Västernorrlands regemente

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Västernorrlands regemente
(I 21/Fo 23)
Västernorrlandsgruppen vapen.svg
Vapensköld för Västernorrlands regemente tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namn Västernorrlands regemente
Datum 1854–1983,
1991–2000
Land Sverige
Försvarsgren Armén
Typ Infanteriet
Roll Försvarsområdesregemente
Storlek Regemente
Ingående delar Ådalsbrigaden (1949–1972)
Ångermanlandsbrigaden (1949–1994)
Del av 6. militärdistriktet (1833–1847)
5. militärdistriktet (1847–1888)
6. militärdistriktet (1889–1893)
6. arméfördelningen (1893–1901)
VI. arméfördelningen (1902–1927)
Norra arméfördelningen (1928–1936)
II. arméfördelningen (1937–1943)
II. militärområdet (1943–1966)
Nedre Norrlands militärområde (1966-1983)
Sollefteå armégarnison (1983–1991)
Nedre Norrlands militärområde (1991-1993)
Norra militärområdet (1993-2000)
Högkvarter Sollefteå garnison
Förläggningsort Sollefteå
Motto "För ditt land, Din hembygd, Ditt regemente"
Färger Grönt och vitt          
Marsch "Västernorrlands regementes marsch" (Rydberg) [1]
Dekorationer VnorregÅngbrigGM (1974)
VnorregÅngbrigSM (1974)
VnorrlregMSM (2000)
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga Naval Ensign of Sweden.svg
Truppslagstecken m/1960 AM.090956 (guld).jpg
Förbandstecken m/1960 AM.090983 I 21 (2).jpg

Västernorrlands regemente (I 21/Fo 23), var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1854–1983 och 1991–2000. Förbandet var förlagda till Sollefteå garnison i Sollefteå.[2][3][4][5][6][7]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Regementet var det enda regemente som växte fram ur 1812 års beväringsorganisation, och har sitt ursprung i Västernorrlands beväringsbataljon som bildades 19 oktober 1854. Beväringsbataljonen var fram till den 29 mars 1869 underställd chefen för Jämtlands fältjägarkår (No 23). Från den 29 mars 1869 blev bataljonen ett självständigt förband. Den 1 januari 1887 ändrades namnet till Västernorrlands bataljon. Den 1 januari 1893 omorganiserades bataljonen till regemente, och antog namnet Västernorrlands regemente (No 29). År 1902 fick regementet beteckningen No 28.

År 1914 justerades samtliga ordningsnummer inom Armén. För Västernorrlands regemente innebar det att regementet blev tilldelad beteckningen I 28. Justeringen av beteckningen gjorde för att särskilja regementena i de olika truppslagen. Men även för att särskilja regementena från deras eventuella reservregemente. Där ett huvudregemente till exempel hade beteckningen I 11 och reservregementet hade beteckningen I 111.[8]

Genom försvarsbeslutet 1925 avvecklades ett större antal regementen, vilket medförde att förbandsbeteckningar i den lägre serien blev lediga. Detta medförde bland annat att Västernorrlands regementet tilldelades den 1 januari 1928 I 21 som ny förbandsbeteckning. En förbandsbeteckning som övertogs från Kalmar regemente.[4]

I maj 1931 stationerade delar av regementet till Ådalen, detta efter en anhållan från länsstyrelsen, till att bistå polisen för att stävja en arbetskonflikt. En konflikt som senare kom att kallas för Ådalshändelserna.

I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973 och 1975, bildades A-förband samt B-förband. A-förbanden var regementen som tillfördes ansvaret för ett försvarsområde, och med det blev ett försvarsområdesregemente. Försvarsområdesregementet tillfördes samtidigt mobiliserings- och materialansvaret inom försvarsområdet. Detta medförde att Norrlands trängregemente (T 3) som ingick i Härnösands försvarsområde kom att bli ett B-förband (utbildningsregemente), medan Västernorrlands regemente (I 21) sammanslogs den 1 juli 1974 med Härnösands försvarsområde (Fo 23), vilket namnändrades samtidigt till Västernorrlands försvarsområde, och bildade försvarsområdesregementet I 21/Fo 23, ett så kallat A-förband.[9]

