Sigmund Freud

Sigmund Freud
Sigmund Freud
Född	6 maj 1856 Freiberg, Mähren, Österrike-Ungern
Död	23 september 1939 (83 år) London, England
Bosatt i	Österrike, England
Nationalitet	österrikare
Forskningsområde	neurologi filosofi psykiatri psykologi psykoterapi psykoanalys litteratur
Institutioner	Wiens universitet
Alma mater	Wiens universitet
Känd för	psykoanalysen
Influerad av	Jean-Martin Charcot Josef Breuer
Har influerat	John Bowlby Viktor Frankl Anna Freud Ernest Jones Carl Jung Melanie Klein Jacques Lacan Fritz Perls Otto Rank Wilhelm Reich
Nämnvärda priser	Goethepriset

Sigmund Freud, född 6 maj 1856 i Freiberg i Mähren i Österrike-Ungern (nuvarande Příbor i Tjeckien), död 23 september 1939 i London i Storbritannien, var en österrikisk läkare, neurolog och författare som grundade psykoanalysen. Hans mest kända verk är Drömtydning (Die Traumdeutung, 1900), där han argumenterade för att drömmar går att tolka och förstå.

Sigmund Freud har haft en betydelsefull roll i den västerländska kulturen under 1900-talet, den moderna synen på människan och psykoterapi. Och även om mycket av hans teorier övergavs i stor utsträckning under 1900-talets sista decennier, så har hans lära ännu anhängare inom flera akademiska och kulturskapande fält. Dessa kallas freudianer.

Biografi

Freud började sin medicinska karriär som neurolog. Han blev senare mycket intresserad av kokainets effekter och rekommenderade det som behandling vid ett flertal olika sjukdomstillstånd. Bland annat som behandling mot morfinberoende. 1885 tilldelades han titeln "Privatdozent", framför allt för sina skrifter om kokain, men även för en artikel om infärgning av neurologiska preparat. Han fick i slutet av 1800-talet ett stipendium som möjliggjorde en resa till Paris och sinnessjukhuset la Salpêtrière. Där fick den unge Freud följa professor Jean-Martin Charcots demonstrationer av hur hysteriska kvinnor under hypnos kunde förmås att uppvisa pseudoneurologiska symptom som exempelvis epilepsiliknande anfall och svimningar.

I slutet av 1800-talet var hysteri en mycket vanlig diagnos, särskilt bland kvinnor. Hysterikan led av en rad mer eller mindre dramatiska symptom som det inte gick att finna några fysiologiska orsaker till. Hysterin betraktades därför vanligtvis som ett uttryck för ärftliga defekter och degeneration. Upptäckten att dessa symptom kunde suggereras under hypnos fick avgörande betydelse för Freuds fortsatta karriär. Väl hemkommen till Wien övergav han forskningen och öppnade en privatklinik. Huvuddelen av hans patienter var hysterikor och han försökte hjälpa dem med olika metoder. Det visade sig dock ganska snart att patienterna inte ville underkasta sig hypnos^{[källa behövs]}. I stället sökte de utlopp genom att vilja tala om sina innersta känslor och tankar.

Freud hade några år tidigare av en kollega hört talas om fallet Anna O, en ung kvinna som genom sin egen behandlingsmetod chimney sweeping hade lyckats bli i stort sett symptomfri. Att "feja skorstenen" innebar för Anna O att hon i detalj fick tala med sin läkare om den situation där symptomen först uppkom. Hennes lyckosamma försök att själv göra sig frisk intresserade Freud. I boken Studier i hysteri (1895) beskriver Freud och Breuer en rad intressanta sjukdomsfall. Man börjar nu också använda termer som bortträngning och det omedvetna för att förklara det psykologiska skeendet bakom de hysteriska symptomen.

Fil:Freud Sofa.JPG

Freuds berömda divan

Freud tvingas konstatera att han inte kommer någonvart med sina hysteriska patienter om han inte lyssnar och i djupare mening försöker förstå vad de har att berätta. Han ger upp hypnosen som behandlingsmetod^{[källa behövs]} och låter patienten berätta fritt om sitt inre liggande på en soffa. Själv sitter han vid sidan om soffan, bakom patientens huvud, och lyssnar koncentrerat. Metoden kallas fri association och den psykoanalytiska behandlingen är på väg att få sin form. Den fria associationen innebär att terapeuten själv skapar innehåll i det patienten uttrycker.

Under sitt fortsatta teoribygge tänkte sig Freud att minnen och erfarenheter från tidig barndom omedvetet påverkar människans fortsatta psykiska utveckling. Han tyckte sig finna ett orsakssamband mellan tidiga traumatiska (ofta incestuösa) sexuella erfarenheter och hysteriska symptom. Kritiken lät inte vänta på sig - och Freud retirerade. Men som så ofta öppnas i stället en annan, mer möjlig, väg: I sitt fortsatta teoretiserande utgår Freud från den primära betydelsen av omogna och omedvetna fantasier bakom senare symptomutveckling. Nu tillkommer teorin om den psykosexuella utvecklingen och dess faser.

Möjligen var det de praktiska problemen med detta tillvägagångssätt som fick honom att ta en mer idealistisk vändning och mer fokusera på fantasiers och tankars påverkan på människan - oberoende av deras koppling till verkligheten. Här ingår den topografiska modellen för människans medvetande, som skiljer medvetna, förmedvetna och omedvetna tankar och önskningar åt, vilket skapar konflikter i människans psyke som måste lösas.

