Enver Hoxha

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Enver Hoxha


Ämbetsperiod
8 november 194111 april 1985
Efterträdare Ramiz Alia

Född Enver Halil Hoxha
16 oktober 1908
Ergiri (idag Gjirokastër), Osmanska riket
Död 11 april 1985 (76 år)
Tirana, Albanien
Politiskt parti Albanska Arbetets Parti Ppshsymbol1981.png
Maka Nexhmije Hoxha

Enver Halil Hoxha, född 16 oktober 1908 i Gjirokastër, död 11 april 1985 i Tirana, var en albansk kommunistisk politiker. Han var bland annat ordförande i Folkrepubliken Albaniens ministerråd och försvarsminister 1944-1953, premiärminister 1944-1954, utrikesminister 1946-1953, men som förstesekreterare för Albanska arbetets parti mellan 1941 och 1985 tjänstgjorde han i praktiken som landets statschef och envåldshärskare från slutet av andra världskriget fram till sin död.

Hoxha bibehöll goda kontakter med både Josef Stalin och Mao Zedong men bröt efter deras död kontakten med respektive länder och isolerade slutligen Albanien helt från omvärlden samtidigt som han upprätthöll en av 1900-talets hårdaste polisstater.[källa behövs] Under Hoxhas 41 år vid makten beräknas kring 5,000 albaner ha avrättats av landets säkerhetstjänst Sigurimi, inklusive 120 politbyråmedlemmar och en regeringschef, Mehmet Shehu.[1] Av en befolkning på cirka tre miljoner var över 35,000 fängslade vid hans död 1985.[källa behövs]

Början[redigera | redigera wikitext]

Hoxha föddes i Gjirokastër som son till en välbeställd muslimsk köpman. Han gick i grundskola i hemstaden, och flyttade därefter till Korça, där han studerade historia, litteratur och filosofi på en fransk skola. Det var på denna skola som han kom att läsa Kommunistiska manifestet för första gången. Efter att ha avslutat sina studier där erhöll Hoxha 1930 ett stipendium som tillät honom att studera vid Montpelliers universitet i Frankrike, där han läste naturvetenskap samt deltog i möten och studiecirklar organiserade av Franska kommunistpartiet (PCF). Efter att ha förlorat intresset för naturvetenskap avslutade dock Hoxha studierna i Montpellier efter ett år utan att ta examen och flyttade till Paris, där han studerade juridik och filosofi vid Sorbonne. Han avslutade dock även dessa studier utan att ta examen. Under sin tid i Paris skrev han även flera artiklar för den kommunistiska dagstidningen l'Humanité.

1934 flyttade Hoxha till Belgiens huvudstad Bryssel, där han arbetade på Albaniens konsulat, men efter att hans kommunistiska åsikter uppdagats blev han avskedad. Hoxha återvände därför till Albanien 1936, och började arbeta som språklärare på skolan i Korça, där han tidigare själv hade studerat.

Efter att Mussolinis Italien invaderade och ockuperade Albanien i april 1939 tvingades alla landets arbetare ansluta sig till det nybildade Albanska fascistpartiet. Hoxha vägrade, varefter han förlorade sitt jobb som språklärare. Han flyttade då till Albaniens huvudstad Tirana, där han öppnade en tobaksaffär. Tobaksaffären blev snart en samlingspunkt för albanska kommunister, vilket ledde till att den stängdes av ockupationsmakten 1941. Hoxha blev då tvungen att gå under jorden.

Den 8 november 1941 bildades Albaniens kommunistiska parti (Albanska arbetets parti efter 1948), och Hoxha valdes in i partiets centralkommitté. Partiet uppmanade det albanska folket till motstånd mot de italienska ockupanterna, och under en konferens i Pezë i september 1942 bildades den Nationella befrielsefronten, med syfte att förena alla albanska antifascister i kamp mot ockupationen. I mars 1943 valdes Hoxha till provisorisk förstesekreterare i Albaniens kommunistiska parti. Efter att Mussolinis regim störtades sommaren 1943 och trupper från Nazityskland istället ockuperade Albanien inleddes en väpnad befrielsekamp mot tyskarna. Den 29 november 1944 hade de albanska partisanerna på egen hand befriat Albanien från tyskarna, och den Nationella befrielsefronten, under Hoxhas ledning, tog över makten i landet. En provisorisk regering utsågs sedan med Hoxha i spetsen.

