Stöldkonst

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Carl Spitzweg: Justitia (1857)
Målningen kommer från Leo Bendels forna samling och är ett exempel på stöldkonst. En framtvingad försäljning gjordes 1937 för att finansiera en emigration. Fram till 2006 fanns den i Villa Hammerschmidt, Bonn. Därefter restituerades den.

Stöldkonst, även NS-stöldkonst eller nazistulen konst, (tyska Raubkunst eller NS-Raubkunst) är en specifik benämning för konstverk och kulturskatter som stals eller beslagtogs i Nazityskland och dess ockuperade områden. Det var lagliga stölder och konfiskeringar utförda av statliga företrädare under perioden 1933–1945. Stöldernas inrikespolitiska och ideologiskt förankrade legitimitet skiljer dem från alla historiska och samtida konststölder såväl i Tyskland som internationellt.[1] Själva ordet stöldkonst är en direkt översättning av tyskans Raubkunst. Detta har skapats för att särskilja brottet från övrig konststöld.[2][3] Brottsoffren var huvudsakligen individer ur rikets egna judiska befolkning.

Omfattning[redigera | redigera wikitext]

Omfattningen uppskattas till 600 000 konstverk, som stals mellan 1933 och 1945: 200 000 i Tyskland och Österrike, 100 000 i övriga Västeuropa och 300 000 i Östeuropa.[4] Det antal som inte återlämnats till sina rättmätiga ägare och som ännu går att identifiera, spridda över hela världen i såväl offentliga samlingar som privat ägo, uppskattas till 10 000.[5]

Restitution[redigera | redigera wikitext]

Efter andra världskriget har man arbetat med att återlämna – restituera – föremålen till deras tidigare ägare, men många fall är ännu ouppklarade. Så sent som 1 mars 2022 gick Franz Marcs oljemålning Die Füchse (1913) under klubban på Christie's, sedan en 90-årig arvinge till den rättmätige ägaren Kurt Grawi (1887–1944) valt att sälja målningen. Efter domslut i januari 2022 hade den då restituerats från Museum Kunstpalast i Düsseldorf där den varit sedan 1962 efter att ha skänkts dit av affärsmannen Helmut Horton.[6] Ett annat sentida svenskt exempel på restitution är konstverket Blumengarten av Emil Nolde. Via Schweiz såldes detta till Moderna Museet 1967 och återlämnades till sin rättmätige ägare, familjen Deutsch, år 2009.[7]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Hannes Hartung: Kunstraub in Krieg und Verfolgung. Die Restitution der Beute- und Raubkunst im Kollisions- und Völkerrecht. (Züricde Gruyter, Berlin 2005) (Doktorsavhandling, 2004).

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Se Konststölder i Sverige och den tyska wikipediaartikeln i ämnet konststöld (de:Kunstraub).
  2. ^ Hannes Hartung (2005).
  3. ^ Se den tyska wikipediaartikeln i ämnet stöldkonst (de:Raubkunst).
  4. ^ Jonathan Petropoulos inför House Banking Committee i Washington D.C.: Hearing of 10 February 2000 Arkiverad 17 oktober 2012 hämtat från the Wayback Machine. (archives.finacialservices.house.gov)
  5. ^ Hannes Hartung (2005)
  6. ^ Franz-Marc-Bild für 51 Millionen Euro versteigert (n-tv.de) (tyska)
  7. ^ Artikel i ämnet av Katarina Renman Claesson newsmill.se 2009-09-18.