Argentinas herrlandslag i fotboll
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2022-12) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
 | |||
| |||
| Fotbollsförbund | Asociación del Fútbol Argentino | ||
|---|---|---|---|
| Förbundskapten |  Lionel Scaloni | ||
| Lagkapten | Lionel Messi | ||
| FIFA-rankning | 1 (11 juni 2026)[1] | ||
| Flest landskamper | Lionel Messi (207) | ||
| Flest mål | Lionel Messi (125) | ||
| Första landskamp | |||
 Uruguay 0–6 Argentina (Montevideo, 20 juli 1902) | |||
| Största vinst | |||
Argentina 12–0 Ecuador  (Mexiko, 22 januari 1942) | |||
| Största förlust | |||
 Tjeckoslovakien 6–1 Argentina (Helsingborg, 15 juni 1958)  Bolivia 6–1 Argentina (La Paz, 1 april 2009)  Spanien 6–1 Argentina (Madrid, 27 mars 2018) | |||
| |||
| Världsmästerskap | |||
| Spelade mästerskap | 19 | ||
| ● Guld | 3 (1978, 1986, 2022) | ||
| ● Silver | 4 (1930, 1990, 2014, 2026) | ||
| Olympiska spelen | |||
| Spelade turneringar | 4 | ||
| ● Silver | 1 (1928) | ||
| Copa América | |||
| Spelade turneringar | 44 | ||
| ● Guld | 16 (1921, 1925, 1927, 1929, 1937, 1941, 1945, 1946, 1947, 1955, 1957, 1959, 1991, 1993, 2021, 2024) | ||
| ● Silver | 14 (1916, 1917, 1920, 1923, 1924, 1926, 1935, 1942, 1959, 1967, 2004, 2007, 2015, 2016) | ||
| ● Brons | 5 (1919, 1956, 1963, 1989, 2019) | ||
Argentinas herrlandslag i fotboll, även kallade Albicelestes vilket ungefär betyder (de) himmelsblå, representerar Argentina i fotboll på herrsidan, och var ett av de mest framgångsrika landslagen främst under slutet av 1970- och 1980-talet samt omkring år 2025.
Argentina spelade sin första officiella landskamp 16 maj 1901, då man vann med 3–2 över rivalerna Uruguay i Montevideo.
Tidig historia
[redigera | redigera wikitext]Det första mästerskapet Argentina vann var sydamerikanska mästerskapet i fotboll 1921. 1928 blev Argentina olympiska silvermedaljörer. I det första världsmästerskapet i fotboll 1930 nådde Argentina final där de, liksom i senaste OS, förlorade mot sina rivaler (och nu även värdlandet) Uruguay. I följande VM 1934 förlorade Argentina mot Sverige i första matchen (som var åttondelsfinal), och i VM 1938 deltog inte Argentina.
Under Sverige-VM 1958 var Argentina tillbaka i VM för första gången på tjugo år, efter att ha avstått från deltagande under tre VM. Argentina har hittills missat enbart ett VM sedan dess, Mexiko-VM 1970.
Världsmästare 1978 och 1986
[redigera | redigera wikitext]Argentina som var värdland för VM 1978 blev världsmästare, efter att ha nått final och där vunnit över Nederländerna med 3–1 efter förlängning, varav två mål gjordes av skyttekungen Mario Kempes, vilket gav Argentina revansch för förra VM-förlusten 1974 med hela 0–4.
Som regerande världsmästare var Argentina direktkvalificerade till nästa VM 1982, med den unge talangen Diego Maradona (som ratats från hemma-VM 1978). Efter två vinster i första omgången mot Ungern följt av El Salvador fick Argentina i nästa omgång möta Italien, som vann med 2–1 och sedermera även blev världsmästare, följt av Brasilien som vann med 3–1, och blev efter båda förlusterna utslagna.