Den 1 juli 1983 uppgick regementet i Sollefteå armégarnison (SAG), vilken var en försöksorganisation bestående av Västernorrlands regemente (I 21), Försvarsområdesstaben (Fo 23), Ådalsbrigaden (IB 21), Ångermanlandsbrigaden (NB 51) och Norrlands trängregemente (T 3). Den 30 juni 1991 upplöstes försöksorganisation, och Västernorrlands regemente blev från den 1 juli 1991 åter ett självständigt förband. Försvarsområdesstaben kom dock att bilda egen myndighet.[7]

Genom försvarsutredning 88 stod det klart att skulle fyra brigadproducerande regementen avvecklas. Bakgrunden var att de ekonomiska problem som uppkommit inom försvaret under 1970-talet och 1980-talet, kvarstod och rätades ej ut i samband med försvarsbeslutet 1987. Därav begärde Regeringen Carlsson I en ny utredning från överbefälhavaren Bengt Gustafsson, Försvarsutredning 88 (FU 88), om arméns utveckling. Utredning ledde till att Riksdagen i december 1989 beslutade om att armén från den 1 juli 1992 skulle reduceras med 11 brigader, och bestå av 18 brigader. De brigader som utgick var samtliga organiserade efter IB 66M, vilket bland annat berörde Ådalsbrigaden. Vidare beslutades även att Norrlands trängregemente skulle samlokaliseras med Västernorrlands regemente, och därmed koncentrera Sollefteå garnison till Regementsvägen i Sollefteå.[10]

Genom försvarsbeslutet 1992 beslutades att Ångermanlandsbrigaden skulle avskiljas från regementet, detta med bakgrund till att regeringen ville att Försvarsmaktens grundorganisation skulle spegla krigsorganisatio­nen. Brigaden avskiljdes från regementet den 1 juli 1994, och blev ett kaderorganiserat krigsförband inom Norra militärområdet (Milo N). Från samma datum införlivades försvarsområdesstaben i regementet.

Inför försvarsbeslutet 1996 föreslogs en ny försvarsområdesindelningen, vilket innebar att tre försvarsområdesstaber inom Norra militärområdet (Milo N) i skulle avvecklas den 31 december 1997. De tre staber som föreslogs för avveckling återfanns i Kalix, Kiruna och Östersund. Gällande staben i Östersund föreslogs den tillsammans med staben i Sollefteå att bilda ett gemensamt försvarsområde.[11]

Försvarsområdesstaben i Östersund avvecklades officiellt den 31 december 1997. Från den 1 januari 1998 kom Jämtlands försvarsområde (Fo 22) att integreras i Västernorrlands försvarsområde (Fo 23), som antog namnet Västernorrlands och Jämtlands försvarsområde (Fo 23). Som stöd till hemvärn och frivilligverksamheten inom före detta Jämtlands försvarsområde bildades försvarsområdesgruppen Jämtlandsgruppen.

Inför försvarsbeslutet 2000 föreslog regeringen i sin propositionen för riksdagen, att den taktiska nivån bör reduceras genom att fördelnings- och försvarsområdesstaber samt marinkommandon och flygkommandon skulle avvecklas. Detta för att för att utforma ett armétaktiskt, marintaktiskt respektive flygtaktiskt kommando vilka skulle samlokaliseras med operationsledningen. Förslaget innebar att samtliga försvarsområdesstaber skulle avvecklas, vilket inkluderade Smålands regemente. Vidare föreslog regeringen för riksdagen en kraftig reducering av arméförband. Vilket bland annat innebar att av de tretton brigadförband inom armén, skulle endast sex arméförband kvarstå för utbildning av armébrigadledningar och mekaniserade bataljoner. Vidare ansågs att de skulle vara relativt jämnt geografiskt fördelade över landet. I mellersta Norrland föreslog regeringen i sin proposition att Fältjägarbrigaden (NB 5) skulle kvarstå till förmån framför Ångermanlandsbrigaden (NB 21). Sollefteå garnison ansågs ha goda infrastrukturella betingelserna liksom övningsbetingelserna som inom Östersunds garnison. Dock ansåg regeringen att förutsättningarna för en fortsatt utveckling av garnisonen i Östersund var bättre än Sollefteå. Till Östersunds fördel vägde de övriga förband som låg inom garnisonen, Jämtlands flygflottilj (F 4), Arméns tekniska skola och Motorskolan. Att omlokalisera Arméns tekniska skola till annan ort, bedömdes av regeringen att det inte var ekonomiskt försvarbart. Skolorna ansågs skulle kunna personal- och kompetensförsörjas med hjälp av att det kvarstod en brigad i Östersund. Vidare pekade regeringen att det borde på grund av avståndet lättare för personalen i Sollefteå att flytta till Östersund än till exempelvis Boden. Vilket skulle minska en eventuell kompetensförlust inom armén.[12]

