Vitalij Klytjko

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Vitali Klitsjko)
Hoppa till: navigering, sök
Vitalij Klytjko

Vitalij Klytjko

Borgmästare i Kiev
Innehar ämbetet
Tillträdde ämbetet 
5 juni 2014
Företrädare Halyna Hereha Tillförordnad

Ämbetsperiod
15 december 2012–5 juni 2014

Partiledare för UDAR
Innehar ämbetet
Tillträdde ämbetet 
24 april 2010
Företrädare Roman Romaniuk

Född Vitalij Volodymyrovytj Klytjko
19 juli 1971 (43 år)
Belovodsk, Kirgiziska SSR, SovjetunionSovjetunionen
Nationalitet Sovjetisk -> ukrainsk
Politiskt parti UDAR
Maka Natalia Jegorova
Barn Yegor-Daniel (2000)
Elizabeth-Victoria (2002)
Max (2005)
Residens Kiev
Utbildning Doktorsexamen i sportvetenskap
Alma mater Kievs idrotts- och sportuniversitet
Yrke Borgmästare
Religion Ukrainska ortodoxa kyrkan - Kievpatriarkatet
Namnteckning Vitalij Klytjkos namnteckning
Webbplats klichko.org
Militärtjänst
Grad Major i reserven
Utmärkelser Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden (2010)

Vitalij Volodymyrovytj Klytjko[1][2] (ukrainska: Вітáлій Володимирович Кличкó), alternativt Vitalij Vladimirovitj Klitjko (ryska: Витáлий Владими́рович Кличкó), född 19 juli 1971 i Belovodsk, Kirgiziska SSR, Sovjetunionen, är en ukrainsk politiker och tidigare boxare på elitnivå. Han är ledare för Ukrainska demokratiska alliansen för reformer och valdes 2014 till borgmästare i Kiev.

Under sin aktiva karriär som boxare var han WBC-mästare i tungvikt mellan 24 april 2004 och november 2005 samt mellan 11 oktober 2008 och 15 december 2013.[3][4] Även hans yngre bror Wladimir Klitschko är proffsboxare på elitnivå och flerfaldig världsmästare i tungvikt.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt och familj[redigera | redigera wikitext]

Vitalij Klytjkos far Vladimir Rodionovitj Klytjko (1947–2011), var officer (pilot) i Röda armén och hans mor Nadezjda Uljanovna lärarinna.[5] Familjen flyttade runt i imperiets periferi. Vitali Klytjko är född i Kirgizistan och den yngre brodern Wladimir i Kazakstan. Fadern tjänstgjorde 1980–1985 i Mimoň i Tjeckoslovakien. Vitalij Klytjko var 14 år gammal då han och familjen 1985 flyttade till Ukrainska SSR.

Hans far blev då förflyttad från Tjeckoslovakien till Kiev, där han 1986 deltog som ett av de ansvariga befälen i uppstädandet efter Tjernobylolyckan; till följd av detta drabbades han sannolikt av den cancer som han diagnostiserades med 1986. Han blev senare militärattaché i DDR.[6]

Vitalij Klytjkos farfar, Rodion Petrovitj Klytjko (1910–?), arbetade som polisman i Smila och senare för Folkkommissariatet för inrikes ärenden (NKVD). Farmoden, Tamara Jefimovna, född Etkinson (ca 1912-?) och judinna, var landsbygdslärarinna och överlevande från Förintelsen. Hennes föräldrar, en bror och hennes äldsta son blev mördad. Rodion och Tamara Klytjko deporterades (officiellt på grund av "försummelse") i april 1948 till Kirgizistan, där de båda senare avled.

Sedan april 1996 är Vitalij Klytjko gift med den före detta fotomodellen Natalia Jegorova, och tillsammans har paret tre barn. En av deras två söner är uppkallad efter Max Schmeling.

Idrottskarriär[redigera | redigera wikitext]

Vitalij Klytjko hade i början på 1990-talet gjort sig ett namn som kickboxare. Inom sporten blev han två gånger världsmästare som amatör och fyra gångar världsmästare som professionell.

Klytjko blev 1995 militärvärldsmästare i amatörboxning i Rom, efter en poängseger över ryssen Aleksej Lezin. Han förlorade därefter amatör-VM-finalen i Berlin mot Aleksej Lezin. Klytjko debuterade 1996 som proffsboxare och vann 1999 WBO-titeln, efter att ha besegrat britten Herbie Hide på knockout. Han försvarade titeln två gångar, innan han 2000 förlorade mot Chris Byrd; Byrd vann efter att Klytjko skadat sig och matchen avbrutits i nionde ronden. Klytjko vann WBC-titeln 2004, efter att Lennox Lewis dragit sig tillbaka. 2005 tvingades Klytjko sluta i förtid som regerande WBC-mästare.