I Mexiko-VM 1986 blev Argentina för andra gången världsmästare, med den briljerande Maradona som slutade på en med Careca och Emilio Butragueño delad andraplats i skytteligan (efter sexmålsskytten Gary Lineker) med fem gjorda mål, varav fyra gjordes i kvartsfinalen mot England (som slutade 2–1 efter en senare reducering av Gary Lineker) samt semifinalen mot Belgien som Argentina vann med 2–0. Tidigare i gruppspelet kvitterade Maradona till oavgjort 1–1 i matchen mot regerande världsmästarna Italien. I finalen vann Argentina över Västtyskland med 3–2, efter en tysk kvittering till 2–2 av Rudi Völler efter 80 spelade minuter och ett avgörande ledningsmål gjort några minuter senare av Jorge Burruchaga efter en assist från Maradona.[2] Maradonas första mål i matchen mot England har dock varit kontroversiellt, eftersom han slog bollen in i engelskt mål med vänster hand, över målvakten Peter Shilton, under 51:a spelminuten då en höjdboll kom mot engelskt straffområde. Maradonas andra mål mot England röstades fram hos FIFA år 2002 som århundradets snyggaste mål;[2] han fick bollen på egen planhalva och gick på egen hand förbi halva engelska landslaget och gjorde mål med sin vänster.
Som regerande världsmästare var Argentina direktkvalificerade till nästa VM 1990, som började illa med en förlust mot sensationslaget Kamerun, efter ett avgörande mål i andra halvlek av François Omam-Biyik.[3] Argentina vann emellertid med 2–0 över Sovjetunionen och fick oavgjort 1–1 mot Rumänien, och kunde därigenom gå vidare till åttondelsfinal, där sydamerikanska rivalerna Brasilien slogs med ett sent avgörande mål av Claudio Caniggia, som senare i semifinalen även gjorde kvitteringsmålet mot hemmalaget Italien, och därigenom tog matchen vidare till straffsparksläggning som Argentina vann, tack vare två räddningar av Sergio Goycochea, som också gjorde två avgörande räddningar tidigare i den mållösa kvartsfinalen mot Jugoslavien.[4] I VM-finalen som var en repris på 1986 års final mot Västtyskland (och den hittills enda gången två landslag mötts i två finaler i rad) slogs emellertid Argentina av tyskarna som fick revansch mot senaste finalförlusten genom ett avgörande mål av Andreas Brehme på (en något kontroversiell) straffspark som tilldelades av domaren Edgardo Codesal med anledning av Roberto Sensinis glidtackling på Rudi Völler i Argentinas straffområde drygt fem minuter innan matchens slut; då hade Argentina sedan drygt tjugo minuter tillbaka en spelare färre efter en utvisning av Pedro Monzón med anledning av en tackling på Jürgen Klinsmann. Kort efter tyska straffmålet utvisades även Gustavo Dezotti.
USA-VM 1994 började bra för Maradonas Argentina, med en vinst över Grekland med 4–0 (varav tre mål gjorda av Gabriel Batistuta och ett av Maradona) följt av Nigeria med dubbla mål av Caniggia som vände en tidig nigeriansk ledning. Maradona blev emellertid avstängd från resten av VM med anledning av positivt dopingtest, och utan Maradona förlorade Argentina sin sista gruppspelsmatch mot sensationen Bulgarien, följt av åttondelsfinalen mot Rumänien som i andra halvlek fick en ledning med 3–1, innan ett senare reduceringsmål av Abel Balbo.
Seger mot England 1998 och fiasko 2002
[redigera | redigera wikitext]Frankrike-VM 1998 var Argentinas första VM utan Maradona. Öppningsmatchen började sådär med vinst mot Japan genom ett avgörande mål av Batistuta. I nästa match vann Argentina över Jamaica med 5–0, varav de två första målen gjordes av Ariel Ortega och de tre senare av Batistuta, och i sista matchen över gruppens utmanare Kroatien med 1–0. Argentina hade inte släppt in ett baklängesmål och såg starka ut mot åttondelsfinalen mot ärkerivalen England.
