Askorbinsyra

Från Wikipedia
(Omdirigerad från E 300)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Vitamin C omdirigerar hit. För artisten med detta namn, se Colleen Fitzpatrick.
Askorbinsyra
StrukturformelMolekylmodell
Systematiskt namn(R)-3,4-dihydroxi-5-((S)-1,2-dihydroxietyl)furan-2(5H)-on
Kemisk formelC6H4O2(OH)4
Molmassa176,124 g/mol
UtseendeVita eller blekt gula kristaller
CAS-nummer50-81-7
SMILESOC=1C(OC(=O)C=1O)[C@@H](O)CO
Egenskaper
Densitet1,65 g/cm³
Löslighet (vatten)330 g/l
Smältpunkt190 – 192 °C (sönderfaller)
Faror
LD503367 mg/kg
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Askorbinsyra, mer känt som C-vitamin, är en organisk syra och antioxidant.[1][2]

Askorbinsyra kan syntetiseras ur glukos av de flesta växter och djur. Människor, vissa apor, marsvin och några få andra djurarter har emellertid en enzymdefekt som gör att dessa saknar förmågan att producera eget C-vitamin. Istället måste då detta intas via kosten. Födoämnen som innehåller höga halter av C-vitamin är till exempel potatis, grönsaker, citrusfrukter, sura bär, paprika, nypon, svarta vinbär, röda vinbär, jordgubbar samt en del inälvsmat såsom lever och binjurar.

Askorbinsyra är värmekänslig. Vid den långvariga varmhållning och upprepade uppvärmning som kan förekomma då mat distribueras från centralkök, bryts efterhand askorbinsyran ned. Matens värde som C-vitaminkälla minskar då.

1937 fick Norman Haworth Nobelpriset i kemi för sitt arbete med att utreda askorbinsyrans struktur (det delades med Paul Karrer som fick pris för sitt arbete med vitaminer).[3] Medicinpriset det året gick till Albert Szent-Györgyi för hans studier av askorbinsyrans biologiska funktioner.[4]

Askorbinsyra är vattenlöslig. Salter och estrar av askorbinsyra får ändelsen -at och kallas askorbater.

Askorbinsyra finns i livsmedelsbutikers kryddhylla. Som tillsats (antioxidationsmedel) i livsmedel har det E-nummer E 300.

Askorbinsyra namngavs på 1920-talet av Albert von Szent Györgyi och Norman Haworth som tog fasta på dess egenskap att motverka skörbjugg, eng. anti-scorbutic (scorbutic = något som har att göra med skörbjugg[5]). Namnet Vitamin C är något äldre och härrör från en lista upprättad av Kazimierz Funk över näringsämnen, kallade vitaminer, som orsakade sjukdom hos människor som hade brist på dem. De fick sedan olika bokstäver som beteckning eftersom man inte visste deras struktur.[6]

Funktion i människokroppen[redigera | redigera wikitext]

C-vitamin är nödvändigt för bland annat bindvävens ämnesomsättning. Det underlättar järnupptagningen i magen (överför metalljonerna till enzymerna). Dess benägenhet att oxidera ger askorbinsyran en antioxidativ effekt på andra ämnen i kroppen.

Rekommenderat dagligt intag (RDI) är enligt svenska normer 30 till 60 mg/dag (85/100 mg för gravida/ammande), vilket är lägre än de amerikanska normerna som ligger på 60–95 mg/dag. Det räcker dock med 10 mg/dag för att undvika skörbjugg. Se vidare RDI-tabell.

Lindrig brist kan ge blödningar i tandköttet (vilket kan leda till tandlossning), försämrad sårläkning, trötthet, muskelsvaghet, ökad risk för infektioner. Allvarlig brist av askorbinsyra ger skörbjugg.

Askorbinsyra är vattenlösligt, vilket gör att ett eventuellt överskott försvinner ur kroppen med urinen. Det finns exempel på att personer med benägenhet att bilda njursten får just njursten om de intar kroniskt stora mängder av askorbinsyra. [7]

Forskning har även bevisat att C-vitamin neutraliserar fria radikaler som annars förhindrar produktionen av kväveoxid i blodådrornas endotelceller. Detta medför att deras vasodileringsförmåga, eller flexibilitet, förbättras och därmed utjämnar högt eller lågt blodtryck mer effektivt.[8][9]

Statistik avseende intag av C-vitamin i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Riksmaten - 2010-11 (en undersökning av kostvanor i den svenska befolkningen genomförd av Livsmedelsverket mellan 2010 och 2011) var det rapporterade genomsnittliga intaget av C-vitamin per dag genom kosten (kosttillskott ej inräknade) 96 mg för kvinnor, 93 mg för män och 95 mg för hela vuxna befolkningsgruppen i undersökningen.[10] I samma undersökning uppgav också 21 procent att de intog kosttillskott i någon form, varav 9 procent uppgav att de intog C-vitamin-preparat.[11]

Reaktion i livsmedel[redigera | redigera wikitext]

Under våren 2006 fick allmänheten reda på att man upptäckt att en kemisk reaktion med en farlig produkt kan ske i livsmedel som innehåller askorbinsyra och natriumbensoat (E 211), typiskt läsk.[12] När dessa två reagerar under värme med varandra bildas det mycket carcinogena ämnet bensen. Det förekommer dock mycket diskussion om huruvida de bensenhalter som uppstår i dessa reaktioner är relevanta ur risksynpunkt eller ej, eftersom inga mätbara mängder förekommer i många undersökta läsker och det finns andra, större bensenkällor såsom trafik.[13][14]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Antioxidanter Arkiverad 23 juli 2014 hämtat från the Wayback Machine., Göran Petersson, Chalmers tekniska högskola januari 2009
  2. ^ INCHEM: Ascorbic acid
  3. ^ Norman Haworth: Biography, nobelprize.org, läst 2012-12-26
  4. ^ The Albert Szent-Gyorgyi Papers: Szeged, 1931-1947: Vitamin C, Muscles, and WWII, National Library of Medicine, läst 2012-12-26
  5. ^ ”Definition of SCORBUTIC” (på en). www.merriam-webster.com. https://www.merriam-webster.com/dictionary/scorbutic. Läst 28 november 2018. 
  6. ^ The mystery of Vitamin C”. Nature Education 3(9):48. 2010. http://www.nature.com/scitable/topicpage/the-mystery-of-vitamin-c-14167861. 
  7. ^ Svensk Urologisk förening: State of the art njursten Arkiverad 29 juli 2010 hämtat från the Wayback Machine.
  8. ^ http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/9631871
  9. ^ SBU:Att förebygga sjukdom med antioxidanter
  10. ^ Amcoff, Elisabet m.fl. (2012). Riksmaten - vuxna 2010-11 : Livsmedels- och näringsintag bland vuxna i Sverige. Uppsala: Livsmedelsverket. sid. 93. ISBN 978 91 7714 216 4. http://www.livsmedelsverket.se/globalassets/publikationsdatabas/rapporter/2011/riksmaten_2010_20111.pdf. Läst 4 augusti 2019 
  11. ^ Amcoff 2012, s. 110
  12. ^ Bensen i läsk kan ge cancer, Svenska Dagbladet 2006-02-24
  13. ^ Bensen - frågor och svar Arkiverad 21 maj 2012 hämtat från the Wayback Machine., Livsmedelsverket, läst 2012-12-26
  14. ^ Bensen i läsk - Bensoesyra (E 211) som konserveringsmedel, Chalmers tekniska högskola januari 2008