Vitalij Klytjko gjorde dock 2008 comeback inom proffsboxningen. Han återtog WBC-titeln 11 oktober samma år.

Klytjko avstod 15 december 2013 sitt WBC-bälte för att istället fokusera på sin politiska karriär hemma i Ukraina. Men då han utsetts till "Champion emeritus" ger detta honom en teoretisk möjlighet att komma tillbaka till ringen.[3][4] Han vann under sin professionella boxningskarriär 41 av sina 47 matcher (87,2%) på knockout. Detta är den näst högsta andel matcher vunna på knockout genom tiderna bland tungviktsmästarna – endast överträffat av Rocky Marciano med 43 knockout-segrar på 49 matcher (87,8%). Vitalij Klytjkos två enda förluster i karriären – mot Chris Byrd och Lennox Lewis – kom till följd av skador som tvingade honom att bryta matcherna. Båda dessa matcher ledde han på poäng.

Klytjko-bröderna är det första syskonparet som varit tungviktsmästare samtidigt. Tillsammans innehade de under en period – efter att Vitalij 2008 gjort comeback och återerövrat WBC-titeln – alla de de fyra världsmästarbältena.

Politisk karriär[redigera | redigera wikitext]

Wladimir och Vitalij Klytjko 2004 då de klädda i orange gav sitt stöd till den orangea revolutionen.

Klytjko-bröderna visade redan politisk engagement 2004 då det stödde orangea revolutionen i Ukraina.

Den 26 mars 2006 försökte Vitali Klitschko första gången att bli valt till borgmästare i Kiev och var kandidat i det lokala parlamentetsvalet. I borgmästare-valet, fick han 29% av rösterna, och förlorade till Leonid Tjernovetskij, som fick 34% av rösterna. Den då sittande borgmästare Oleksandr Omelchenko nådde endast 20%. Klitschko tog då en plats i parlamentet för stadsfullmäktige i den ukrainska huvudstaden. 2008 försökte han åter att bli valt till borgmästare i Kiev, men förlorade åter till Tjernovetskij.

Klytjko blev 24 april 2010 partiledare för partiet Ukrainska Demokratiska Alliansen för Reformer, UDAR. Namnet är en förkortning men bildar också det ukrainska ordet för 'slag'. Han valtes den 28 oktober 2012 in i det ukrainska parlamentet. Han meddelade i augusti 2013 att han ville ställa upp som kandidat i det då planerade presidentvalet 2015, men han är enligt konstitutionen inte berättigad att kandidera då han inte har bott permanent de senaste tio åren i Ukraina. Under sin aktiva boxningskarriär bodde han en längre tid i Tyskland[7][när?], där han sedan många år har uppehållstillstånd. Klytjkos parti reagerar starkt på ett tillägg för att förtydliga en lag om att registrera skattebetalare som godkänts av parlamentet. Tillägget lyder: "Om en person har permanent uppehälle i ett främmande land, anses denna individ inte bo i Ukraina." Det är dock inget hinder att han inte är född i Ukraina.[8]

De tre ledande högeroppositionsledarna Vitalij Klytjko, Arsenij Jatsenjuk och Oleh Tiahnybok var under oroligheterna i Kiev 2013-2014 med till att driva den folkvalde presidenten Viktor Janukovytj och hans parti Regionernas parti från makten och tidigarelägga presidentvalet och ta över makten i parlamentet. Ledaren av Fäderneslandsförbundet Arsenij Jatsenjuk bildade en regering bestående av tre ungefär lika stora grupper: representanter för de parlamentariska partierna Fäderneslandsförbundet och det högerextrema partiet Svoboda, representanter för Euromajdan-proteströrelsen, och teknokrater, specialister utan direkt koppling till någon politisk parlementarisk rörelse. Däremot tog Klytjkos UDAR inte någon plats i regeringen.[9] I ett läckt telefonsamtalet mellan USA:s särskilda sändebud Victoria Nuland och USA:s Kievambassadör Geoffrey Pyatt diskuterades i februari 2014 Vitalij Klytjkos olämplighet som vice premiärminister, en post som erbjudits honom av president Viktor Janukovytj kort föra han blev avsatt. "Jag tycker inte att Klytjko ska ingå i regeringen, jag tycker inte att det är nödvändigt", säger Nuland i samtalet och får medhåll av Kievambassadören med kommentaren "Låt honom stanna utanför och göra sin politiska hemläxa".[10]

