Vitalij L. Ginzburg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vitalij L. Ginzburg

Vitalij L. Ginzburg, född 4 oktober (enl. n.s.) 1916 i Moskva, död 8 november 2009 i Moskva, var en rysk nobelpristagare i fysik år 2003. Kungliga Vetenskapsakademins motivering för priset var "för banbrytande insatser inom teorin för supraledare och supravätskor". Han delade prissumman med rysk-amerikanen Alexei A. Abrikosov och engelsk-amerikanen Anthony J. Leggett.

Ginzburg tog doktorsexamen i fysik 1940 vid universitetet i Moskva. Han var tidigare chef för teorigruppen på P.N. Lebedev Physical Institute i Moskva.

Ginzburg utvecklade under 1950-talet teorier för s.k. typ-I-supraledare som senare vidareutvecklats av Abrikosov för att även förklara andra typer av supraledare. Teorierna har haft stor betydelse för utvecklingen av nya material som kan göras supraledande vid allt högre temperaturer och starkare magnetfält. Ansågs också, tillsammans med Andrej Sacharov, som den sovjetiska vätebombens fader. Ginszburg tilldelades Wolfpriset i fysik 1994/1995 för sitt bidrag till teorin om supraledning och teorin om högenergiprocesser i astrofysik.

Ginzburg föddes i en judisk familj, men var en uttalad ateist. Ginzburg avled den 8 november 2009.

[1] Dödsannons (Ryska)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]