Vid mitten av 1920-talet kom Freud genom sin strukturella modell betona konflikter mellan våra biologiska drifter (Detet) och samhällets regler som vi internaliserat (Överjaget), som Jaget måste kompromissa mellan. (På svenska beskrivet i En illusion och dess framtid, översatt av Signe Bratt i Bonniers Små handböcker i vetenskapliga ämnen, 1928.) I mitten av 1920-talet växte även den surrealistiska konststilen fram där man tog till Freuds teorier i sina försök att återskapa människans undermedvetna/övermedvetna tankeprocesser i konst, litteratur och film.

Freuds förmåga att övertyga gjorde att han kunde skapa en stor psykoanalytisk skolbildning som spred sig snabbt över världen. Han fick många efterföljare som mer eller mindre ortodoxt utvecklade hans teorier. Bland de mest kända finns Anna Freud, Carl Gustav Jung, Alfred Adler, Erik H. Erikson, Melanie Klein , Wilhelm Reich och Daniel Stern.

Patienter

Freud använde pseudonymer i sina fallbeskrivningar. Ett flertal av de personer som endast omnämndes under pseudonymer spårades tillbaka till sina rätta identiteter av historikern Peter Swales. Några av patienterna kända under sina pseudonymer är Anna O (Bertha Pappenheim, 1859–1936); Cäcilie M. (Anna von Lieben); Dora (Ida Bauer, 1882–1945); Frau Emmy von N. (Fanny Moser); Fräulein Elisabeth von R. (Ilona Weiss); Fräulein Katharina (Aurelia Kronich); Fräulein Lucy R.; Lille Hans (Herbert Graf, 1903–1973); Råttmannen (Ernst Lanzer, 1878–1914); och Vargmannen (Sergei Pankejeff, 1887–1979). Andra kända patienter var H.D. (1886–1961); Emma Eckstein (1865–1924); Gustav Mahler (1860–1911), med vilken Freud endast hade en enda, utdragen konsultation; och prinsessan Marie Bonaparte. Kritiker hävdar att bland alla sina patienter var Freud "oförmögen att dokumentera en enda otvetydigt framgångsrik behandling"

Personer som Freud publicerade psykoanalytiska observationer om utan att ha haft som patienter var bland annat Daniel Paul Schreber (1842–1911); Giordano Bruno, Woodrow Wilson (1856–1924), över vilken Freud som medförfattare bidrog till en analys med William Bullitt som huvudförfattare; Michelangelo, som Freud analyserade i sin essä, "The Moses of Michelangelo"; Leonardo da Vinci, analyserad i Freuds book, Leonardo da Vinci and a Memory of His Childhood; Moses, i Freuds bok, Moses and Monotheism; och Josef Popper-Lynkeus, i Freuds uppsats, "Josef Popper-Lynkeus and the Theory of Dreams".

Kritik

Medan delar av Freuds arbetssätt - att lyssna koncentrerat och vara lyhörd för associationer - kom att anammas och fortfarande är viktig i den framväxande psykoanalysen och psykoterapin, så har hans teorier och brist på strikt vetenskaplig metod mötts av kritik från början som blivit än mer uttalad mot slutet av 1900-talet.

Kritik har också förts fram av, bland andra, Max Scharnberg och Lennart Jönsson som hävdar att Sigmund Freud förfalskade mycket av sin forskning för att den skulle passa hans teorier.

Bibliografi (utgivet på svenska)

• Vardagslivets psykopatologi 1924
• Drömtydning 1927
• En illusion och dess framtid 1928
• Vi vantrivas i kulturen 1932
• Nytt i psykoanalysen 1934
• Moses och monoteismen 1939
• Vitsen och dess förhållande till det omedvetna 1954
• Orientering i psykoanalysen 1955
• Sexualteori 1965
• Lille Hans 1970
• Vargmannen 1971
• Psykoanalytisk teknik 1977
• Jaget och detet och tre andra skrifter om jagpsykologins framväxt 1986
• Självbiografi och andra skrifter som belyser psykoanalysens utveckling 1989
• Dora 1990
• Råttmannen 1992
• Leonardo da Vinci 1993
• Valda skrifter 1995
• Studier i hysteri 1995
• Totem och tabu 1995
• Samlade skrifter 1997

Priser och utmärkelser

• Goethepriset 1930

Se även

• Psykoanalys
• Freudiansk felsägning
• Oidipuskomplex
• Elektrakomplex
• Narcissism
• Penisavund
• Anna O
• Sergei Pankiev
• Psykosexuell utvecklingsteori
• Gotthilf Heinrich von Schubert

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Sigmund Freud.
  Bilder & media
• Freudianska föreningen
• Psykoanalytisk Tid/Skrift
• Svenska psykoanalytiska föreningen
• Folkvett 4/2002: Var Freud vetenskapsman?
• Psykologisk pseudovetenskap
• Stiftelsen för rättspsykologi
• Sigmund Freud i Libris
• (internet) International Network of Freud Critics (INFC). Artiklar av många kritiker på engelska, franska och tyska.
• (internet) Yakida.se , flera böcker av Max Scharnberg för gratis nedladdning.
• Max Scharnberg i Libris
• Sigmund Freud - birthplace PRIBOR in Czech language