Belgiens herrlandslag i fotboll

Från Wikipedia
Belgiens herrlandslag i fotboll
Belgien FIFA-landskod
BEL
FotbollsförbundBelgiens kungliga fotbollsförbund
SmeknamnDe Rode Duivels
Les Diables rouges
Die Roten Teufel
(de röda djävlarna)
FörbundskaptenDomenico Tedesco
LagkaptenKevin De Bruyne
FIFA-rankning4 (15 februari 2024)[1]
Flest landskamperJan Vertonghen (145)
Flest målRomelu Lukaku (68)
Första landskamp
 Belgien 3–3 Frankrike 
(Bryssel, Belgien, 1 maj 1904)
Största vinst
 Belgien 10–1 San Marino 
(Bryssel, Belgien, 28 februari 2001)
 Belgien 9–0 Gibraltar 
(Liège, Belgien, 31 augusti 2017)
 Belgien 9–0 San Marino 
(Bryssel, Belgien, 10 oktober 2019)
Största förlust
 England (amatör) 11–2 Belgien 
(London, England, 17 april 1909)
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Hemmaställ
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Bortaställ
Världsmästerskap
 Spelade mästerskap14
  Guld0
  Silver0
  Brons1 (2018)
Olympiska spelen
 Spelade turneringar5
  Guld2 (1920)
  Silver1
  Brons1 (1900)
Europamästerskap
 Spelade turneringar6
  Guld0
  Silver1 (1980)
  Brons1 (1972)

Belgiens herrlandslag i fotboll representerar Belgien i fotboll på herrsidan. Lagets bästa resultat är OS-guld 1920, EM-silver 1980, fjärdeplatsen i VM 1986 och bronsmedalj i VM 2018.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Det belgiska fotbollslandslagets första officiella match spelades redan 1 maj 1904 när resultatet blev oavgjort, 3-3, hemma mot Frankrike. Guldet i de Olympiska spelen hemma i Antwerpen 1920 blev den främsta meriten under de tidiga landslagsåren I finalen mötte Belgien Tjeckoslovakien. Belgarna ledde matchen 2-0 när, efter flera kontroversiella beslut, tjeckoslovakerna gick av plan några minuter före halvtid. Belgien tilldömdes därmed guldet.[2]

Under den olympiska fotbollsturneringen i Paris 1924 förlorade laget mot det otippade svenska laget, som vann med 8-1. Både 1930, 1934 och 1938 deltog Belgien i VM. Därefter dröjde det till (1954) innan Belgien var med i VM igen.

Belgiens landslag 2011.

1972 var Belgien värd för EM-slutspelet men förlorade semifinalen mot de blivande europamästarna Västtyskland. Under 1980-talet kvalade Belgien in till både 1980 och 1984. I EM 1980 nådde laget final men förlorade med 1–2 mot Västtyskland i Rom. I det belgiska laget spelade bland andra Jan Ceulemans, François Van Der Elst, René Vandereycken och Jean-Marie Pfaff.

1982 var Belgien tillbaka i VM och vann sin grupp efter bl.a. 1-0 mot världsmästarna Argentina. Belgien kunde inte spela som innan i andra gruppspelet och förlorade matcherna mot blivande bronsmedaljörerna Polen och Sovjetunionen. 1986 tog sig Belgien till andra omgången där man slog ut Sovjet med 4-3. Samma siffror gällde i kvartsfinalen efter straffläggningen mot Spanien. I semifinalen tog det stopp när man mötte blivande världsmästarna Argentina. På 1990-talet gick Belgien till alla de tre slutspelen.

1980- och 1990-talet anses vara Belgiens framgångsrikaste period efter att man bland annat kvalificerat sig till sex raka VM-slutspel mellan 1982 och 2002. Under turneringen 2000 var man värd för tillsammans med Nederländerna, men gick inte vidare från gruppsspelet. Belgien vann öppningsmatchen mot Sverige med 2–1 men förlorade sedan mot blivande finalisterna Italien och Turkiet. Efter VM 2002 kvalade Belgien inte till något mästerskap fram till VM 2014. I VM 2014 nådde man kvartsfinal men blev utslagen av finalisten Argentina. Den belgiska gyllene generationer tog bronsmedalj i VM:et 2018 efter att ha besegrat England. Matchen före var, bevisligen, en förlust mot turneringens segrare, Frankrike, som utspelade sig jämt, landets två stora stjärnor och nyckelspelare Kevin De Bruyne och Eden Hazard lyckades inte bära sitt lag hela vägen.

Största segern är 9-0 i en landskamp mot Zambia 1994.[3] Belgien lyckades att vinna med samma marginal 2001 & 2017 när man besegrade San Marino med 10-1 respektive Gibraltar med 9-0. 1909 fick man sin största förlust efter 2-11 mot Storbritannien.[4]

Spelare[redigera | redigera wikitext]

Nuvarande trupp[redigera | redigera wikitext]

Följande spelare är uttagna till EM-kvalet mot Österrike och Sverige den 13 respektive 16 oktober 2023.

Antalet landskamper och mål är korrekta per den 13 oktober 2023 efter matchen mot Österrike.