Försvarsbeslutet medförde att Västernorrlands regemente med försvarsområde och Ångermanlandsbrigaden upplöstes och avvecklades den 30 juni 2000.[2]

Från den 1 juli 2000 övergick regementet till att verka som Avvecklingsorganisation Ångermanland. Avvecklingsorganisation hade som uppgift att avveckla dels regementet, men även de övriga förband som berördes av avvecklingar i Västernorrlands län – Ångermanlandsbrigaden, Norrlands trängkår och Norrlandskustens marinkommando. Den 30 juni 2001 upphörde Avvecklingsorganisation Ångermanland.[13]

Ingående enheter[redigera | redigera wikitext]

Genom försvarsbeslutet 1942 kom samtliga infanteriregementen att sätta upp fältregementen (krigsförband). Västernorrlands regemente (I 21) kom två fältregementen att sättas upp, Västerbottens regemente (I 21) och Ångermanlands regemente (I 51).[2]

Genom försvarsbeslutet 1948 utgick fältregementen som förbandstyp, och istället infördes en brigadorganisation inom armén. Västernorrlands regemente två fältregementen kom med det att omorganiseras till en brigadorganisation.[14]

Ådalsbrigaden[redigera | redigera wikitext]

Ådalsbrigaden (IB 21) bildades 1949 genom att fältregementet Västernorrlands regemente (I 21) omorganiserades till brigad. Genom försvarsbeslutet 1972 kom brigaden att bli regementets sekundära brigad. Brigaden kom att upplösas den 30 juni 1990 i samband med försvarsutredning 1988, där det beslutades att samtliga brigader organiserade efter förbandstypen IB 66M skulle upplösas och avvecklas senast den 30 juni 1992.[10]

Ångermanlandsbrigaden[redigera | redigera wikitext]

Ångermanlandsbrigaden (NB 21) ursprungligen Ångermanlandsbrigaden (IB 51) även kallad Polarbrigaden bildades 1949 genom att fältregementet Ångermanlands regemente (I 51) omorganiserades till brigad. Brigaden kom att bli Västernorrlands regementes huvudbrigad, då den 1972 kom att antas som arméns fjärde Norrlandsbrigad. I samband med den nya organisationen fick brigaden NB 51 som ny beteckning. Den 1 juli 1994 avskildes brigaden från regementet, och blev ett kaderorganiserat krigsförband inom Norra militärområdet (Milo N), samtidigt fick brigaden den nya beteckningen NB 21. Brigaden upplöstes och avvecklades den 30 juni 2000.[15]

Västernorrlands försvarsområde[redigera | redigera wikitext]

Västernorrlands försvarsområde (Fo 23 ), ursprungligen Härnösands försvarsområde (Fo 23), bildades den 1 oktober 1942, och hade sin stab lokaliserad på Nybrogatan 1 i Härnösand. År 1943 flyttades staben till Tullportsgatan 2. Från den 1 juli 1960 hade staben sina lokaler på Pumpbackgatan 16C. I samband med OLLI-reformen den 1 juli 1974 fick Härnösands försvarsområde gemensam stab med Västernorrlands regemente (I 21). Genom den omorganisationen lokaliserades försvarsområdesstaben till Sollefteå, och namnet ändrades till Västernorrlands försvarsområde. Från den 1 juli 1982 fanns en avdelning lokaliserad till det före detta regementsområdet Sundsvall där skolhuset samt en kasern användes till frivilligverksamhet.[6] Den 1 juli 1983 avskiljdes försvarsområdesstaben från regementet, och överfördes istället till försöksorganisation Sollefteå armégarnison (SAG). Efter att Sollefteå armégarnison upplöstes den 30 juni 1990, bildade försvarsområdesstaben den 1 juli 1990 ett självständigt förband. Genom försvarsbeslutet 1992, kom staben att återknytas till regementet.[7]