I åttondelsfinalens sjätte spelminut bröt Diego Simeone in i det engelska straffområdet och föll enkelt på den engelske målvakten David Seaman. Batistuta slog in den efterföljande straffsparken i mål. Fyra minuter senare föll även Michael Owen enkelt i Argentinas straffområde, varefter England fick straffspark och Alan Shearer kvitterade till 1–1 på straff. I den 16:e minuten plockade Owen upp en passning från mittlinjen av David Beckham, fortsatte framåt och ryckte ifrån Chamot och passerade Roberto Ayala på fel "sida" med en slalomdragning och sköt upp bollen i krysset. Javier Zanetti gjorde argentinskt kvitteringsmål till 2–2 efter en frisparksvariant sista minuterna av första halvlek.
Matchen innehöll en trasslig situation. Beckham fälldes av Simeone, vilket gav England frispark, varpå Beckham gjorde en eftersläng mot Simeone som fälldes framför ögonen på domaren, som tilldelade Beckham rött kort. Matchen gick till slut (efter mållös andra halvlek liksom förlängning) till straffsparksläggning, som Argentina vann efter två avgörande målvaktsräddningar av Carlos Roa. Argentina förlorade emellertid kvartsfinalen mot Nederländerna, efter ett avgörande ledningsmål i slutminuten gjort av Dennis Bergkamp.
I följande VM 2002 i Japan lyckades Beckhams England få revansch mot Argentina, som denna gång möttes i gruppspelet tillsammans med Nigeria och Sverige. Nigeria slogs med ett avgörande mål av Batistuta, men England vann över Argentina med 1–0 efter ett avgörande mål på straff av Beckham i slutet av första halvlek, och Argentina fick sedan endast oavgjort mot Sverige, som efter en knapp timme spelad tog en ledning genom ett mål satt med en frispark i krysset av Anders Svensson. Ariel Ortega fick en sen straffspark efter att ha fällts av Mattias Jonson, svenske målvakten Magnus Hedman räddade varpå Hernán Crespo gjorde mål på retur – men Argentina slutade på tredje plats i gruppen efter de två gruppvinnarna Sverige och England, och kunde därmed inte gå vidare till åttondelsfinal.
Två kvartsfinalförluster i rad mot Tyskland och VM-silver 2014
[redigera | redigera wikitext]Argentina kom återigen som en av guldkandidaterna till VM 2006, med mer rutin i laget och dessutom nya underbarnet[5] Lionel Messi och Juan Roman Riquelme som haft en bra säsong i Villarreal. Argentina kom i den så kallade Dödens Grupp. I första matchen vann man mot Elfenbenskusten med knappa 2–1. I matchen mot Serbien och Montenegro vann Argentina med 6–0 där Cambiassos mål var en fin prestation, därtill gjorde även Messi sitt första VM-mål. I sista matchen mot Nederländerna var det aldrig riktigt nära att förlora och det blev mållöst.
I åttondelsfinalen mot Mexiko vann man med 2–1 efter förlängning. Maxi Rodríguez 2–1 mål ansåg många vara VM:s snyggaste[6] då han bröstade ett långt inlägg och slog till på volley direkt. I kvartsfinalen mot värdarna Tyskland gav Roberto Ayala Argentina en ledning tidigt i andra halvlek, men målvakten Roberto Abbondanzieri blev emellertid skadad efter 70 spelade minuter, då tysken Miroslav Klose kolliderade med honom (utan vare sig varning eller utvisning), varefter andremålvakten Leo Franco fick bytas in, och Klose lyckades i den 80:e spelminuten göra ett kvitterande nickmål vilket tog matchen ända till straffsparksläggning, som blivande bronsmedaljörerna Tyskland vann efter målvakten Jens Lehmanns räddning först på Ayalas straffspark och till slut Esteban Cambiassos. Direkt efter matchen utbröt ett bråk mellan argentinska och tyska spelare, i vilket bland annat ett slag tilldelades Bastian Schweinsteiger i ryggen av Rodríguez. Rodríguez straffades med böter på femtusen schweiziska franc samt avstängning i två matcher i Copa América 2007.
