Armbrytning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Armbrytning (benämns också som Armsport hos aktiva utövare) är en sport som är relativt ung i Sverige, men som utövats under lång tid tillbaka (främst i USA). Sporten kom till Sverige i början på 1980-talet, främst tack vare en av svensk armsports eldsjälar, Holger Krekola. Holger var den drivande kraften under många år innan armbrytningen blev mer organiserad och tillslut växte ett förbund fram som övertog ansvaret för sportens fortsatta tillväxt. Holger är inte längre aktiv eller involverad i Svenska Armsportförbundet, men anordnar fortfarande sin mest kända tävling, Golden Arm, varje år i Februari i Eskilstuna och har så gjort sedan början på 80-talet.

Det är en sport som kombinerar styrka, teknik, snabbhet och taktik. När det gäller styrkebiten, så handlar armbrytning till största del om statisk styrka till skillnad från dynamisk styrka som används vid t ex styrketräning. Utövarna behöver alltså träna upp förmågan att "låsa" armen i ett läge för att sedan bryta ned motståndaren.

När man utövar armbrytning i tävlingssammanhang så använder man ett speciellt armbrytarbord som följer mått som fastställts av WAF[1], där motståndarna står upp. Undantaget från detta är Parasport[2]-tävlingar (disabled), där motståndarna kan använda sittande bord vilket avgörs av vilket fysiskt handikapp de utövande har samt vilken klass de tävlar i. Dessa bord och specifikationer som bestämts av WAF gäller däremot inte när man tävlar i World Armwrestling League[3], där helt andra dimensioner på t ex armbågsplattor används.

Vid tävlingsbordet så sätter motståndarna ner armbågen (på den tävlande armen) på en s k armbågsplatta på bordet. De greppar sedan tag i varandras händer med den tävlande armen med s k tum-fattning. Med den icketävlande handen greppar de tävlande tag runt ett speciellt handtag som finns på vardera sidan av bordet. De tävlande måste under hela matchen hålla i detta handtag. Tävlingsmatcher döms alltid av två stycken domare som har till uppgift att kontrollera att allt går rätt till från startögonblicket tills dess att någon av de tävlande vunnit matchen. Den ena domaren är huvuddomare vid bordet och den andra assisterande. Huvuddomaren har som uppgift att rent fysiskt både kontrollera samt rätta till de tävlandes uppgreppning samt position vid bordet inför starten. Den assisterande domaren har som uppgift att genom diverse handgester och muntligen, ge huvuddomaren information om hur de tävlandes startposition ser ut från den motsatta sidan av bordet, som huvuddomaren inte kan se.

När huvuddomaren bedömer att alla regler efterlevs, så startar domaren matchen med att säga orden: "Ready" och därefter "Go". De tävlande ska då försöka få ner motståndarens hand, fingrar eller handled ned till nedslagskudden eller till den nivå där nedslagskudden befinner sig. D v s den tävlande som vinner behöver alltså inte nudda kudden med sin eller motståndarens hand, fingrar eller handled, utan det räcker med att den förlorandes hand, fingrar eller handled kommer ned till samma höjdnivå som nedslagskudden har.

Den mest framgångsrika armbrytaren genom tiderna är John Brzenk från USA, som har mängder av titlar från de största och mest prestigefyllda tävlingarna i världen. En annan känd armbrytare är Devon Larratt som vann World Armwrestling League (WAL) 2016 i båda armarna och är en av världens främsta armbrytare efter John Brzenk.

Armbrytning i världsklass i Dubai 2006. Taras Ivakin, Ukraina och Devon Larratt, Kanada. Foto: Armpower.net

Några av de mest kända kvinnliga svenska armbrytarna i världen är Heidi Andersson från Ensamheten, utanför Storuman, Sarah Bäckman och Fia Reisek. Heidi Andersson är niofaldig världsmästare och har även gett ut dokumentärfilmen Armbryterskan från Ensamheten. Fia Reisek (Heidis kusin) är också hon världsmästare och hon vann dessutom World Armwrestling League (WAL) 2016 i båda armarna. Sarah Bäckman har även hon varit världsmästare och var även under en säsong gladiator i tv-programmet Gladiatorerna (TV-program).

Svenska Mästerskapen 2008 hölls i Vimmerby.

