Murray Gell-Mann

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Murray Gell-Mann

Murray Gell-Mann, född 15 september 1929 i New York, är en amerikansk teoretisk fysiker vid California Institute of Technology i Pasadena, Kalifornien. Gell-Mann fick Nobelpriset i fysik 1969 för sina bidrag till upptäckter och klassificering av elementarpartikar och deras växelverkan.

Gell-Mann tog kandidatexamen i fysik vid Yale, 19 år gammal. Han fortsatte vid Massachusetts Institute of Technology där han doktorerade i subatomär fysik, 22 år gammal. Han införde begreppet strangeness för kvarkar och såg att denna egenskap bevarades vid alla subatomära partiklars växelverkan via stark växelverkan.

Gell-Mann är också författare av populärvetenskapliga böcker, till exempel Kvarken och Jaguaren (The Quark and the Jaguar, 1995).

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Gell-Mann föddes på Lower East Side i New York och avslöjade sig snart som ett underbarn. Han började studera vid Yales universitet som 15-åring efter att ha tagit examen från Columbia Grammar & Preparatory School. Han tog kandidatexamen på Yale 1948 och doktorsexamen från MIT 1951. Sedan var han professorUniversity of Chicago, där han undervisade mellan 1955 och 1993. Numera innehar han Robert Andrews Millikans professur i teoretisk fysik vid Caltech och han är även professor på fysik och astronomi-institutionen på University of New Mexico i Albuquerque, New Mexico.

Gell-Mann är också en samlare av östasiatiska antikviteter, en hängiven lingvist och medlem av redaktionen för Encyclopædia Britannica.

Vetenskapligt arbete[redigera | redigera wikitext]

På 1950-talet handlade Gell-Manns arbete mycket om undersöka de nyupptäckta elementarpartiklarna som senare fick namnen kaoner och hyperoner. Klassificeringen av dessa partiklar ledde till idén om ett nytt kvanttal som kallades strangeness. En av Gell-Manns stora triumfer är den så kallade Gell-Mann–Nishijima formeln, som från början var en empirisk formel men som senare kunde förklaras genom kvarkmodellen.

Gell-Manns och Abraham Pais arbeten med dessa partiklar ledde Gell-Mann och Kazuhiko Nishijima till att införa en ny klassificering av partiklar som kallades hadroner (Yuval Ne'eman föreslog oberoende av dessa samma sak vid ungefär samma tid). Gell-Mann egna namn för klassificeringen var the eightfold way, på grund av oktetterna som förekom i teorin.

1964 postulerade Gell-Mann (och George Zweig oberoende av honom) kvarkmodellen, vilken introducerade kvarkarna som hadronerna var uppbyggda av. Namnet kvark (engelska quark) sägs vara en referens till James Joyce' bok Finnegans Wake, där det gåtfulla citatet "Three quarks for Muster Mark" finns. Zweig kallade sina partiklar för "äss", men ordet kvarkar hängde kvar.

Kvarkar accepterades snart som hadronernas grundläggande byggstenar. Den moderna teorin för växelverkan hos kvarkar kallas kvantkromodynamik (QCD) och baseras på Gell-Manns arbete. Kvarkmodellen ingår i QCD och har varit robust nog att överleva upptäckten av alla aromer[1] hos kvarkarna.

Gell-Mann fortsatte att vara aktiv inom fysiken och studerade tillsammans med Richard Feynman den svaga växelverkan. På 1990-talet studerade han det nya området komplexitet.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Gell-Mann, Murray, The Quark and the Jaguar: Adventures in the Simple and the Complex (1994), Owl Books, ISBN 0-8050-7253-5
  • Johnson, George, Strange Beauty: Murray Gell-Mann and the Revolution in 20th-Century Physics (2000), Vintage Books USA, ISBN 0-679-75688-4

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Gell-Mann, Murray, Kvarken och jaguaren, övers. Hans-Uno Bengtsson, ICA bokförlag (1994), sid 225-229. ISBN 91-534-1461-6
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]