Entartete Kunst
- Denna artikel behandlar begreppet Entartete Kunst. För den utställning som hölls i München 1937, se Entartete Kunst (utställning).
Entartete Kunst (tyska "degenererad konst", "urartad konst") var ett begrepp som användes i Nazityskland för att med en närmast naturvetenskapligt biologisk ton beskriva vad som uppfattades som dålig konst.
Åtgärder mot "urartad konst"
Till åtgärderna mot entartete Kunst hörde bland annat yrkesförbud utfärdat av det kulturpolitiska organet Reichskulturkammer med dess särskilda avdelning för just bildkonst. Yrkesförbudet gällde konstnärer som verkade inom konstriktningar vilka brukar beskrivas som modernistiska eller avantgardistiska. Förbudet infördes direkt efter det nazistiska maktövertagandet 1933 och kunde även drabba museipersonal som var ansvariga för inköp av modern konst liksom högskolelärare som undervisade i ämnet.
Framstående konstnärer som inte tilltalade den nationalsocialistiska konstuppfattningen uppmanades för övrigt att utträda ur konstakademin i Berlin som då hette Preußische Akademie der Künste. Till de utfrysta konstnärerna hörde bland andra Emil Nolde, Ernst Barlach, Marc Chagall, Paul Klee och Otto Dix. Dessa och många fler medtogs så småningom också på en utställning med namnet Entartete Kunst.
Denna utställning öppnades i München den 19 juli 1937 av riksministern för allmänhetens upplysning och propaganda Joseph Goebbels och presidenten för Reichskulturkammers bildkonstavdelning Adolf Ziegler. 650 konfiskerade konstverk från 32 tyska museer ställdes ut. Fram till april 1941 såg över 3,2 miljoner besökare vandringsutställningen i tolv olika städer.
Konstriktningar vilka klassades som entartete
Konstnärer som medtogs på utställningen Entartete Kunst (urval)
Ytterligare konstnärer vilka inte medtogs i utställningen men som utpekades som degenererade och i vissa fall fick yrkes- och utställningsförbud av den nazistiska regeringens kulturpolitiska organ Reichskulturkammer.
- Willi Baumeister
- Edgar Ende
- Albert Paris Gütersloh
- Rudolf Hausner
- Käthe Kollwitz
- Gabriele Münter
- Edvard Munch
- Egon Schiele
Entartete Musik
Parallellt med att begreppet entartet tillämpades på bildkonsten talade man också om entartete Musik, varmed främst avsågs modern konstmusik men även jazz. Som en uppföljning till konstutställningen i München ordnades år 1938 också en motsvarande utställning över musik i Düsseldorf.
Musiker som stämplades som "urartade" (urval)
Nazisterna godtog inte heller 1800-talstonsättare som Felix Mendelssohn-Bartoldy och Giacomo Meyerbeer, båda av judisk börd.
Se även
Litteratur
- Bo Cavefors: Wilhelm II och Hitler som konstpedagoger: Entartete ,Kunst'. Ingår i: Paletten 1987:4, s 28-32. ISSN 0031-0352
- Ingemar Karlsson / Arne Ruth: Samhället som teater : estetik och politik i Tredje riket (LiberFörlag, Stockholm, 1983) ISBN 91-38-03020-9
- En andra upplaga med efterskrift av Carl-Henning Wijkmark (Ordfront Minerva, 1999) ISBN 91-7324-707-3
- Bengt Lärkner: Den förhatliga modernismen : reflexioner kring Entartete Kunst, konstbolsjevism och dysmorfism. Ingår i: Konst och bildning [red: Jan-Gunnar Sjölin]. (Carlssons förlag, 1994, s. 181-188) ISBN 91-7798-813-2
- Anders Nodin: Kampen om konsten : om betydelsen av utställningen "Entartete Kunst" i nazismens konstpolitik (Institutionen för idé- och lärdomshistoria, Göteborgs Univ., 1987)
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Entartete Kunst.- Böcker och artiklar i ämnet på svenska bibliotek. Libris.
- Musikföretaget DECCA har publicerat en omfattande serie av inspelningar "Entartete Musik" som dokumenterar konstmusik och kabarésånger av tonsättare som stämplats av nazisterna. DECCA: Entartete Musik
- Entartete Kunst
