Kapitulationen vid Perevolotjna

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kapitulationen vid Perevolotjna
Del av Stora nordiska kriget
Perewolotnja-1709.PNG
Kapitulationen.
Röda=ryssarna och blåa=svenskarna. Nere till vänster går Karl XII över Dnepr
Ägde rum 1 juli 1709
Plats Perevolotjna, nuvarande Ukraina
Resultat Ingen strid, svensk kapitulation
Stridande
Naval Ensign of Sweden.svg Sverige Ryssland Ryssland
Befälhavare/ledare
Naval Ensign of Sweden.svg Adam Ludwig Lewenhaupt  (tillfångatagen) Ryssland Alexander Mensjikov
Styrka
12 575 man 9 000 man
Förluster
983 officerare, 12 575 meniga samt 6 456 icke-stridande [1]

Kapitulationen vid Perevolotjna var den karolinska arméns kapitulation den 1 juli 1709.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Slaget vid Poltava

Efter nederlaget vid Poltava var det Karl XII:s avsikt att vid byn Bjeliki, söder om Poltava, föra armén över Vorskla till tatariskt område. Morgonen efter slaget gavs det inga order vid uppbrottet från Novo Sensjary, varvid marschen fortsattes på Vorsklas högra strand. Söder om Bjeliki fanns ett vad över Vorskla vid Kisjenka, men genom misstag av flera officerare passerade man förbi denna plats och ryckte fram till Perevolotnja, en halv mil därifrån.

Kapitulationen[redigera | redigera wikitext]

Vid Perevolotnja fick Karl XII av Adam Ludwig Lewenhaupt och andra av det högre befälen chansen att med en eskort gå över Dnepr för att ila i förväg till osmanskt område; kungens motiv att gå över där ska bland annat varit att han fort ville komma till Polen. Lewenhaupt skulle enligt Karl XII:s önskan medföljt över Dnepr, men fick på sin egen begäran stanna kvar och föra befälet över armén. Han fick order att föra armén över Vorskla in på tatariskt område och lovade att det skulle ske. På morgonen 1 juli anlände furst Mensjikov med en rysk styrka på mindre än 9 000 man, huvudsakligen kavalleri. Lewenhaupt ville dock inte ta strid mot ryssarna, utan efter överläggningar och omröstningar med de högre officerarna kapitulerade den svenska armén. Det har betecknats som stormaktstidens enda MBL-förhandling.[2]

Regementen som föll i fångenskap[redigera | redigera wikitext]

Påverkan på kriget[redigera | redigera wikitext]

Kapitulationen var en bidragande faktor till Rysslands seger i kriget. Adam Ludvig Lewenhaupt fängslades och dog i rysk fångenskap 1719. Karl XII gjorde inget för att försöka få honom frisläppt och flydde själv till Bender i dåvarande Osmanska riket.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Englund, Peter (1988). Poltava. sid. 340-341. ISBN 91-7486-050-x 
  2. ^ Se skylt på Armémuseum
  3. ^ Kjellander (2003), s. 254
  4. ^ Kjellander (2003), s. 270
  5. ^ Kjellander (2003), s. 276
  6. ^ Kjellander (2003), s. 313
  7. ^ Kjellander (2003), s. 295
  8. ^ Kjellander (2003), s. 300
  9. ^ Kjellander (2003), s. 306-307
  10. ^ Kjellander (2003), s. 315
  11. ^ Kjellander (2003), s. 326
  12. ^ Kjellander (2003), s. 330

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.