Nr Pos. Namn Födelsedatum (ålder) Matcher Mål Klubb
MV Matz Sels 26 februari 1992 (32 år) 4 0 Frankrike Strasbourg
MV Thomas Kaminski 23 oktober 1992 (31 år) 0 0 England Luton Town
MV Arnaud Bodart 11 mars 1998 (26 år) 0 0 Belgien Standard Liège
F Jan Vertonghen 24 april 1987 (36 år) 151 10 Belgien Anderlecht
F Timothy Castagne 5 december 1995 (28 år) 36 2 England Fulham
F Arthur Theate 25 maj 2000 (23 år) 11 0 Frankrike Rennes
F Wout Faes 3 april 1998 (26 år) 8 0 England Leicester City
F Zeno Debast 24 oktober 2003 (20 år) 4 0 Belgien Anderlecht
F Zinho Vanheusden 29 juli 1999 (24 år) 1 0 Belgien Standard Liège
MF Yannick Carrasco 4 september 1993 (30 år) 69 10 Saudiarabien Al Shabab
MF Youri Tielemans 7 maj 1997 (26 år) 62 5 England Aston Villa
MF Charles De Ketelaere 10 mars 2001 (23 år) 13 2 Italien Atalanta
MF Orel Mangala 18 mars 1998 (26 år) 9 0 England Nottingham Forest
MF Amadou Onana 16 augusti 2001 (22 år) 9 0 England Everton
MF Olivier Deman 6 april 2000 (24 år) 1 0 Tyskland Werder Bremen
MF Mandela Keita 10 maj 2002 (21 år) 1 0 Belgien Royal Antwerp
MF Arthur Vermeeren 7 februari 2005 (19 år) 1 0 Belgien Royal Antwerp
A Romelu Lukaku 13 maj 1993 (30 år) 111 78 Italien Roma
A Michy Batshuayi 2 oktober 1993 (30 år) 52 27 Turkiet Fenerbahçe
A Jérémy Doku 27 maj 2002 (21 år) 17 2 England Manchester City
A Loïs Openda 16 februari 2000 (24 år) 12 2 Tyskland RB Leipzig
A Dodi Lukebakio 24 september 1997 (26 år) 11 2 Spanien Sevilla
A Johan Bakayoko 20 april 2003 (20 år) 6 1 Nederländerna PSV Eindhoven

Nyligen inkallade[redigera | redigera wikitext]

Följande spelare har varit uttagna i det belgiska landslaget de senaste 12 månaderna.

Pos. Namn Födelsedatum (ålder) Matcher Mål Klubb Senaste inkallelsen
MV Koen Casteels 25 juni 1992 (31 år) 7 0 Tyskland VfL Wolfsburg mot  Österrike 13 oktober 2023
MV Thibaut Courtois 11 maj 1992 (31 år) 102 0 Spanien Real Madrid mot  Estland 20 juni 2023
MV Simon Mignolet 6 mars 1988 (36 år) 35 0 Belgien Club Brugge VM 2022
F Ameen Al-Dakhil 6 mars 2002 (22 år) 2 0 England Burnley mot  Österrike 13 oktober 2023
F Hugo Siquet 9 juli 2002 (21 år) 1 0 Belgien Cercle Brugge mot  Estland 12 september 2023
F Sebastiaan Bornauw 22 mars 1999 (25 år) 4 0 Tyskland VfL Wolfsburg mot  Estland 20 juni 2023
F Thomas Meunier 12 september 1991 (32 år) 62 8 Tyskland Borussia Dortmund mot  Tyskland 28 mars 2023
F Toby Alderweireld 2 mars 1989 (35 år) 127 5 Belgien Royal Antwerp VM 2022
F Jason Denayer 28 juni 1995 (28 år) 35 1 Saudiarabien Al Fateh VM 2022
MF Aster Vranckx 4 oktober 2002 (21 år) 2 0 Tyskland VfL Wolfsburg mot  Azerbajdzjan 9 september 2023
MF Leander Dendoncker 15 april 1995 (29 år) 32 1 England Aston Villa mot  Estland 20 juni 2023
MF Hans Vanaken 24 augusti 1992 (31 år) 23 5 Belgien Club Brugge mot  Estland 20 juni 2023
MF Alexis Saelemaekers 27 juni 1999 (24 år) 11 1 Italien Bologna mot  Estland 20 juni 2023
MF Mike Trésor 28 maj 1999 (24 år) 2 0 England Burnley mot  Estland 20 juni 2023
MF Kevin De Bruyne 28 juni 1991 (32 år) 99 26 England Manchester City mot  Österrike 17 juni 2023
MF Dennis Praet 14 maj 1994 (29 år) 15 2 England Leicester City mot  Tyskland 28 mars 2023
MF Roméo Lavia 6 januari 2004 (20 år) 1 0 England Chelsea mot  Tyskland 28 mars 2023
MF Axel Witsel 12 januari 1989 (35 år) 130 12 Spanien Atlético Madrid VM 2022
MF Bryan Heynen 6 februari 1997 (27 år) 0 0 Belgien Genk VM 2022
A Leandro Trossard 4 december 1994 (29 år) 28 6 England Arsenal mot  Österrike 13 oktober 2023
A Eden Hazard 7 januari 1991 (33 år) 126 33 Karriären avslutad VM 2022
A Dries Mertens 6 maj 1987 (36 år) 109 21 Turkiet Galatasaray VM 2022
A Thorgan Hazard 29 mars 1993 (31 år) 47 9 Belgien Anderlecht VM 2022

Belgiska landslagsprofiler[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]