En av de mest kända manliga svenska armbrytarna i världen på 90-talet var Andreas Rundström, som bl a vann den mest prestigefyllda internationella tävlingen på den tiden, Yukon Jack, som då ägde rum varje år i USA. I nutid så är bl a Niklas Nannestad ett välkänt namn internationellt efter att han vann World Armwrestling League (WAL) 2016 i vänster arm.

Teknik[redigera | redigera wikitext]

Armbrytning sker vid stående armbrytarbord. Endast i vissa klasser inom Parasport (disabled) (klass för funktionshindrade) sitter de tävlande ner.

  • Man står upp och bryter, och är man lite kort får man använda en pall.
  • Handlederna är raka i starten, men efter domaren givit signal om att matchen ska börja, får man böja på handleden hur mycket man vill.
  • Om man vill få en bra start så ska man tänka på att fingerknogarna ska peka mot motståndaren, vilket gör att motståndarens handled böjs.
  • När man sedan bryter så bryter man med hela kroppen, vilket betyder att överkroppen ska följa med när man bryter. Armen ska också vara nära kroppen eftersom man får mer kraft. (hävstångseffekten)
  • Man ska bryta diagonalt mot sin egen axel, och inte sidleds, vilket betyder att om man bryter med höger arm så ska man bryta mot vänster axel. Det gör att motståndarens arm blir utsträckt och får svårt att hålla emot.
  • När en hand eller en del av handen nuddar eller kommer i samma höjd som nedslagskudden så är matchen slut. Man har fyra kuddar på bordet, två stycken nedslagskuddar som man bryter mot och två stycken som de tävlande har sin respektive armbåge på.

Regler[4][redigera | redigera wikitext]

Det finns många regler att ta hänsyn till i tävlingssammanhang, t ex ska de tävlande ha raka handleder, axlarna ska vara parallella med bordet vid startögonblicket och tumfingerknogarna ska vara synliga mm. Alla dessa regler finns specificerade i WAF:s regler som uppdateras med jämna mellanrum.

  • De tävlande ska alltid lyssna på domaren. Gör man inte det kan man tilldelas en varning eller foul.
  • Om någon av de tävlande bryter mot någon regel innan start eller efter start, så kan domaren utdöma både varning och foul. Foul är den starkare disciplinära åtgärden och två stycken fouls innebär att den tävlande förlorat matchen.
  • Kan de tävlande inte komma överens om ett grepp innan starten så blir det domarens grepp som avgör. Om någon av de tävlande rör på sina händer eller fingrar under domarens grepp så tilldelas man en foul.
  • Handen på den icketävlande armen ska alltid ha kontakt med handtaget som finns på vardera sida om bordet för de tävlande. Om någon av de tävlande släpper taget om handtaget, så utdöms en foul.
  • De tävlande får under pågående match röra sina armbågar fritt på armbågskudden. Men om någon av de tävlande lyfter armbågen från kudden eller flyttar armbågen utanför "kudd-ramen", så utdöms foul.
  • I tävlingar som följer World Armwrestling Federations regler, så används ett system som kallas "Double Elimination". D v s om en tävlande har förlorat en match, så har man fortfarande chansen att ta sig till final i en s k förlorar-pool. Förlorar man däremot en andra match, så är man ute ur tävlingen. Dessa regler gäller endast "formella" tävlingar som på något sätt är sanktionerade av WAF eller av annan anledning följer WAF:s regler. Andra icke-WAF-sanktionerade tävlingar kan alltså ha ett annat upplägg på tävlingsformen.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”World Armwrestling Federation (WAF) - Officiella regler 2016”. http://www.waf-armwrestling.com/wp-content/uploads/2015/02/2016-WAF-Rules.pdf. Läst 22 maj 2017. 
  2. ^ ”World Armwrestling Federation - Para-Armwrestling”. http://www.waf-armwrestling.com/category/para-armwrestling/. Läst 22 maj 2017. 
  3. ^ ”World Armwrestling League”. http://www.walunderground.com/. Läst 22 maj 2017. 
  4. ^ ”World Armwrestling Federation (WAF) - Officiella regler 2016”. http://www.waf-armwrestling.com/wp-content/uploads/2015/02/2016-WAF-Rules.pdf. Läst 22 maj 2017. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]