Svea artilleriregemente
| Svea artilleriregemente (A 1) | |
 Vapen för Svea artilleriregemente tolkat efter dess blasonering. | |
| Information | |
|---|---|
| Officiellt namn | Svea artilleriregemente |
| Datum | 1794–1997 |
| Land | Sverige |
| Försvarsgren | Armén |
| Typ | Artilleriet |
| Roll | Utbildningsförband |
| Del av | Milo Ö (1942–1991) Milo M (1991–1997) |
| Föregångare | Artilleriregementet |
| Storlek | Regemente |
| Högkvarter | Linköpings garnison |
| Förläggningsort | Linköping |
| Övningsplats | Ladugårdsgärdet (1794–1946) Marma (1880–1962) Järvafältet (1915–1962) Hästholmen (1963–1997) |
| Beskyddare | Sankta Barbara |
| Färger | Mellanblått |
| Marsch | "Spirito militare" (Manasse)[1] |
| Årsdagar | 4 december |
| Dekorationer | SveaartregGM (1997) SveaartregSM (1997) SveaartregMM (1997) |
| Befälhavare | |
| Framstående befälhavare | Wilhelm von Schwerin |
| Tjänstetecken | |
| Sveriges örlogsflagga |  |
| Förbandsstandar m/1938 |  |
| Förtjänstmedalj m/1997 |  |
| Tilläggstecken |  |
Svea artilleriregemente (A 1), var ett artilleriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1794–1997. Förbandsledningen var från 1963 förlagd i Linköpings garnison i Linköping.[2][3][4]
Historia
Regementet har sitt ursprung i Artilleriregementet som sattes upp 1636. Det regementet delades upp i fyra regementen 1794, där Svea artilleriregemente var ett av dessa. År 1830 tilldelades regementet beteckningen A 1 (Artilleriregemente 1). År 1889 bestod regementet av 13 kompanier, och 1889 blev tre av dessa kompanier självständiga i Vaxholm och bildade Vaxholms artillerikår. Delar var tidvis även detacherade till Härnösand, Karlstad, Gävle och Gotland.[2]
År 1893 blev ytterligare fyra kompanier självständiga och två batterier överfördes till de nyuppsatta Norrlands artilleriregemente i Östersund och två till Andra Svea artilleriregemente. På grund av detta bytte tilldelades regementet ett nytt namn, Första Svea artilleriregemente. År 1904 återtogs det gamla namnet Svea artilleriregemente.[2]
Svea artilleriregemente var förlagt till Valhallavägen 117 i Stockholm, tidvis med detachement på andra orter. År 1946 påbörjade regementet en omlokalisering till Rissne i Sundbybergs kommun, vilken var helt genomförd först 1949, regementet behöll dock sin officersmäss på Valhallavägen fram till den 17 mars 1961. I Rissne förfogade regementet över Rissne gård, vilken endast användes som lunchmäss.[4] Regementets kaserner på Valhallavägen övertogs av Försvarshögskolan och ridhuset liksom gymnastikhallen övertogs av AB Radiotjänst (sedermera Sveriges Radio och Sveriges Television).
I början av 1960-talet pågick en större omorganisation inom armén, vilken till viss del kom att kallas för Mälarkarusellen. Namnet kom genom att flertal förband avvecklades eller omlokaliserades inom östra Sverige. För Svea artilleriregementes del beslutades det att regementet skulle omlokaliseras till Linköpings garnison. Efter att regementet lämnat Rissne lokaliserades ett flertal funktionsskolor till området. År 1984 såldes området till kommunen, som byggde upp en ny stadsdel på det före detta kasernområdet.[5]
Den 1 april 1963 var regementet officiellt på plats i Linköping, där regementet övertog kasernetablissemanget från Östgöta luftvärnsregementes (Lv 2), vilket avvecklades den 31 mars 1962.[4][6] Kasernerna som regementets flyttade in i var ett tvillingetablissemang uppfört 1922 för Första livgrenadjärregementet (I 4) och Andra livgrenadjärregementet (I 5). Svea artilleriregemente flyttade in i den del som ursprungligen var uppfört för Andra livgrenadjärregementet.
