Wezen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Wezen (δ)
Canis Major IAU.svg
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildStora hunden
Rektascension07t 08m 23,48608s[1]
Deklination-26° 23′ 35,5474″[1]
Skenbar magnitud ()+1,824[2]
Stjärntyp
SpektraltypF8 Ia[3]
U–B+0,584[2]
B–V+0,691[2]
Variabeltyp? [4]
Astrometri
Radialhastighet ()+34,3 ± 0,9[5] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -3,12[1] mas/år
Dek.: +3,31[1] mas/år
Parallax ()2,03 ± 0,38[1]
Avståndca 1 600  (ca 490 pc)
Absolut magnitud ()-6,86[6]
Detaljer
Massa16,9 ± 1,6[3] M
Radie215 ± 66[7] R
Luminositet82 000[6] L
Temperatur6 390 ± 150[3] K
Metallicitet-0,24[8] dex
Vinkelhastighet25[9] km/s
Ålder12[3] miljoner år
Andra beteckningar
Wezen, Wesen, Wezea, Alwazn, Al Wazor, Canis Majoris, CD- 26° 3916, FK5 273, HD 54605, HIP 34444, HR 2693, SAO 173047, 25 Canis Majoris

Wezen[10] eller Delta Canis Majoris (δ Canis Majoris, förkortat Delta CMa, δ CMa) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en superjättestjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Stora hunden. Den har en skenbar magnitud på 1,82[2] och är klart synlig för blotta ögat. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 2,0[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 1  600 ljusår (ca 490 parsek) från solen. Sedan 1943 har spektret för denna stjärna fungerat som en av de stabila referensstjärnor som andra stjärnor klassificeras efter.[11]

Nomenklatur[redigera | redigera wikitext]

Delta Canis Majoris har det traditionella namnet Wezen (alternativt Wesen eller Wezea) som kommer från det medeltida arabiska ordet وزن al-wazn, vilket betyder "vikt" på modern arabiska. Namnet användes för ett par stjärnor, den andra var Hadar, som nu har kommit att stå för Beta Centauri. Det är oklart huruvida paret av stjärnor ursprungligen var Alfa Centauri och Beta Centauri eller Alfa Columbae och Beta Columbae. I vilket fall som helst användes namnet på både Delta Canis Majoris och Beta Columbae.[12] Richard Hinckley Allen funderade på om namnet visar på stjärnans svårighet att stiga över horisonten (på norra halvklotet).[13] Astronomen Jim Kaler har noterat aptiten på det traditionella namnet utifrån stjärnans massiva natur.[14]

År 2016 organiserade Internationella astronomiska unionen en arbetsgrupp för stjärnnamn (WGSN)[15] med uppgift att katalogisera och standardisera riktiga namn för stjärnor. WGSN:s första bulletin av juli 2016[16] innehöll en tabell över de första två satserna av namn som fastställts av WGSN där Wezen ingår för denna stjärna.[10]

I stjärnkatalogen i kalandern Al Achsasi Al Mouakket kallades denna stjärna Thalath al Adzari ( تالت ألعذاري - taalit al-atārii), som översattes till latin som Tertia Virginum, vilket betyder tredje jungfrun. [17] δ CMa, tillsammans med ε CMa (Adhara), η CMa (Aludra) och ο2 CMa (Thanih al Adzari), utgjorde Al'Adhārā ( ألعذاري ), Jungfruarna.[18][19]

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Wezen är en gulvit superjättestjärna av spektralklass F8 Ia[3]. Den har en massa som är ca 17[3] gånger större än solens massa, en radie som är ca 215[7] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 82 000[6] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 5 800[20] K. Om Wesen befann sig lika nära jorden som Sirius, skulle den vara lika ljus som en halv fullmåne.[21]

