Väggsidenbi

Från Wikipedia
Väggsidenbi
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljKorttungebin
Colletidae
SläkteSidenbin
Colletes
Vetenskapligt namn
§ Colletes daviesanus
AuktorSmith, 1846[1]
Synonymer
Baldersbråsidenbi[2]
Väggsidenbi på renfana
Väggsidenbi på renfana
Hitta fler artiklar om djur med

Väggsidenbi, Colletes daviesanus, är ett bi som är medlem av familjen korttungebin och släktet sidenbin.[1][2]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Biets grundfärg är svart, men hjässan och mellankroppen har brunaktig päls, och på bakkroppen har bakkanterna på tergiterna[a] ljusa, täta hårband som ger den ett randigt utseende. Kroppslängden är rätt liten, 7 till 10 mm, hanen vanligtvis något mindre än honan. Förväxlingsarter är främst korgsidenbi men också finsidenbi och florsidenbi.[3]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Habitatet utgörs av ängar, vägrenar, skogsbryn och trädgårdar.[3] Väggsidenbiet samlar endast pollen från korgblommiga växter som mat till larverna.[4] Bland besökta pollenkällor kan nämnas korsörtssläktet, röllikesläktet, tusensköna, mattram, renfana, åkertistel[5], prästkrage och färgkulla[3]. Den kan emellertid besöka andra blommor för att äta nektar, som rosväxter, exempelvis brudbröd, och flockblommiga växter som björnloka. Flygperioden varar från mitten av juni till mitten av september.[5]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Bona grävs ut i mer eller mindre vertikala, solexponerade ytor som sandstenklippor, sandtag, vägbankar, lerväggar och i mjukt murbruk. I hårt material har gångarna vanligtvis en eller två larvkammare längst in, medan de i mjukare material har en serie av 4 till 10 äggkammare på rad.[3][5] Kamrarna är fyllda med pollen som föda åt larverna. Larven övervintrar antingen som vilolarv (prepupa) eller, mera sällan, som vanlig larv[5]. Bona kan parasiteras av ängsfiltbi, vars hona lägger ägg i larvcellerna. Den resulterande larven lever av den insamlade näringen, efter det den förstört värdägget eller dödat värdlarven.[3]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Arten finns i större delen av Europa och angränsande delar av Asien, från de nordiska länderna i norr till Portugal, Italien och Serbien i syd samt från Storbritannien och Portugal i väst via Turkiet och Iran till nordöstra Kina och Sibirien i öst.[4][3]

I Sverige är arten ett av landets vanligaste sidenbin. Den finns från Skåne, över Öland och Gotland till Norrbottens kusttrakter.[3]

Även i Finland är arten vanlig. Den förekommer från Åland och sydkusten till sydvästra Lappland (södra Tornedalen) i nordväst, Norra Karelen i nordöst.[6][7]

Kommentarer[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Referenser[redigera | redigera wikitext]