Ahlströms jungfrubur

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Baggensgatan 23 sett från Tyska skolgränd.

Ahlströms jungfrubur var ett hus vid Baggensgatan 23 i Gamla stan i Stockholm. Det har blivit berömt då det besjungits som en bordell av Bellman.

Huset ägdes mellan 1762 och 1767 av sjökapten Magnus Ahlström, kallad "Ottomaniska porten" på grund av sitt ovettiga tal. Ahlström hade köpt huset i tron om att det där skulle finnas en silverskatt från ett nunnekloster som legat på samma plats tidigare.

Under Ahlströms tid som ägare utpekades huset som en bordell av Bellman, som kallade det för 'Ahlströms jungfrubur'.

Fräls mig från allan fara I Ahlströms jungfrubur Och från de skönas skara Med tofflor och med ur…
Carl Michael Bellman i Fredmans testamente nr 48, Bacchi litania[1]

Bordellen beskrevs som "Ett verkligt Veneris tempel med rum för prästinnor i tre våningar".

Huruvida huset faktiskt var en bordell under denna tid är tveksamt. Bordeller i modern mening tycks ha varit sällsynta i Stockholm och Sverige före 1800-talets mitt. Under 1700-talet brukade Stockholms kopplare istället samla namn på prostituerade, arrangera horbaler och andra tillställningar i tillfälliga lokaler för att sammanföra dem med potentiella kunder, och därefter organisera möten mellan prostituerade och deras kunder i tillfälliga lokaler, i deras eller kopplarens bostad, en metod som användes även av den mest välkända kopplaren, Lovisa von Plat: "jungfrubur" var en dåtida benämning på hus där det misstänktes pågå otukt, men som inte behövde stå för ett hus där flera prostituerade bodde och tog emot kunder på heltid.[2]

Ahlströms jungfrubur antas enligt myten ha varit en bordell åren 1762-67. Under mantalslängden från år 1765, i mitten av denna period, beboddes huset av en handskmakaränka och en underofficersänka, en tobaksarbetare, ett par skrivare, en vaktmästare, en piga och en gesäll.[3] Det drevs två krogar i huset, men någon bordell i den stil som framgår av Bellmans visa kan inte märkas, även om det är möjligt att prostituerade tillfälligt träffade sina kunder i någon av bostäderna eller värdshusen.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.archive.org/stream/samladeskrifter04bellgoog/samladeskrifter04bellgoog_djvu.txt
  2. ^ Lennartsson, Rebecka, 'Ett förbjudet rum i stadens hjärta: reflektioner kring bordellens historia i Stockholm', I utkanter och marginaler : 31 texter om kulturhistoria : en vänbok till Birgitta Svensson., S. 132-139, 2015
  3. ^ Lennartsson, Rebecka, 'Ett förbjudet rum i stadens hjärta: reflektioner kring bordellens historia i Stockholm', I utkanter och marginaler : 31 texter om kulturhistoria : en vänbok till Birgitta Svensson., S. 132-139, 2015