Med en ålder på endast ca 10 miljoner år har Wezen slutat att förbruka väte i dess kärna. Dess yttre skikt har börjat expandera och kylas av, och under de kommande 100 000 åren blir den efter hand en röd superjätte som i sin kärna bildar tyngre och tyngre element. När den har en kärna av järn kommer den att kollapsa och explodera som en supernova.[14]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] e van Leeuwen, F. (November 2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653–664. arXiv:0708.1752 . Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357.
  2. ^ [a b c d] Gutierrez-Moreno, Adelina; et al. (1966). "A System of photometric standards". Publ. Dept. Astron. Univ. Chile. Publicaciones Universidad de Chile, Department de Astronomy. 1: 1–17. Bibcode:1966PDAUC...1....1G.
  3. ^ [a b c d e f] Lyubimkov, Leonid S.; et al. (February 2010). "Accurate fundamental parameters for A-, F- and G-type Supergiants in the solar neighbourhood". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 402 (2): 1369–1379. arXiv:0911.1335 . Bibcode:2010MNRAS.402.1369L. doi:10.1111/j.1365-2966.2009.15979.x.
  4. ^ ^ Koen, Chris; Eyer, Laurent (2002). "New periodic variables from the Hipparcos epoch photometry". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 331 (1): 45–59. arXiv:astro-ph/0112194 . Bibcode:2002MNRAS.331...45K. doi:10.1046/j.1365-8711.2002.05150.x. ISSN 0035-8711.
  5. ^ Evans, D. S. (June 20–24, 1966). Batten, Alan Henry; Heard, John Frederick, eds. "The Revision of the General Catalogue of Radial Velocities". Determination of Radial Velocities and their Applications. University of Toronto: International Astronomical Union. 30: 57. Bibcode:1967IAUS...30...57E.
  6. ^ [a b c] Arellano Ferro, A.; Giridhar, S.; Rojo Arellano, E. (April 2003). "A Revised Calibration of the MV-W(O I 7774) Relationship using Hipparcos Data: Its Application to Cepheids and Evolved Stars". Revista Mexicana de Astronomía y Astrofísica. 39: 3–15. arXiv:astro-ph/0210695 . Bibcode:2003RMxAA..39....3A.
  7. ^ [a b] Davis, J.; et al. (October 2007). "The Emergent Flux and Effective Temperature of δ Canis Majoris". Publications of the Astronomical Society of Australia. 24 (3): 151–158. arXiv:0709.3873 . Bibcode:2007PASA...24..151D. doi:10.1071/AS07017.
  8. ^ Prugniel, Ph.; Vauglin, I.; Koleva, M. (July 2011). "The atmospheric parameters and spectral interpolator for the MILES stars". Astronomy & Astrophysics. 531: A165. arXiv:1104.4952 . Bibcode:2011A&A...531A.165P. doi:10.1051/0004-6361/201116769.
  9. ^ Bernacca, P. L.; Perinotto, M. (1970). "A catalogue of stellar rotational velocities". Contributi Osservatorio Astronomico di Padova in Asiago. 239 (1): 1. Bibcode:1970CoAsi.239....1B.
  10. ^ [a b] "IAU Catalog of Star Names". Hämtad 28 juli 2016.
  11. ^ Garrison, R. F. (December 1993). "Anchor Points for the MK System of Spectral Classification". Bulletin of the American Astronomical Society. 25: 1319. Bibcode:1993AAS...183.1710G. Hämtad 2012-02-04.
  12. ^ Kunitzsch, Paul; Smart, Tim (2006). A Dictionary of Modern star Names: A Short Guide to 254 Star Names and Their Derivations (2nd rev. ed.). Cambridge, MA: Sky Pub. p. 23. ISBN 978-1-931559-44-7.
  13. ^ Allen, R H (1963) [1899]. Star Names: Their Lore and Meaning (rep. ed.). New York, NY: Dover Publications Inc. p. 130. ISBN 0-486-21079-0.
  14. ^ [a b] Kaler, James B. "Wezen". Stars website. University of Illinois. Hämtad 28 maj 2010.
  15. ^ Mobberly, Martin (2009). The Caldwell Objects and How to Observe Them. Springer. p. 136. ISBN 1-4419-0325-9. Retrieved 28 May 2010.
  16. ^ "Bulletin of the IAU Working Group on Star Names, No. 1" (PDF). Hämtad 28 juli 2016.
  17. ^ Knobel, E. B. (June 1895). "Al Achsasi Al Mouakket, on a catalogue of stars in the Calendarium of Mohammad Al Achsasi Al Mouakket". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 55 (8): 429–438. Bibcode:1895MNRAS..55..429K. doi:10.1093/mnras/55.8.429.
  18. ^ Allen, R. H. (1963). Star Names: Their Lore and Meaning (Reprint ed.). New York: Dover Publications Inc. p. 130. ISBN 0-486-21079-0. Hämtad 2010-12-12.
  19. ^ ε CMa as Aoul al Adzari or Prima Virginum (the first virgin), ο2 CMa as Thanih al Adzari or Secunda Virginum (the second virgin) and δ CMa as Thalath al Adzari or Tertia Virginum (the third virgin). η CMa should be Rabah al Adzari or Quarta Virginum (the fourth virgin) consistently, but it was given by the name Aludra, meaning 'the virgin' (same meaning with Adhara (ε CMa) or Al ʽAdhārā)
  20. ^ Davis, J.; Booth, A. J.; Ireland, M. J.; Jacob, A. P.; North, J. R.; Owens, S. M.; Robertson, J. G.; Tango, W. J.; Tuthill, P. G. (2013). "The Emergent Flux and Effective Temperature of δ Canis Majoris". Publications of the Astronomical Society of Australia. 24 (3): 151. arXiv:0709.3873 . Bibcode:2007PASA...24..151D. doi:10.1071/AS07017.
  21. ^ Ridpath, Ian; Tirion, Will (2003). The Monthly Sky Guide. Cambridge University Press. p. 16. ISBN 0-521-53306-6.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]