I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973 och 1975, bildades A-förband samt B-förband. A-förbanden var regementen som tillfördes ansvaret för ett försvarsområde, och med det blev ett försvarsområdesregemente. Försvarsområdesregementet tillfördes samtidigt mobiliserings- och materialansvaret inom försvarsområdet. Detta medförde att Svea artilleriregemente som ingick i Linköpings försvarsområde kom att bli ett B-förband (utbildningsregemente), medan Livgrenadjärregementet (I 4) sammanslogs den 1 juli 1975 med Linköpings försvarsområde (Fo 41), vilket namnändrades samtidigt till Östergötlands försvarsområde, och bildade ett A-förband.[7]
Inför försvarsbeslutet 1982 hade överbefälhavaren av olika anledningar undantagit Bodens artilleriregemente, Gotlands artilleriregemente, Norrlands artilleriregemente, Wendes artilleriregemente samt Bergslagens artilleriregemente från granskning gällande att finna en kostnadsreducering inom artilleriet. I den granskning som gjordes stod valet till en avveckling mellan Svea artilleriregemente och Smålands artilleriregemente. Den utredning som gjordes fann att en avveckling av Smålands artilleriregemente skulle erhålla den största kostnadsreducering.[8]
I regeringens proposition 1996/97:4, vilken var etapp 2 i försvarsbeslutet 1996, föreslog regeringen en avveckling av Svea artilleriregemente. Detta tillsammans med Livgrenadjärbrigaden (IB 4) och Svea trängkår (T 1), Mellersta arméfördelningen samt försvarsområdesstaben vid Livgrenadjärregementet (I 4/Fo 41). Regeringens viktigaste motiv till valet av Svea artilleriregemente och Svea trängkår, var att de alternativa förbanden Bergslagens artilleriregemente (A 9), i Kristinehamn och Göta trängkår (T 2) samtliga var samlokaliserade med enheter för central utbildning och utveckling inom respektive funktion. I propositionen bedömde regeringen att de enheter som skulle avvecklas, då skulle utgå ur grund- och i förekommande fall krigsorganisationen före den 1 januari 1999. Samtliga avvecklingsåtgärderna skulle vara avslutade före den 1 januari 2000.[9]
Det sista utbildningsåret vid Svea artilleriregemente genomfördes 1996/1997, och den 31 december 1997 avvecklades och utgick regementet ur grundorganisationen. Det primära vapensystemet vid regementet, haubits 77B, kom att överföras till Gotlands artilleriregemente (A 7).
Församling i Svenska kyrkan
1794-1927 utgjorde Svea artilleriregementes anställda och deras anhöriga en så kallad icke-territoriell församling.[2]
Förläggningar och övningsplatser
Förläggning
När regementet bildades 1794 förlades dess kvartersförläggning med expedition och stallar till Riddargatan 13 (sedan 1879 Armémuseum). Den 28 mars 1876 påbörjades en flytt till Valhallavägen 117. Inflyttningen till den nya adressen var klar den 21 augusti 1877. Och från den 1 december 1877 verkade regementet från kasernerna på Valhallavägen, ritade av Ernst Jacobsson. År 1905 gjordes vissa tillbyggnader på kasernområdet. Den 4 november 1946 påbörjades en flytt till Rissne, vilken var helt färdig den 7 juli 1949. I Rissne flyttade regementet in i ett helt nyuppfört kasernområde, ritat av Paul Hedqvist. Den 1 april 1963 omlokaliserades regementet till Linköping. I Linköping övertog regementet kasernerna från avvecklade Östgöta luftvärnsregemente på Smedstadsvägen.[4][5]
Detachement
Den 4 december 1849 detacherades 9:e batteriet ur regementet till Härnösand. Detachementet förlades till Östanbäckesgatan 8, och från 1870 till Tullportgatan 2. Den 30 september 1893 avvecklades detachementet, och 9:e batteriet kom tillsammans med 5:e artilleridivisionen ur Göta artilleriregemente att bilda Norrlands artilleriregemente i Östersund.[4][10]
Övningsfält
Regementet övade på Ladugårdsgärde och från 1882 på Marma, från 1915 på Järva och från 1963 på Hästholmen.[2]
Heraldik och traditioner
Regementet tilldelades ett förbandsstandar av kung Gustav V på hans födelsedag den 16 juni 1938. Vid avvecklingen av regementet övertog Gotlands artilleriregemente traditioner och standaret. Den 30 juni 2000 avvecklades Gotlands artilleriregemente. Från den 1 juli 2000 förs standaret av Artilleriregementet, vilket även förvaltar Svea artilleriregementes traditioner.[2] Vilket bland annat återspeglades under åren 2000–2005, då en av Artilleriregementets bataljoner hette Svea artilleribataljon.[11]
I samband med att Svea artilleriregemente avvecklades instiftades Svea artilleriregementets förtjänstmedalj i guld och silver (SveaartregGM och SveaartregSM). Även en minnesmedalj instiftades samma år (SveaartregMM).