Den 1 januari 1998 tillkom Jämtlands försvarsområde (Fo 22), vilket tillsammans med Västernorrlands försvarsområde (Fo 23) bildade Västernorrlands och Jämtlands försvarsområde (Fo 23). Försvarsområdet upplöstes och avvecklades tillsammans med regementet den 30 juni 2000.

Utbildningskompanier[redigera | redigera wikitext]

  1. Livkompaniet (Ånge kompani)
  2. Sundsvalls kompani
  3. Sköns kompani
  4. Härnösands kompani
  5. Sollefteå kompani
  6. Ramsele kompani
  7. Anundsjö kompani
  8. Örnsköldsviks kompani

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Förläggning[redigera | redigera wikitext]

När indelningsverket avskaffades och den värnpliktiga armén introducerades i början av 1900-talet flyttade regementet den 5 april 1911 in till nybyggda kaserner inne i Sollefteå. Att regementet förlades till Sollefteå var dock ingen självklarhet, då Armén förordade att regementet skulle förläggas till Härnösand. Där regementschefen Selander uttryckte sig med "En förläggning i Sollefteå skulle bli moraliskt ruinerande för officerskåren.". Av strategiska skäl, bland annat på grund av Forsmobron, beslutades att regementet skulle förläggas till Sollefteå.[16]

Kasernetablissementet uppfördes efter 1901 års härordnings byggnadsprogram efter Fortifikationens typritningar för infanterietablissementet. Totalt uppfördes ett 80-tal byggnader på området under dess aktiva tid. Den 1 juli 1992 lämnades kasernområdet på Trängvägen, och Norrlands trängregemente samlokaliserades med Västernorrlands regemente på Regementsvägen. I samband med att garnisonen koncentrerades till Regementsvägen gjordes en större utbyggnad av garage och förrådsområden hösten 1993. Efter att garnisonen avvecklades såldes området till Vasallen, vilka har utvecklat området till bostäder och kontor.[17][2]

Övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Regementet vapenövades på sina mötesplatser vid Sånga mo och Sollefteå läger innan man 1911 flyttade Sollefteå. I Sollefteå övades regementet vid Tjärnmyrans övnings- och skjutfält.[2][4]

Detachement[redigera | redigera wikitext]

I samband med att Sundsvalls luftvärnsregemente avvecklades den 30 juni 1982, övergick verksamheten i en avvecklingsorganisation från den 1 juli 1982. Avvecklingsorganisationen i Sundsvall var underställd och administrerades av Västernorrlands regemente. Avvecklingsorganisationen upplöstes den 31 december 1982.[4] Från den 1 juli 1982 fanns en avdelning lokaliserades till det före detta regementsområdet Sundsvall. Där skolhuset samt en kasern användes till frivilligverksamhet.[6]

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

Regementets vapen tills 1994.

Den 16 augusti 1960 mottog regementet sin sista fana. Vilken då ersatte 1897 års fana. Den nya fanan överlämnades av kung Gustaf VI Adolf på Nipvallen i Sollefteå. Efter att regementet avvecklades den 30 juni 2000, kom fanan med regementets traditioner föras vidare av Västernorrlandsgruppen.[2] Från den 1 juli 2013 förs regementets traditioner vidare av Medelpads bataljon och Ångermanlandsbataljonen, ingående i Västerbottensgruppen.[18]

År 1974 instiftades Västernorrlands regementes (I 21) och Ångermanlandsbrigadens (NB 21) förtjänstmedalj i guld (VnorregÅngbrigGM) och i silver.(VnorregÅngbrigSM) i 9:e storleken.[19][20] År 2000 instiftades Västernorrlands regementes minnesmedalj i guld (VnorrlregMSM).[21]

