Anfallet mot Strömstad

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Anfallet på Strömstad
Del av Stora nordiska kriget
En ritning av Strömstad någon gång, 1690-1710
En ritning av Strömstad någon gång, 1690-1710
Ägde rum 8 juli 1717
Plats Strömstad, Bohuslän, Sverige
Resultat Svensk seger
Stridande
Sverige Danmark
Befälhavare och ledare
Johan Giertta Peder Tordenskjold
Styrka
Strandbatterier, infanteri, totalt 1 800 man 3 linjeskepp
2 skottpråmar
20-tal roddfartyg
Förluster
19 döda
173 sårade
104 döda
246 sårade

Anfallet på Strömstad var en strid som ägde rum 8 juli 1717 under stora nordiska kriget. Slaget stod mellan en dansk-norsk eskader ledd av Peder Tordenskjold och förband ur den svenska armén, som försvarade staden. Inga svenska fartyg deltog i striden.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Efter att i maj 1717 ha genomfört ett misslyckat angrepp mot Göteborg, sökte Tordenskjold ett nytt försök att komma åt den svenska arméns förbindelselinjer genom att rikta ett anfall mot Strömstad, som var huvuddepå för den svenska armén i Norge. Staden hade för den skull befästs med två batterier på Laholmen och två flankerande batterier på land. Stadens garnison omfattade 1800 man under befäl av generalmajor Johan Giertta.

Karl XII höll vid tidpunkten på att göra Strömstad till en viktig stödjepunkt för ett nytt krigsföretag mot Norge. Erfarenheterna från 1716, särskilt sjöslaget i Dynekilen, hade visat kungen nödvändigheten av att få en befäst hamn i närheten av norska gränsen och en tryggad upplagsplats för krigsförnödenheter. Inloppet till Strömstad var lätt att befästa, men svenskarna hade inte hunnit så långt med arbetet då Tordenskjold svor en dyr ed att "i grund ruinera" de nya anläggningarna, kosta vad det kosta ville.[1]

Slaget[redigera | redigera wikitext]

Natten till den 8 juli varpades de danska fartygen in mot Strömstads hamn, där de vid 4-tiden på morgonen ankrade upp och började beskjuta hamnbefästningarna. Linjeskeppen koncentrerade sig på Laholmen och skottpråmarna på de övriga batterierna. Efter några timmars artilleriförberedelse sändes sex galärer in för att landstiga på Laholmen. Försvaret var dock inte nedkämpat och endast två galärer lyckades ta sig fram till stranden, där de utsattes för häftig beskjutning av svenskt infanteri. Tordenskjold själv sårades i benet och danskarna tvingades att dra sig tillbaka med en förlust av 350 man. De svenska förlusterna torde ha varit avsevärt mindre.

Efterverkningar[redigera | redigera wikitext]

Svenskarna lyckades försvara sin förbindelselinjer för arméns operationer i Norge. Efter de två misslyckade attackerna mot Göteborg och Strömstad år 1717, fråntogs Tordenskjold för år 1718 befälet över danska flottan i Kattegatt och underställdes schoutbynachten Rosenpalm.

Det framgångsrika försvaret av Göteborg och Strömstad stärkte åter svenskarnas förtröstan efter de tidigare nederlagen. Den danska Nordsjöeskadern höll sig hädanefter mer i skymundan och inskränkte sin verksamhet till rent defensiva företag. Svenska fartyg kunde snart gå ostörda mellan Göteborg och Strömstad, åtminstone om de hade betäckning.[2]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Gunnar Unger (1923). Illustrerad svensk sjökrigshistoria, omfattande tiden 1680-1814. Stockholm: Albert Bonniers Förlag 
  • Slaget vid Strömstad

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Grimberg, Carl. ”294 (Svenska folkets underbara öden / V. Karl XII:s tid från 1710 samt den äldre frihetstiden 1709-1739)”. runeberg.org. http://runeberg.org/sfubon/5/0304.html. Läst 18 april 2021. 
  2. ^ Grimberg, Carl. ”297 (Svenska folkets underbara öden / V. Karl XII:s tid från 1710 samt den äldre frihetstiden 1709-1739)”. runeberg.org. http://runeberg.org/sfubon/5/0307.html. Läst 18 april 2021. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]