Statskuppen 1809

Statskuppen 1809
Gustav IV Adolf arresteras på slottet.
Plats	Sverige
Datum	1809
Karaktär	Statskupp
Part I	Gustav IV Adolf och hans anhängare
Part II	1809 års män
Syfte	Avsätta Gustav IV Adolf
Resultat	Gustav IV Adolf avsatt, 1809 års regeringsform införd

Statskuppen 1809 eller revolutionen 1809 var ett uppror mot Gustav IV Adolf, föranlett bland annat av motgångarna i finska kriget, som ledde till att han avsattes, att det gustavianska enväldet avskaffades och 1809 års regeringsform tillkom, och i förlängningen till att släkten Bernadotte kom att uppstiga på Sveriges tron. De som ledde upproret brukar refereras till som 1809 års män.

Bakgrund

Det fanns ett utbrett missnöje mot Gustav IV Adolfs utrikespolitik, vilkens antifranska linjer lett till att bland annat Svenska Pommern och Finland ockuperats av Frankrike respektive Ryssland. Dessutom var man i krig med Danmark vilket band styrkor i de västra delarna av landet. Den främsta orsaken var dock missnöje med enväldet. Både mer liberalt sinnade krafter som önskade ett bredare folkligt inflytande och högadeln som ville kunna agera fritt utan att vara beroende av kungens lojalitet var missnöjda. Den politiska svagheten 1809 utnyttjades för en förändring.

I februari 1809 hade man planerat att överfalla och tillfångata kungen under en av dennes dagliga resor till residenset på Haga slott, men dessa planer hade runnit ut i sanden.

Statskuppen

Statskuppen började den 7 mars 1809 genom spridandet av ett tryckt revolutionsmanifest, där medborgarna uppmanas till sammanhållning i kampen att rädda Sverige. Manifestet menade att på grund av Gustav IV Adolf oförmåga höll Sverige på att falla samman och att stormakterna avsåg att dela Sverige mellan sig. Det hade man bestämt i Erfurt-konventionen år 1808. Ryssland skulle ta norra delen av Sverige, inklusive Finland ända ner till Motala ström medan Danmark fick den återstående, södra delen, inklusive de före detta danska landskapen Skåne, Blekinge och Halland, samt det före detta norske landskapet Bohuslän.

Manifestet gavs namnet 'Proclamation' och är daterat den 7 mars 1809 i Karlstad. Det är undertecknat av befälet över de i Värmland förlagda trupperna, vilket i klartext betyder att det är officerarna och soldaterna i Västra armén som gör uppror. Först låter ledaren för upproret, överstelöjtnante Georg Adlersparre, arrestera överbefälhavaren för Västra armén, greve Leyonstedt, och sedan landshövdingen i Karlstad och beslagta hans kassa för att användas för att köpa mat till de mot Stockholm marscherande soldaterna. I Örebro upprepas händelsen. Kungens företrädare, landshövdingen, tillfångatas och hans stadskassa beslagtas.

Fem dagar efter revolutionens början fick kungen vetskap om Västra arméns antågande och den 12 mars utgick från Stockholms slott en kungörelse undertecknad av kungen angående det uppror som utbrutit i Värmland. Kungen fördömde upproret och påminde om de stränga straff upprorsmännen riskerade, det vill säga dödsstraff. Endast en person nämndes vid namn i kungörelsen: ledaren för upproret, Georg Adlersparre.

Gustav IV Adolf bestämde sig för att den 13 mars resa till Skåne för att söka stöd hos armén där som leddes av den mer kungatrogne Johan Christopher Toll. Då ingrep en grupp adelsmän under Carl Johan Adlercreutz och tillfångatog kungen på Stockholms slott.

Gustav Adolf avsätts

Statsomvälvningen utmynnade bland annat i att kungen, drottningen och hans arvingar för alltid fråndömdes Sveriges krona. Den 29 mars abdikerade Gustav Adolf, och den 10 maj förklarade riksdagen honom avsatt, samt hans son Gustav utesluten ur arvföljden, vilket ledde till protester från gustavianerna ledda av Jacob De la Gardie. Ny kung blev i stället Gustav Adolfs farbror hertig Karl. Kungen, drottningen, kronprinsen och de andra kungabarnen blev fråntagna sina svenska medborgarskap och utvisades ur Sverige för all framtid. I december 1809 lämnade Gustav Adolf med familj Sverige. Gustav den IV Adolf dog frånskild i landsflykt i Schweiz 1837, och även den före detta kronprinsen dog som landsflyktig.

Dansk tronföljare

Dansk-norske prinsen Christian August valdes den 18 juli 1809 till ny svensk tronföljare och skulle efterträda den åldrige och barnlöse Karl XIII, som skulle få bära kronan fram till sin död, då kronprinsen, nu omdöpt till Karl August skulle tillträda som Sveriges konung. Kronprins Karl August dog dock mycket oväntat redan den 28 maj 1810, endast 41 år gammal, enligt moderna bedömare av ett slaganfall; de läkare som undersökte kroppen fann heller inga tecken på annat än en naturlig död. Allmänt trodde man dock i samtiden att han giftmördades av sina fiender, det vill säga av gustavianerna som var revolutionens motståndare. Detta ledde vid kronprinsens begravning till fersenska mordet. Som kronprins Karl August efterträdare skulle nu hans bror väljas till tronföljare.

Fransk tronföljare

Emellertid inträffade det märkliga ett par månader senare att en fransk militär och adelsman istället valdes till ny kronprins. Det var Fursten av Ponte Corvo, Jean Baptist Bernadotte född 1763 och 5 år äldre än Karl August. Därmed gick luften ur revolutionen, i synnerhet som Adlersparre före valet hade lämnat ifrån sig ledningen för att visa att han oegennyttigt gjorde revolutionen för att rädda landet och inte för att komma åt makten. Adlersparre trodde nämligen att han hade säkrat Sveriges demokratiska utveckling med kronprins Karl August, emellertid kunde nu högadeln bit för bit återta förlorad mark. Adlersparre kom också att åtalas år 1831 för sin historieskrivning av revolutionen 1809, men stämningen i samhället var ännu sådan, trots att många år gått, att man inte lyckades fälla honom i en politiskt färgad rättegång.

Se även

• Finska kriget

Externa länkar

• Wikisource har originalverk relaterade till Statskuppen 1809.
  Statskuppen 1809