Vessla

Ej att förväxla med Snövessla.

Vessla Status i världen: Livskraftig (lc)
Småvessla
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Däggdjur Mammalia
Ordning	Rovdjur Carnivora
Familj	Mårddjur Mustelidae
Släkte	Mustela
Art	Vessla M. nivalis
Vetenskapligt namn
§ Mustela nivalis
Auktor	Linné, 1766
Utbredning
Utbredningsområde
Två vesslor i strid.
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Vesslan eller småvesslan (Mustela nivalis) är en art i familjen mårddjur.

Utseende

Den skiljer sig från hermelinen genom att den är mindre, att den saknar den svarta hårpenseln på svansspetsen samt genom kraniets form. Längden ligger mellan 114 och 205 millimeter, vikten varierar mellan 25 och 55 gram. Antalet tår vid varje fot är fem och alla är utrustade med klor.

Småvesslan (Mustela nivalis nivalis) är rödbrun på ovansidan och vit på undersidan med skarp färggräns. I södra Europa finns underarten (Mustela nivalis vulgaris) som är något större och förblir rödbrun under hela året. Gränsen mellan rygg och bukfärg är suddig.

I nordligare trakter, till exempel i de mellersta och norra delarna av Sverige och Norge, anlägger den en vinterdräkt, snövesslan, som är helt vit. Vinterpälsens hår är ungefär 5 millimeter längre än sommarpälsens hår. I Sverige finns i fjällen också världens minsta rovdäggdjur: dvärgvesslan (Mustela nivalis minuta) med en uppmätt storlek av 114 mm och 25 g.

Utbredning och habitat

Arten har en mycket vidsträckt utbredning i hela Europa, norra och mellersta Asien, en del av Nordamerika och i Nordafrika. I Sverige förekommer den över hela landet förutom på Gotland.

Den är dock mindre talrik än hermelinen.

Habitatet varierar mycket: arten finns bland annat i skogar med glest fördelande träd, i prärien, i kulturlandskap och i halvöknar. Vesslan undviker däremot allt för täta skogar, sandöknar och andra helt öppna områden.

Levnadssätt

Hannar och honor lever utanför parningstiden ensam. Oftast gränsar reviren av flera honor till hannens territorium. Individerna är mycket rörliga och kan vara aktiva på dagen och på natten. Boet övertas vanligen av ett bytesdjur och oftast har en individ olika bon under livet.

Vesslans naturliga fiender utgörs av ugglor och rovfåglar, ungdjur faller ibland offer för olika ormar.

Föda

Vesslan livnär sig av råttor, möss, mullvadar, små fåglar, insekter och grodor. Ibland kan den även ta kaniner. När den saknas andra födoämnen äter de i norra trakter även as av lämlar. Bytet dödas oftast med ett bett i nacken.

Fortplantning

Honor kan para sig hela året men vanligen ligger parningstiden mellan våren och sensommaren. Efter dräktigheten som varar i 34 till 37 dagar föder honan en till sju ungar. Ungdjuren är vid födelsen nakna, blinda samt döva och har en vikt omkring 1,5 gram. Ungarna dias minst 18 dagar och efter cirka 50 dagar är de lika långa som vuxna individer men fortfarande något lättare. Först efter 12 till 15 veckor har de även nått samma vikt. Honor är tidigast könsmogna efter fyra månader och honor som föds under våren kan ha en egen kull under samma år. Dödligheten bland ungdjuren är mycket hög och även de flesta vuxna individerna lever bara några år. Den äldsta individen i fångenskap blev något över nio år gammal.

Vesslan och människor

Arten jagades i hela utbredningsområdet med hjälp av fällor för pälsens skull. Allmänt anses den som nyttig då den äter många gnagare som betraktas som skadedjur. Idag skadas vesslan ibland av gifter som egentligen var tänkt för gnagare eller den såras när den hamnar i jordbruksredskap. På grund av det stora utbredningsområde listas arten av IUCN som livskraftig (least concern).

Referenser

Tryckta källor

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Vesslesläktet, 1904–1926.

• Kai Curry-Lindahl 1988. Däggdjur, groddjur & kräldjur ISBN 91-1-933262-9

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Vessla.
  Bilder & media
• Svenska jägareförbundet