I nästa VM 2010 i Sydafrika, som Argentina var nära att missa, förlorade Argentina återigen i kvartsfinal mot blivande bronsmedaljörerna Tyskland. Trots förlusten i kvartsfinal hyllades dock Argentina, med Diego Maradona som tränare, vid hemkomsten.
I VM 2014 som spelades i grannlandet Brasilien nådde Argentina sin första final på 24 år, som också var tredje finalen mellan Argentina och Tyskland (tidigare Västtyskland) liksom första gången två landslag mötts i en tredje VM-final. Finalen blev mållös men under andra förlängningskvarten gjorde Mario Götze ett avgörande tyskt mål, efter en assist av André Schürrle. Argentina fick en potentiell möjlighet att kvittera då domaren blåste frispark nära tyska målet i slutminuterna, men Lionel Messi sköt frisparken över mål.
Världsmästare 2022
[redigera | redigera wikitext]Argentina inledde VM 2018 med oavgjort resultat mot VM-debutanterna Islands herrlandslag i fotboll, och vann tredje gruppspelsmatchen mot Nigeria med 2–1 efter att ha slagits med hela 3–0 i mellanmatchen mot blivande silvermedaljörerna Kroatien. I åttondelsfinalen slogs Argentina igen av blivande världsmästarna Frankrike med 4–3.
Argentina kom dock att ta revansch i nästa VM 2022 i Qatar. Efter inledande förlust mot Saudiarabien (1-2) vann Argentina de två återstående gruppspelsmatcherna mot Mexiko och Polen, följt av åttondelsfinalen mot Australien. Kvartsfinalen mot Nederländerna, vilka kvitterade till 2–2 på frispark i slutminuterna, gick till straffsparksläggning som Argentina vann (trots en miss av Enzo Fernández som sköt utanför målet) efter två räddade nederländska straffsparkar av målvakten Emiliano Martínez. Semifinalen spelades mot Kroatien, som besegrades med 3–0 (men vann emellertid brons). I finalen mot Frankrike ledde Argentina länge med 2–0, innan två snabba mål av Kylian Mbappé (varav första på straffspark) gav ställningen 2-2. I början på första förlängningskvarten gav Lionel Messi Argentina ledning med 3–2, innan en sen straffspark av Mbappé gav 3–3, och tog matchen till straffsparksläggning som Argentina vann efter en räddning av Martínez följt av en miss av Aurélien Tchouaméni som sköt utanför. Landslaget, som vann sin tredje VM-titel, togs två dagar senare emot av uppskattningsvis fyra till fem miljoner människor runt obelisken i Buenos Aires, under segerparaden med buss.[7] Bärande spelare i laget var främst Enzo Fernández, Alexis Mac Allister, Julián Álvarez och lagkapten tillika vinnaren av Silverskon Lionel Messi, den sistnämnda med 7 mål och fyra assist i mästerskapet, samt två mål i straffläggningar.
I följande VM 2026 lyckades Argentina inte försvara sin VM-titel, utan förlorade i finalen mot Spanien efter förlängning. Bråk utbröt efter finalförlusten.[8]
Argentina i OS
[redigera | redigera wikitext]Argentina har vid enstaka tillfällen spelat i OS-turneringar och gått till final tre gånger. Första gången man deltog 1928 gick man till final. Den förlorades mot rivalen Uruguay efter 1–1 och 1–2 efter omspel. 1964 åkte man ur gruppspelet efter att ha förlorat sensationellt mot Japan och oavgjort mot Ghana efter att ha tappat en ledning. 1988 var man tillbaka i OS. Efter en svag inledning med oavgjort mot USA och förlust mot Sovjetunionen (senare mästare) vann man med knappa 2–1 mot Sydkorea. I kvartsfinalen mötte man största rivalen Brasilien. Det blev förlust med 0–1.