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Bataljons- och regementschefer verksamma åren 1869–2000.[3] Från 1974 betitlades regementschefen försvarsområdesbefälhavare, och innehade graden överste av 1:a graden. Åren 1983–1990 var regementschefen likaså chef för Sollefteå armégarnison (SAG).[7]

  • 1869–1873: Axel Georg Wästfelt
  • 1873–1883: Carl Theodor Alexander Biörck
  • 1883–1888: Sven Hjalmar Thestrup
  • 1888–1893: Carl Vilhelm Knut von Rosen
  • 1893–1899: Axel Gustaf Laurell
  • 1899–1907: Nils Johan Teodor Selander
  • 1907–1908: Hugo William Hamilton
  • 1908–1913: Knut Johan Wilhelm Bergenstråhle
  • 1913–1918: Carl Henrik Ulrik Scheffer
  • 1918–1923: Bo Boustedt
  • 1923–1930: Olof Herman Sundberg
  • 1930–1935: Thord Richard Evers
  • 1935–1937: Folke Högberg
  • 1937–1942: Gösta Hollström
  • 1942–1947: Magnus Elias Hedenlund
  • 1947–1954: Erland Fredrik Lindhammar
  • 1954–1958: Gustaf Wilhelm Reutersvärd
  • 1958–1962: Georg von Boisman
  • 1962–1963: Stig Synnergren
  • 1963–1974: Anders Kjellgren
  • 1974–1974: Bengt Olof Hjalmar Rooth Sjöberg
  • 1974–1978: Bertil Olger Ingemar Gunditz
  • 1978–1982: Bengt Olof Hjalmar Rooth Sjöberg
  • 1982–1983: Åke Sagrén
  • 1983–1987: Lennart Rönnberg
  • 1987–1989: Göte Bergerbrant
  • 1989–1993: Karl Forssberg
  • 1993–1997: Bo Svensson
  • 1997–2000: Hans Georg Aminoff

Namn, beteckning och förläggning[redigera | redigera wikitext]

Namn
Kungl Västernorrlands beväringsbataljon 1854-10-19 1886-12-31
Kungl Västernorrlands bataljon 1887-01-01 1892-12-31
Kungl Västernorrlands regemente 1893-01-01 1974-06-30
Kungl Västernorrlands regemente och försvarsområde 1974-07-01 1974-12-31
Västernorrlands regemente och försvarsområde 1975-01-01 1983-06-30
Västernorrlands regemente och försvarsområde 1991-07-01 2000-06-30
Avvecklingsorganisation Ångermanland 2000-07-01 2001-06-30
Beteckningar
No 29 1893 1901-12-31
No 28 1902-01-01 1914-09-30
I 28 1914-10-01 1927-12-31
I 21 1928-01-01 1974-06-30
I 21/Fo 23 1974-07-01 1983-06-30
I 21/Fo 23 1991-07-01 2000-06-30
Ao Ång 2000-07-01 2001-06-30
Förläggningsorter och övningsfält
Sånga mo (F) 1893-01-01 1899
Sollefteå läger (F) 1899 1911-04-04
Sollefteå garnison (F) 1911-04-05 2001-06-30
Tjärnmyrans övnings- och skjutfält (Ö) 1939 2000-06-30
Sundsvall (D) 1982-07-01 1982-12-31

