet - SVT (pdf)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]