Paul Karrer
Paul Karrer, född i Moskva den 21 april 1889, död i Zürich den 18 juni 1971, var en schweizisk kemist.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Karrer blev professor i Zürich 1919. Han upptäckte tillsammans med Paul Ehrlich de viktiga preparaten silver- och kopparsalvarsan, och gjorde senare en rad betydelsefulla insatser inom den organiska kemin, särskilt rörande kolhydrater och karotinoider samt inom vitaminforskningen. Karrer har utgett Lehrbuch der organischen Chemie.[1]
År 1937 erhöll han Nobelpriset i kemi "för sina undersökningar av karotenider, flaviner och vitaminerna A och B2". Han delade priset med Walter Norman Haworth. [2]
Karrer invaldes 1942 som utländsk ledamot nummer 808 av Kungliga Vetenskapsakademien.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 15. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 59-60
- ^ http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/chemistry/laureates/1937/
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Denna artikel om en kemist saknar väsentlig information. Du kan hjälpa till genom att tillföra sådan.
|
|||||||||||||||||||
|