Förbandschefer
Nedan anges regementetscheferna mellan 1794 och 1997.[3]
- 1794–1797: Hans Wilhelm Gyllengranat
- 1797–1797: Adolf Ludvig von Friesendorff
- 1797–1800: Otto Wrede
- 1800–1804: Magnus Johan Wahlbom Björnstjerna
- 1804–1812: Carl Armfelt
- 1812–1816: Harald Åkerstein
- 1816–1825: Adolf Sebastian Geete
- 1825–1840: Jonas Hygrell
- 1840–1853: Fredrik Wilhelm Dassau
- 1853–1860: Edvard Ulrik Rudebeck
- 1860–1871: Otto Nordensvan
- 1871–1871: Carl Henrik Hägerflycht
- 1871–1874: Carl Leijonhufvud
- 1874–1885: Claes Gustaf Breitholtz
- 1885–1890: Edvard Julius Breitholtz
- 1890–1898: von Stockenström
- 1898–1902: Salomon Gottschalk Alfons Geijer
- 1902–1909: Otto Wilhelm Virgin
- 1909–1918: Gabriel Torén
- 1918–1922: Axel Breitholtz
- 1922–1926: Ludvig Hammarskiöld
- 1926–1927: Axel Lyström
- 1928–1935: Pehr Lagerhjelm
- 1935–1937: Sture Gadd
- 1937–1938: Hjalmar Thorén
- 1938–1940: Axel Rappe
- 1940–1941: Samuel Lars Åkerhielm (t.f. 1939)
- 1941–1941: Gunnar Ekeroth (t.f. 1941)
- 1941–1942: Gustaf Dyrssen
- 1942–1948: Folke Ericsson
- 1948–1951: Bert Carpelan
- 1951–1953: Karl Ångström
- 1953–1955: Gunnar af Klintberg
- 1955–1959: Bengt Elis Leopold Brucsewitz
- 1959–1961: Stig O:son Linström
- 1961–1966: Carl Reuterswärd
- 1966–1968: Tore Gustaf Arne Rääf
- 1968–1974: Sven Werner
- 1974–1979: Åke Eriksson
- 1979–1982: Sven Perfors
- 1982–1987: Rune Eriksson
- 1987–1990: Carl-Ivar Pesula
- 1990–1995: Curt-Christer Gustafsson
- 1995–1997: Christer Lidström
Namn, beteckning och förläggning
|
|
Galleri
-
Uniform 1794 -
Regementets uniform cirka 1840. -
Uniform cirka 1850 -
Regementets uniform vid mitten av 1860-talet. -
Regementets f.d. kaserner i Stockholm. -
Regementets f.d kaserner vid Valhallavägen i Stockholm, 2006. -
Regementets f.d. kaserner i Stockholm, 2010. -
Regementets f.d. kaserner i Stockholm, 2010. -
Regementets f.d. kaserner i Stockholm, 2010. -
Rissne gård, regementets f.d. officersmäss i Rissne, 2010. -
Regementets f.d. kaserner i Rissne, 2014. -
Regementets f.d. kaserner i Rissne, 2014. -
Vy över regementets kasernetablissemang i Linköping.
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
Se även
Referenser
Noter
- ^ Sandberg (2007), s. 208
- ^ [a b c d e f] Braunstein (2005), s. 181–183
- ^ [a b] Kjellander (2003), s. 310-311
- ^ [a b c d e] Holmberg (1993), s. 26
- ^ [a b] Berg (2004), s. 331
- ^ Sveaartilleriföreningen
- ^ ”Kungl, Maj:ts proposition 1973:75”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FW0375. Läst 9 juli 2016.
- ^ ”Regeringens proposition 1981/82:102”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-sakerhets--och-forsvarspolitiken-samt_G503102. Läst 9 juli 2016.
- ^ ”Regeringens proposition 1996/97:4”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvar-i-fornyelse---etapp-2_GK034. Läst 9 juli 2016.
- ^ Braunstein (2005), s. 193
- ^ ”Kungl Norrlands artilleriregemente”. a4.artilleri.se. http://a4.artilleri.se/. Läst 9 juli 2016.
Tryckta källor
- Berg, Ejnar (2004). Vyer från kastaler, kastell och kaserner: guide över Sveriges militära byggnader : illustrerad med vykort. Stockholm: Probus. Libris 9818451. ISBN 91-87184-75-3
- Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5
- Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6
- Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5
- Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8
Webbkällor
- Roth, Thomas. ”Försvarshögskolans byggnad – Svea Artilleriregementes kasern”. Armémuseum. http://www.jr4it.com/minnen/dok/a1fhs.pdf. Läst 4 maj 2014.
- ”Svea Artilleriregementes historia”. Sveaartilleriföreningen. http://www.sveaartilleri.se/historia_2.html. Läst 4 maj 2014.
- Järbe, Bengt. ”Kan du höra ekot av hovslag från Rissneryttmästarens tid?”. Sundbybergs museum. Arkiverad från originalet den 4 maj 2014. https://web.archive.org/web/20140504205109/http://www.museet.se/historik/Sidor/rissne.htm. Läst 4 maj 2014.
Vidare läsning
- Kleen, Willy (1934). Kungl. Svea artilleriregemente: en återblick. Stockholm. Libris 2744241
- Mankell, Julius (1866). Anteckningar rörande svenska regementernas historia (2. uppl.). Örebro: Lindh. sid. 146-166. Libris 1549756. http://runeberg.org/mjantreg/
- Larsson, Lars, red (1994). Svea artilleri i Linköping: minnesanteckningar från trettio år i Linköping vid 200-årsjubileet 1994 av tillkomsten av de självständiga artilleriregementena. Linköping: Svea artilleriregemente. Libris 1901086
- Rynestad, Bo, red (1997). De sista åren: anteckningar från de tre sista åren med tyngdpunkt på det sista. Linköping: Svea artilleriregemente. Libris 2550707
- Staf, Nils, red (1965). Från Tre kronor till Rissne: minnesskrift i anledning av Kungl. Svea artilleriregementes avflyttning från Stockholms garnison. Linköping: H.Carlsons bokh.(distr.). Libris 8224860
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Svea artilleriregemente.- Svea Artilleriförening
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
