Hoppa till innehållet

12 Canis Majoris

Från Wikipedia
12 Canis Majoris
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildStora hunden
Rektascension06t 47m 01,48373s[1]
Deklination-21° 00′ 55,4494″[1]
Skenbar magnitud ()+6,07 (V)[2] (6,00 – 6,05)[2]
Stjärntyp
SpektraltypB7 II/III[3] eller B5 V[4]
B–V-0,159 ± 0,004[2]
VariabeltypSX Arietis-variabel[5]
Astrometri
Radialhastighet ()+16,4 ± 2,5[2] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -14,53[6] mas/år
Dek.: +5,12[6] mas/år
Parallax ()4,1400[7]
Avstånd787,83  (241,55 pc)
Absolut magnitud ()-0,81[2]
Detaljer
Massa1,25[8] M
Radie2,73[9] R
Luminositet497,88[2] L
Temperatur15 830 ± 60[10] K
Metallicitet-0,37 (Fe/H)[11] dex
Vinkelhastighet9,5 ± 0,3[12] km/s
Andra beteckningar
12 Cma, ALS 16763, BD-20 1576, CPD-20 1651, HD 49333, HIC 32504, HIP 32504, HR 2509, 2MASS J06470148-2100554, PPM 250992, SAO 172318, TD1 8136, TYC 5961-3333-1, uvby98 511210037, uvby98 222870109, V* HK CMa, Gaia DR2 2926942116843379968 [12]

12 Canis Majoris, som är stjärnans Flamsteed-beteckning, är en ensam stjärna, belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Stora hunden.[12] och har även variabelbeteckningen HK Canis Majoris.[4] Den har en minsta skenbar magnitud av ca 6,07[2] och är mycket svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 2 på ca 4,1[7] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 790 ljusår (ca 242 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 16 km/s.[2] Den är den ljusaste stjärnan i närheten av den öppna stjärnhopen NGC 2287,[13] även om den, baserat på dess egenrörelse, förmodligen inte kan anses ingå i denna.[14]

12 Canis Majoris är en blå till vit jättestjärna eller ljusstark jätte av spektralklass B7 II-III.[3] (Cidale et al. (2007) gav den spektralklass B5 V,[4] som skulle ange att den istället är en stjärna av spektraltyp B i huvudserien.) Den har en massa som är ca 1,3[8] solmassor, en radie, som är ca 2,7[9] solradier och utsänder från dess fotosfär ca 500[2] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur av ca 15 800[10] K.

12 Canis Majoris är en magnetisk Bp-stjärna[15] av heliumsvag variant (CP4), där spektrumet ger bevis för vertikal stratifiering av helium i dess atmosfär.[16] Samus et al. (2017) klassificera den som en SX Arietis-variabel med en skenbar magnitud som varierar från +6,00 till +6,05 med en period av 2,18045 dygn.[5]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 12 Canis Majoris, 9 maj 2020.
  1. ^ [a b] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
  2. ^ [a b c d e f g h i] Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971, Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015.
  3. ^ [a b] Houk, Nancy; Smith-Moore, M. (1978), Michigan catalogue of two-dimensional spectral types for the HD stars, 4, Ann Arbor: Dept. of Astronomy, University of Michigan, Bibcode:1988mcts.book.....H.
  4. ^ [a b c] Cidale, L. S.; et al. (June 2007), "Fundamental parameters of He-weak and He-strong stars", Astronomy and Astrophysics, 468 (1): 263–272, arXiv:0705.0541, Bibcode:2007A&A...468..263C, doi:10.1051/0004-6361:20066454.
  5. ^ [a b] Samus, N. N.; et al. (2017), "General Catalogue of Variable Stars", Astronomy Reports, 5.1, 61 (1): 80–88, Bibcode:2017ARep...61...80S.
  6. ^ [a b] Van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
  7. ^ [a b] https://www.universeguide.com/star/32504/12canismajoris. Hämtad 2020-05-09.
  8. ^ [a b] Goupil, M. J.; et al. (November 2006), "Rotational Splittings with CoRoT, Expected Number of Detections and Measurement Accuracy", in Fridlund, M.; Baglin, A.; Lochard, J.; Conroy, L. (eds.), Proceedings of "The CoRoT Mission Pre-Launch Status - Stellar Seismology and Planet Finding" (ESA SP-1306), p. 453, Bibcode:2006ESASP1306..453G, ISBN 92-9092-465-9.
  9. ^ [a b] Shulyak, D.; et al. (2014), "Interferometry of chemically peculiar stars: Theoretical predictions versus modern observing facilities", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 443 (2): 1629, arXiv:1406.6093, Bibcode:2014MNRAS.443.1629S, doi:10.1093/mnras/stu1259.
  10. ^ [a b] Netopil, M.; et al. (November 2008), "Chemically peculiar stars and their temperature calibration", Astronomy and Astrophysics, 491 (2): 545–554, arXiv:0809.5131, Bibcode:2008A&A...491..545N, doi:10.1051/0004-6361:200810325.
  11. ^ Mosser, B.; et al. (February 2005), "Seismology and activity of the F type star HD 49933", Astronomy and Astrophysics, 431: L13–L16, arXiv:astro-ph/0501459, Bibcode:2005A&A...431L..13M, doi:10.1051/0004-6361:200500003.
  12. ^ [a b c] "12 CMa". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2020-05-09.
  13. ^ Feinstein, A.; et al. (1979), "Multicolor photometry of the open cluster NGC 2287", International Astronomical Union, Reunion Astronomica Regional Latinoamericana, 1st, Santiago, Chile, Jan. 16-21, 1978, 3, Chile, Universidad: Departamento de Astronomia, Publicaciones, pp. 146–149, Bibcode:1979rarl.conf..146F.
  14. ^ Levato, H.; Garcia, B. (1984), "Axial rotation in NGC 2287", Astrophysical Letters, 24 (3): 161–164, Bibcode:1984ApL....24..161L.
  15. ^ Bailey, J. D.; Landstreet, J. D. (2013), "Abundances determined using Si ii and Si iii in B-type stars: Evidence for stratification", Astronomy & Astrophysics, 551: A30, arXiv:1301.3050, Bibcode:2013A&A...551A..30B, doi:10.1051/0004-6361/201220671.
  16. ^ Farthmann, M.; et al. (November 1994), "Stratification of helium in the photospheres of the helium-weak stars HD 28843 and HD 49333", Astronomy and Astrophysics, 291: 919–927, Bibcode:1994A&A...291..919F.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]