Tiden vid makten[redigera | redigera wikitext]

Tvister om gränsområdet i Kosovo var nära att orsaka en konflikt med grannlandet Jugoslavien, vars ledare Tito tidigare biståtts av Hoxha med trupper i kampen att befria landet från tyskarna. Sedan Tito gett stöd åt Chrusjtjovs avstaliniseringsprocess vidgades konflikten, och Albanien isolerades rigoröst från västerländskt, sovjetiskt och jugoslaviskt inflytande genom en omfattande gränskontroll. År 1961 lämnade Albanien Warszawapakten och inledde istället förhandlingar om samarbete med Kina, med löften om ett omfattande kinesiskt bistånd. Efter Mao Zedongs död 1976 och Deng Xiaopings reformer mot marknadsekonomi bröts även dessa kontakter och Albanien isolerades från omvärlden till 1990-talet.

Inrikespolitiskt var Hoxhas mål att genomföra en snabb industrialisering av det fattiga bondesamhället. År 1945 genomdrevs en agrarlag, som nationaliserade två tredjedelar av det jordbruk som tidigare varit inom privat ägo. En snabb alfabetiseringskampanj inleddes, som 1950 lyckats pressa ned analfabetismen till 30 % från det tredubbla vid krigsslutet. År 1957 grundades den första allmänna högskolan inom landet, som fick bära Enver Hoxhas namn. Hoxha bibehöll kontroll över landet genom sin ovillkorligt lojala säkerhetspolis, Sigurimi. Liksom Rumäniens ledare Nicolae Ceaușescu var han en övertygad nativist och undertryckte möjligheter till abort, preventivmedel och skilsmässa till förmån för ett uppfattat samhällsbehov av en större befolkning. Som en följd av detta en tredubblades Albaniens befolkning under Hoxha. Industriellt kom en stor del av dess begränsade kapacitet att upptas vid byggandet av över 750 000 bunkrar i syfte att försvara landet mot ett befarat jugoslaviskt, sovjetiskt eller västligt angrepp.

Hoxha införde också statsateism och förbjöd all religion.

Enver Hoxhas grav sedan 1992.

Slutet[redigera | redigera wikitext]

Under de sista åren av sitt liv led Hoxha svårt av diabetes och hjärninfarkt, och var efter 1980 rullstolsbunden. För att säkerställa den isolerade regimens överlevnad överförde Hoxha 1981 delar av sina maktbefogenheter till sin utsedde efterträdare, Ramiz Alia, samtidigt som han i en sista av ett flertal utrensningar lät fängsla och avrätta ett större antal partifunktionärer och byråkrater. Bland offren fanns hans mångårige vän och regeringschef sedan nästan 30 år, Mehmet Shehu. Hoxha avled 1985 och begravdes i ett luxuöst mausoleum, sedan Alia tvingats uppge makten till den folkvalde läkaren och exkommunisten Sali Berisha.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ National Geographic, februari 2000
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Enver Hoxha, 5 maj 2015.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Viktor Emanuel III till 1943

Tysk ockupation 1943-44
Albaniens ledare
1944-1985
Efterträdare:
Ramiz Alia
Företrädare:
Förste ämbetsinnehavaren
Förste sekreterare i Albanska Arbetets Parti
Till 1948 Albaniens kommunistiska parti

1943-1985
Efterträdare:
Ramiz Alia
Företrädare:
Förste ämbetsinnehavaren
Demokratiska frontens ordförande
Till 1948 Albaniens nationella befrielsefront

1942-1985
Efterträdare:
Nexhmije Hoxha
Företrädare:
Fiqri Dine
Premiärminister
Ordförande i Albaniens ministerråd
1944-1954
Efterträdare:
Mehmet Shehu
Företrädare:
Omer Nishani
Albaniens utrikesminister
1946-1953
Efterträdare:
'
Företrädare:
Förste ämbetsinnehavaren
Albaniens försvarsminister
1944-1953
Efterträdare:
'