Sommargylling
| Sommargylling Status i världen: Livskraftig (lc)[1] Status i Sverige: Starkt hotad[2] |
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Gyllingar Oriolidae |
| Släkte | Oriolus |
| Art | Sommargylling O. oriolus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Oriolus oriolus | |
| Auktor | L., 1758 |
Hona vid boet.
|
|
| Hitta fler artiklar om fåglar med | |
Sommargylling (Oriolus oriolus) är en fågel i familjen gyllingar, Oriolidae. Den är enda arten i familjen som förekommer och häckar i Europa.
Innehåll |
Utseende och läte[redigera]
Sommargyllingen är i princip omisskännlig med sin kontrastrika dräkt. Den blir upp till 24 cm lång och är lika stor som en koltrast, fast med slankare kropp, kortare stjärt och längre vingar. Hanen har svarta vingar och stjärt med gul spets, och vingarna har en gul fläck på nedre delen. Bröstet, ryggen och huvudet är klargult. Hanen har röd näbb och en mörk tygel. Honan är gulgrön på ryggen och har också röd näbb, men undersidan är smutsvit med bruna längsgående strimmor, stjärten är grön och tygeln är mindre distinkt.
Sången är ett djupt flöjtande få-fly-fii-fio alternativt flå-fli-flio. Den har också ett nötskrikelikt skränande kvä-äääk som utgör varningsläte. Ljudexempel
Utbredning[redigera]
Sommargyllingen är en flyttfågel som häckar i södra och mellersta Europa, nordvästra Afrika (Marocko) och i Asien så långt österut som Mongoliet och Kina och inklusive Indiska halvön. I Ryssland och Finland når den upp till den 60:e breddgraden norrut, i Västeuropa norrut till Östersjön, samt i södra Danmark och Sverige. Den övervintrar i tropiska Afrika, i Indien och på Sri Lanka.[3]
Förekomst i Sverige[redigera]
I Sverige häckar sommargyllingen endast på södra Öland och i de nordöstligaste och sydöstra delarna av Skåne. Där konstaterades den första häckningen 1932. Arten har observerats i alla Sveriges landskap förutom Härjedalen.[4] Sommargyllingen anländer till Sverige i slutet av maj och flyttar söderut igen i augusti.
Ekologi[redigera]
Sommargyllingen föredrar täta lövskogar av ek och bok, helst i anslutning till vatten. Den är mycket skygg och svår att få syn på nära håll. Sommargyllingen lever av insekter, bär och mjuka frukter.
Häckning[redigera]
Dess bo är ett komplicerat bygge av sammanflätade fina grässtrån, rötter tillsammans med mossa, ull och annat. Boet har formen av en djup korg eller pung och fästs med bast, ull eller gräs i en grenklyka i ett träd eller en buske. Utvändigt är det beklätt med lavar eller tunn näver. Den lägger vanligtvis 3-6 ägg.
| Detta stubb-avsnitt behöver utökas. (2010-06) |
Sommargyllingen och människan[redigera]
I Sverige tillhör den statens vilt.
| Detta stubb-avsnitt behöver utökas. (2010-06) |
Källor[redigera]
- Gyllingar i Nordisk familjebok (2:a upplagan, 1909)
Noter[redigera]
- ^ BirdLife International 2004. Oriolus oriolus. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species Läst 2006-12-18.
- ^ Faktablad sommargylling
- ^ Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
- ^ www.artportalen.se, läst 2010-06-14
Externa länkar[redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Sommargylling