Klytjko meddelade 28 mars 2014 att han inte skulle ställa upp som kandidat i presidentvalet; i stället gav han sitt stöd till Petro Porosjenko som dock gick till val som partilös. Klytjko uttalade att "Vi måste nominera en enda kandidat som representerar den demokratiska rörelsen. Detta måste vara en kandidat som åtnjuter starkast möjliga folkliga stöd. I dag är den kandidaten, enligt min mening, Petro Porosjenko". Klytjko ställde istället upp i valet till borgmästarposten i Kiev, ett val som han vann med 57,4% av rösterna, vilket också medförde att han enligt ukrainsk lag fick lämna det ukrainska parlamentet.[11] Som nyvald borgmästare försökte Klytjko i juni 2014 att tömma Självständighetstorget för demonstranter utan att lyckas. Hans åsikt får stöd bland många Kievbor som är trötta på tältlägren och trafikstockningarna. Däremot visar de som fortfarande håller till på torget ingen vilja att gå hem.[12]

De tre ledande oppositionsledarna – Vitalij Klytjko, Arsenij Jatsenjuk och Oleh Tiahnybok – vid Euromajdan 2013.

Misstankar om försök till statskupp[redigera | redigera wikitext]

Ukrainas Säkerhetstjänst undersökte under Viktor Janukovytjs tid som president om vissa politiker hade försökt att göra statskupp i Ukraina i samband med Euromajdan. Uppgifterna om säkerhetstjänstens misstänker att vissa politiker förberedde en statskupp kom fram den 8 december 2013. Vilka politiker som skulle ha varit föremål för misstankarna har aldrig offentligt preciserats, men det rör sig sannolikt om de oppositionspolitiker som vid upprepade tillfällen uppmanade Viktor Janukovytj att lämna presidentposten, där de mest framträdande var högeroppositionsledarna Vitalij Klytjko, Arsenij Jatsenjuk och Oleh Tiahnybok. Om några hade befunnits skyldiga till anklagelserna hade de riskerat upp till tio års fängelse.[13]

Klytjko 2012 med den dåvande EVP-ordförande Wilfried Martens

Ekonomisk stöd[redigera | redigera wikitext]

Vissa har antagit att Klytjko får ekonomisk stöd av gasmiljardären Dmytro Firtasj, som bland annat är delägare av den stora TV-stationen Inter, som har tv-avtalet med Klytjko-brödernas boxningsstall "Klitschko Management Group GmbH". Vitalij Klytjko har dementerat att han mottager något stöd överhuvudtaget.[14]

Klytjkos parti UDAR får stöd från tyska CDU genom Konrad Adenauer-stiftelsen och Europeiska folkpartiet (EVP).[15]

Doktorsexamen[redigera | redigera wikitext]

Klytjko var den förste tungviktsmästaren med en doktorsexamen, vilken han avlade vid Kievs idrotts- och sportuniversitet[16] 2000. Han är också major i reserven. Han är främst rysktalande men behärskar Ukrainas officiella språk ukrainska. Han talar dessutom polska, tyska och engelska.[17]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Офіційний сайт партії «УДАР (Український Демократичний Альянс за Реформи) Віталія Кличка»". YDAR-partiets sajt. Läst 2012-09-24. (ukrainska)
  2. ^ Not: Tryckaccenten ligger i efternamnet på o:et.
  3. ^ [a b] Vitalij Klitjko har tackat nej till världsmästartitel - Rysslands röst
  4. ^ [a b] Politik före boxning för Klitsjko - MSN Sport
  5. ^ У братьев Кличко умер отец. Komsomolskaya Pravda (ryska) 13 juli 2011]
  6. ^ http://espn.go.com/boxing/story/_/id/6769684/vladimir-rodionovich-klitschko-dies-father-wladimir-vitali-klitschko
  7. ^ Boxer Vitali Klitschko Campaigns For Seat In Ukraine Parliament - SPIEGEL ONLINE
  8. ^ Klitschko says he responsibly considers possibility of running for president, Interfax-Ukraine (21 August 2013)
  9. ^ Demonstranter med bland de nya ministrarna - Sydsvenskan
  10. ^ Bildt: Ryssland vill splittra - SvD
  11. ^ Sofia Roström Andersson (2014-03-29): "Ex-boxaren backar – ställer inte upp". Aftonbladet.se. Läst 20 april 2014.
  12. ^ Vitalij Klytjko blir borgmästare i Kiev - svenska.yle.fi
  13. ^ Misstankar om statskupp undersöks - DN.SE
  14. ^ Klitschko denies connection to Firtash
  15. ^ Merkel kämpft für Klitschko, SPON 8. Dezember 2013 (tyska)
  16. ^ Національний педагогічний університет імені Михайла Драгоманова - Фізичного виховання та спорту
  17. ^ Bröderna som regerar boxningsvärlden - SvD

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]