1996 skulle bli bättre än åtta år tidigare. Man vann sin grupp och spelade kvartsfinal mot Spanien som utklassades med 4–0. I semin mötte man Portugal som man hade mött i gruppspelet (1–1) och vann med 2–0. I finalen väntade Nigeria som slagit ut Brasilien i semi. Matchen avgjordes i förlängning där Nigeria sensationellt vann. Argentina hade med profiler som Hernán Crespo, Javier Zanetti, Ariel Ortega, Roberto Ayala, Claudio López.
2004 vann Argentina OS-fotbollen för första gången. Carlos Tévez var lagets skyttekung med sina 8 mål och ledde laget till det argentinska guldet. I första matchen vann man med hela 6–0 mot Serbien och Montenegro och vann sedan mot Tunisien och Australien. I kvartsfinalen slog man Costa Rica och i semi Italien. I finalen mot Paraguay gjorde Carlos Tevez matchens enda mål och guld till Argentina. Målvakten German Lux släppte inte in ett enda mål i hela turneringen. Profiler i laget var Carlos Tévez (hela turneringens bäste spelare), Gabriel Heinze, Germán Lux, Javier Saviola, Fabricio Coloccini.
Spelare
[redigera | redigera wikitext]Följande spelare var uttagna till fotbolls-VM 2026.
Matcher och mål är uppdaterade per den 19 juli 2026 efter matchen mot Spanien.
Flest matcher[redigera | redigera wikitext]Per den 15 juli 2026, de spelare som har spelat flest matcher för Argentina är:
|
Flest mål[redigera | redigera wikitext]Per den 15 juli 2026, de spelare som har gjort flest mål för Argentina är:
|
Noterbara spelare
[redigera | redigera wikitext]För att vara med på denna lista ska spelaren antingen ha spelat över 50 matcher, gjort över 10 mål eller ha vunnit VM eller Copa América med Argentina.
- Sergio Agüero (2006–2021)
- Pablo Aimar (1997–2009)
- Antonio Angelillo (spelade även för Italien) (1957)
- Osvaldo Ardiles (1974–1982)
- Roberto Ayala (1995–2007)
- Abel Balbo (1988–1998)
- Éver Banega (2008–2018)
- Gabriel Batistuta (1991–2003)
- Lucas Biglia (2010–2018)
- Claudio Borghi (1983–1986)
- Miguel Ángel Brindisi (1969–1974)
- José Luis Brown (1983–1990)
- Jorge Burruchaga (1983–1990)
- Pedro Calomino (1917–1921)
- Esteban Cambiasso (2000-2011)
- Claudio Caniggia (1988–2002)
- Roberto Cherro (1926–1937)
- Omar Oreste Corbatta (1956–1962)
- Hernán Crespo (1995–2007)
- Ángel Di María (2008–2024)
- Alfredo Di Stéfano (spelade även för Colombia och Spanien) (1947)
- Ramón Díaz (1979–1982)
- Rogelio Domínguez (1951–1963)
- Ubaldo Fillol (1972–1985)
- Rodolfo Fischer (1967–1972)
- Marcelo Gallardo (1995–2002)
- Américo Gallego (1975–1982)
- Ricardo Giusti (1983–1990)
- Kily González (1995–2005)
- Sergio Goycochea (1989–1995)
- Gonzalo Higuaín (2009–2018)
- Mario Kempes (1974–1982)
- Ángel Labruna (1942–1958)
- Claudio López (1995–2004)
- Félix Loustau (1945–1962)
- Leopoldo Luque (1975–1981)
- Diego Armando Maradona (1977–1994)
- Javier Mascherano (2003–2018)
- Rinaldo Martino (1942–1948)
- Herminio Masantonio (1935–1942)
