Manne Siegbahn

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Manne Siegbahn Nobel prize medal.svg
Manne Siegbahn
Född 3 december 1886
Örebro
Död 26 september 1978
Stockholm
Nationalitet Sverige Svensk
Institutioner Lunds universitet, Uppsala universitet
Nämnvärda priser Nobel prize medal.svg Nobelpriset i fysik (1924)

Karl Manne Georg Siegbahn, född 3 december 1886 i Örebro, död 26 september 1978 i Stockholm, var en svensk fysiker. Han mottog Nobelpriset i fysik.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Manne Siegbahn var son till stationsinspektor Georg Siegbahn och Emma Zetterberg. Han studerade vid Lunds universitet, där han 1911 disputerade och blev docent i fysik. 1915 blev han tillförordnad professor i fysik, och fick 1920 den ordinarie professuren. Siegbahn lämnade Lund 1922 då han utsågs till professor vid Uppsala universitet.[1]

Han mottog 1924 års nobelpris i fysik för sina "röntgenspektroskopiska upptäckter och forskningar".

1936 tilldelades Manne Siegbahn en professur i experimentell fysik, och Kungliga Vetenskapsakademien beslutade att grunda ett institut med honom som föreståndare. Delar av detta institut utgör idag Manne SiegbahnlaboratorietStockholms universitet.

Siegbahn blev 1916 ledamot av Fysiografiska sällskapet i Lund samt 1922 av Vetenskapssocieteten i Uppsala respektive Kungliga Vetenskapsakademien. Han var från 1923 till 1961 ledamot av Vetenskapsakademiens Nobelkommitté för fysik.[2] Han invaldes i Ingenjörsvetenskapsakademien 1941 och i Krigsvetenskapsakademien 1946.

Siegbahn blev teknologie hedersdoktor vid Kungliga Tekniska högskolan 1957.[3]

Gift med Karin och far till nobelpristagaren Kai Siegbahn och ambassadören Bo Siegbahn. Kai Siegbahn avled år 2007 och Bo Siegbahn 2008.

Hans stoft återfinns i Engelbrekts kolumbarium i Stockholm.[4]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://runeberg.org/vemarvem/sthlm45/0776.html
  2. ^ Siegbahn, Karl Manne Georg i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1926)
  3. ^ KTH: Hedersdoktorer 1944-2008, läst 12 april 2009
  4. ^ Göran Åstrand : Känt och okänt på Stockholms kyrkogårdar (Ordalaget Bokförlag 1998) sid. 198

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]