Kända personer som gjort värnplikt på I 21[redigera | redigera wikitext]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 210
  2. ^ [a b c d e f] Braunstein (2003), s. 111-114
  3. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 328
  4. ^ [a b c d] Holmberg (1993), s. 15
  5. ^ Holmberg (1993), s. 17
  6. ^ [a b c] Holmberg (1993), s. 71
  7. ^ [a b c d] Holmberg (1993), s. 47
  8. ^ Björck (1996), s. 301
  9. ^ ”Kungl, Maj:ts proposition 1973:75”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FW0375. Läst 4 februari 2017. 
  10. ^ [a b] ”Regeringens proposition 1989/90:9”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-armens-utveckling-och-totalforsvarets_GD039. Läst 5 februari 2017. 
  11. ^ ”Regeringens proposition 1996/97:4”. Riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvar-i-fornyelse---etapp-2_GK034. Läst 1 januari 2017. 
  12. ^ ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 4 februari 2017. 
  13. ^ ”Avvecklingsorganisation Ångermanland”. sok.riksarkivet.se. https://sok.riksarkivet.se/?postid=Arkis+282e4732-efab-473d-a6d8-479e317547d7&s=Balder. Läst 20 maj 2017. 
  14. ^ ”Armens Brigader efter 1948 års försvarsbeslut med kort historik”. Brigadmuseum.se. http://www.brigadmuseum.se/uploads/files/content/Armens-_brigader-_1948.pdf. Läst 4 februari 2017. 
  15. ^ Braunstein (2003), s. 327
  16. ^ ”Den militära verksamheten”. solleftea.se. http://www.solleftea.se/upplevagora/sollefteamuseum/sollefteahistoria/denmilitaraverksamheten.4.7a37658d13ab861ebe8393.html. Läst 4 februari 2017. 
  17. ^ Berg (2004), s. 378
  18. ^ ”Försvarets traditioner i framtiden”. sfhm.se. http://www.sfhm.se/contentassets/813daef056f04ee79a6cdca825daecdb/traditionsnamnden_bilaga_3_hemvarnsbataljoner_2012-07-01.pdf. Läst 2 februari 2017. 
  19. ^ ”VnorregÅngbrigGM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-L2&visitor={AADF3732-6639-4D3C-B0A2-723C2AD77701}&listmode=0&medal={BF01D58B-C299-43F6-8416-2B91A7794D5D}. Läst 4 februari 2017. 
  20. ^ ”VnorregÅngbrigSM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-L2&visitor={AADF3732-6639-4D3C-B0A2-723C2AD77701}&listmode=0&medal={CB826EBC-9BF7-4593-91A7-813C65BECC1E}. Läst 4 februari 2017. 
  21. ^ ”VnorrlregMSM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-L2&visitor={AADF3732-6639-4D3C-B0A2-723C2AD77701}&listmode=0&medal={BDF70C28-925B-4BEE-8D98-0849CA35D2E8}. Läst 4 februari 2017. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 
  • Berg, Ejnar (2004). Vyer från kastaler, kastell och kaserner: guide över Sveriges militära byggnader : illustrerad med vykort. Stockholm: Probus. Libris 9818451. ISBN 91-87184-75-3 
  • Björck, Rolf, red (1996). Kronobergs regemente under 1900-talet. Växjö: Kronobergs regementes historiekomm. Libris 2275928 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Erlandsson, Ivar, red (1954). Kungl. Västernorrlands regemente 1854-1954: Minnesskrift utg. med anledning av regementets 100-årsjubileum. Sollefteå: Nya Norrland. Libris 1468758 
  • Hamnström, Carl (1965). Kungl. Västernorrlands regemente: biografiska uppgifter om aktiva officerare och likställda 1854-1964. Sollefteå: I 21:s officerskårs enskilda kassa. Libris 8198538 
  • Hamnström, Carl (1983). Kungl. Västernorrlands regemente: biografiska uppgifter om aktiva underofficerare och kompaniofficerare 1869-1981. [Sollefteå]: [Västernorrlands regementes kamratförening]. Libris 2287651 
  • Lundbergh, Hans (1961). Kungliga Västernorrlands regemente och dess nya fana. Sollefteå. Libris 3201968 
  • Nauclér, Einar (1991). Ångermanlandsbrigaden I 51 - IB 51 - NB 51. Sollefteå: Ångermanlandsbrigaden, Västernorrlands regemente. Libris 1232008 
  • Wallberg, Evabritta; Berg, Lars Otto, red (1977). Försvar och bygd i Ångermanland och Medelpad. Västernorrlands regemente och dess föregångare. [Sollefteå]: [Komm.]. Libris 157425. ISBN 91-7260-128-0 (inb. (inb. (bibliofiluppl.)) 
  • Östergren, Stefan (1977). Ångermanlands, Jämtlands och Medelpads regemente: ett infanteriförband i Norrland under 1600-talet. Östervåla. Libris 3202027 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]