Antonovka
Antonovka är en äppelsort som förmodligen har sitt ursprung i Ukraina.
Antonovka har funnits i odling under minst 200 år, och dess blomning är ganska sen. Antonovka är ett populärt vinteräpple, då den är känd för att bra klara av långa och kalla vintrar. Antonovka är ett utmärkt hushållsäpple, passar exempelvis till marmelad och mos. Äpplet passar även bra till att göra cider och saft med.
Antonovka anses som en utmärkt pollenlämnare. [1] Äpplet pollineras av bland annat Cox Pomona, Ecklinville, Golden Noble, Gyllenkroks Astrakan, Melba, Melon, Silva, Stenbock, Transparente Blanche, Transparente de Croncels och Wealthy. Pomologen Diel gav detta äpple namnet "Possarts Moskaur Nalivia". Trädet har ojämn bördighet. Odlat på kärnstam, kan det förväntas en total äppleskörd på 1000kg under 35år efter planteringen.[2] Värt att nämna är även att Ivan Bunin har skrivit ett slags ode till detta äpple, Antonovka Apples (1900). Frukten blåser lätt av träden strax före mognaden. C-vitamin 11mg/100gram.[3]
Fröna används av vissa plantskolor för att skapa grund/rotstammar och ger då ett stort träd med stark härdighet och lång livslängd.
I Sverige odlas Antonovka gynnsammast i zon II–VI.[4] I Finland odlas äpplet gynnsammast i Zon V.
Trädet[redigera | redigera wikitext]
Trädet växer långsamt, men en fördel är att trädet har små krav på växtplats. Drabbas sällan av trädkräfta, eller annan svampsjukdom.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
- Görel Kristina Näslund - 100 älskade äpplen.
- Äpplen i Sverige : 240 äppelsorter i text och bild.
- Äppel i Norr - Leif Blomqvist.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Leif Blomqvist - Äppel i Norr. Sidan 24.
- ^ SPF årsskrift, 1915.
- ^ C.G. Dahl, pomologi, 1943.
- ^ ”Antonovka”. Äppelappen. Nordiska museet. Arkiverad från originalet den 3 juni 2015. https://web.archive.org/web/20150603170819/http://appelappen.nordiskamuseet.se/start/#/tab/apple/97. Läst 15 oktober 2014.