Vit stork
| Vit stork Status i världen: Livskraftig (lc) |
|
 |
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Storkfåglar Ciconiiformes |
| Familj | Storkar Ciconiidae |
| Släkte | Egentliga storkar Ciconia |
| Art | Vit stork C. ciconia |
| Vetenskapligt namn | |
| § Ciconia ciconia | |
| Auktor | Linné, 1758 |
Vit stork fotograferad i Belgien.
|
|
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Vit stork (Ciconia ciconia) är en fågel i familjen storkar.
Innehåll |
[redigera] Utseende och läte
Vit stork är en stor fågel med lång hals och näbb, långa ben och långa breda vingar. Den har en längd på 95 till 110 cm och ett vingspann på 183 till 217 cm.[1] Könen är lika till utseendet men hanarna är något större.[2] Dess näbb och ben är röda. De yngre fåglarna har en mörk näbbspets. Dess fjäderdräkt är övervägande vit förutom arm- och vingpennor som är svarta. Det enda "läte" som storkar har är att de "klapprar" med näbben. Detta sker oftast när paret möts vid boet.
[redigera] Utbredning och taxonomi
Vit stork häckar i Europa, norra Afrika och västra Asien.[3] I Skandinavien häckar den numera endast i Danmark och Skåne. I de nordligare delarna förekommer den endast tillfälligtvis. I Norge och Finland observeras bara enstaka storkar årligen, dock har man observerat åtminstone ett säkert häckningsförsök i Finland under de senaste åren.[källa behövs] I Estland förekommer rikligt med häckande stork. Merparten av världspopulationen är flyttfåglar och deras vinterkvarter ligger i tropiska och södra Afrika, Iran och Indien.[3] . Under flytten passerar de Medelhavet främst via Gibraltar sund och Suezkanalen och områdena däromkring. Regionalt har den försvunnit som häckfågel i Storbritannien och i Heilongjiang i Kina.[4]
Arten delas upp i två underarter:[3]
- Ciconia ciconia ciconia - häckar i västpalearktis och västra Asien. Övervintrar i tropiska och södra Afrika.
- Ciconia ciconia asiatica (Severtsov, 1873) - häckar i Turkestan. Övervintrar i Iran och Indien.
Ibland har även svartnäbbad stork (Ciconia boyciana) behandlats som en underart till vit stork, exempelvis av Mayr & Cottrell, 1979.[4]
[redigera] Förekomst i Sverige
Från 1920-30-talen blev arten mycket sällsynt i Sverige, och en häckning 1954 bedömdes länge som den sista, men från och med början 1990-talet har den gjort en tydlig återetablering, framför allt längst i söder.[5]. De storkar som häckar i Skåne anländer i början av april och flyttar i mitten av augusti.
[redigera] Ekologi
Innan flytten samlas de i flockar som kan vara mycket stora. De förflyttar sig genom att glidflyga på varma uppåtvindar vilket gör att de i så stor utsträckning som möjligt undviker större vatten och förflyttar sig över land. Därför nyttjar de kortast möjliga väg över Medelhavet vilket är den västra passagen över Gibraltar sund och den östra passagen över Suezkanalen och närliggande områden.[6]
[redigera] Häckning
De flesta vita storkar lever i livslånga par som bildas när individerna är 3 till 4 år gamla.[2] Paret bygger tillsammans boet som inte sällan ligger i människans närhet. De bygger ett plattformslikande bo på tak, skorstenar eller på ett större avstympat träd. Dessa bon återkommer paret gärna till år efter år. Honan lägger vanligtvis 4 ägg, men kullar på upp till 7 ägg finns rapporterade.[4] Paret ruvar äggen tillsammans i mellan 29-34 dygn.[4] Båda föräldrar tar hand om ungarna som blir flygga efter 58-64 dagar.[4]
[redigera] Föda
Storkens föda utgörs företrädesvis av mindre djur, som insekter, groddjur, ormar, fågelungar och sorkar.
[redigera] Vit stork och människan
 |
Det här avsnittet saknar källhänvisningar och kan därför inte verifieras. (2010-04) Förbättra artikeln genom att lägga till pålitliga källor (fotnoter). Information som inte verifieras, blir ifrågasatt och kan tas bort. Diskutera på diskussionssidan. |
[redigera] Namn
Sägnen att storken kommer med barn anses idag härstamma ur dess namn. Ordet stork är samma i de flesta germanska språk och anses vara nära släkt med ordet stark. I vissa dialekter är det synonymt med stel eller pinne.
[redigera] Folktro
Storken är förknippad med många sägner och myter. Bland annat trodde man att ett storkbo skulle skydda huset för eldfara. Man ansåg också att storken var en uteslutande nyttig fågel och den har därför varit populär och åtnjutit beskydd. Storken är enligt en vida spridd skämtsam barnkammarsaga den som kommer med barnen.
[redigera] Källor
- ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (utgåva andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 84-85. ISBN 978-91-7424-039-9
- ^ [a b] Ciconia ciconia på Animal Diversity Web (engelska), läst 30 april 2010.
- ^ [a b c] Clements et al. (2008) Clements Checklist version nov. 2008 (exceldokument), www.birds.cornell.edu, läst 2010-04-29
- ^ [a b c d e] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
- ^ Gidtam och Wahlin 1981, Fåglar i Nord- och Mellaneuropa, s.34. Norstedts, Stockholm
- ^ Warwick Tarboton (1994) Birds of Southern Africa, sid: 48, ISBN 0-947430-50-4
[redigera] Externa länkar
- Artportalen: Dagens fågel – senaste observationerna – bilder
- Dansk ornitologisk forening
- Storkprojektet
- Wikimedia Commons har media som rör Vit stork
- Wiktionary har ett uppslag om vit stork.