- José Manuel Moreno (1940–1947)
- Lionel Messi (2005–)
- Luis Monti (spelade även för Italien) (1924–1931)
- Julio Olarticoechea (1982–1990)
- Jorge Olguín (1976–1982)
- Ermindo Onega (1960–1967)
- Ariel Ortega (1993–2004)
- Nicolás Otamendi (2009–2026)
- Daniel Passarella (1974–1986)
- Adolfo Pedernera (1940–1946)
- Carlos Peucelle (1928–1940)
- Nery Pumpido (1983–1990)
- Antonio Rattín (1959–1966)
- Fernando Redondo (1991–1996)
- Marcos Rojo (2011–2019)
- Sergio Romero (2009–2018)
- Juan Román Riquelme (1997–2009)
- Oscar Ruggeri (1982–1994)
- Walter Samuel (1999–2006)
- José Sanfilippo (1957–1962)
- Javier Saviola (2001–2007)
- Roberto Néstor Sensini (1987–2003)
- Diego Simeone (1991–2003)
- Omar Sivori (spelade även för Italien) (1956–1957)
- Juan Pablo Sorín (1995–2006)
- Guillermo Stábile (1924–1934)
- Domingo Tarasconi (1922–1929)
- Carlos Tévez (2004-2015)
- Marcelo Trobbiani (1974–1986)
- Jorge Valdano (1980–1990)
- Juan Sebastián Verón (1995–2011)
- Ricardo Villa (1974–1982)
- Javier Zanetti (1994–2011)
Se även
[redigera | redigera wikitext]- Argentinas damlandslag i fotboll
- Rioplatensiska klassikern mellan Argentina och Uruguay
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ↑ ”Men's World Ranking”. Fifa. https://inside.fifa.com/fifa-world-ranking/men?dateId=FRS_Male_Football_20260401. Läst 8 juli 2026.
- 1 2 ”Watch: Maradona's Mexico 86 magic, game by game”. FIFA. 2 juni 2026. https://www.fifa.com/en/tournaments/mens/worldcup/articles/remembering-maradona-golden-moments-argentina-mexico-1986. Läst 24 juni 2026.
- ↑ ”Holders humbled in San Siro shock (39)”. FIFA. 12 oktober 2022. https://www.fifa.com/en/articles/100-great-world-cup-moments-qatar-2022-39-cameroon-argentina-1990-oman-biyik. Läst 24 juni 2026.
- ↑ ”Matchen när Maradona tvingade sina beundrare att välja sida”. Dagens nyheter. 9 november 2020. https://www.dn.se/sport/matchen-nar-maradona-tvingade-sina-beundrare-att-valja-sida/. Läst 24 juni 2026.
- ↑ ”Messi bakom Argentinas seger”. SvenskaFans.com. 7 augusti 2008. https://www.svenskafans.com/fotboll/247691. Läst 24 juni 2026.
- ↑ ”Argentina 2-1 Mexico”. BBC Sport. 24 juni 2006. http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/football/world_cup_2006/4991492.stm. Läst 24 juni 2026.
- ↑ https://www.svd.se/a/BWGJ67/vm-kaos-i-argentina-spelarna-i-helikoptrar
- ↑ https://www.expressen.se/sport/fotboll/fifa-utreder-argentina-efter-braket-i-vm-finalen/
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Argentinas herrlandslag i fotboll.- Rec. Sport. Soccer Statistics Foundation - Argentinas herrlandskamper i fotboll (engelska)
- Rec. Sport. Soccer Statistics Foundation - Argentinas inofficiella herrlandskamper i fotboll (engelska)
- Rec. Sport. Soccer Statistics Foundation - Argentinas herrlandskamper i fotboll med konkurrerande förbund (engelska)
| |||||||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||
| |||||