Argentinas herrlandslag i fotboll

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Argentinas herrlandslag i fotboll
Flag of Argentina.svg
EstrellaOro PPN.svgEstrellaOro PPN.svg
FotbollsförbundAsociación del Fútbol Argentino
FörbundskaptenArgentina Jorge Sampaoli
LagkaptenLionel Messi
FIFA-rankning4 (15 mars 2018)[1]
Flest landskamperJavier Mascherano (145 (1994-2011))
Flest målLionel Messi (65 (2006-))
Första landskamp
 Uruguay 2–3 Argentina 
(Montevideo, 16 maj 1901)
Största vinst
 Argentina 12–0 Ecuador 
(Mexiko, 22 januari 1942)
Största förlust
 Tjeckoslovakien 6–1 Argentina 
(Helsingborg, 15 juni 1958)
Kit left arm arg18h.png
Lagfärger
Kit body arg18h.png
Lagfärger
Kit right arm arg18h.png
Lagfärger
Kit shorts arg18h.png
Lagfärger
Kit socks arg18h.png
Lagfärger
Hemmaställ
Kit left arm arg18a.png
Lagfärger
Kit body arg18a.png
Lagfärger
Kit right arm arg18a.png
Lagfärger
Kit shorts arg18a.png
Lagfärger
Kit socks arg18a.png
Lagfärger
Bortaställ
Världsmästerskap
 Spelade mästerskap17
  Guld2
  Silver3
  Brons0
Olympiska spelen
 Spelade turneringar7
  Guld2
  Silver2
  Brons0

Argentinas fotbollslandslag, även kallade Albicelestes vilket ungefär betyder de vita och himmelsblå, är ett av de mest framgångsrika med två VM-titlar och ytterligare tre VM-finaler. Argentina nådde VM-final för första gången 1930 då det första VM-slutspelet ägde rum i Uruguay. Det skulle dock dröja fram till 1978 innan man blev världsmästare för första gången.

Argentina spelade sin första officiella landskamp i fotboll för herrar den 16 maj 1901, då man vann med 3–2 mot Uruguay i Montevideo.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Den första titeln som Argentinas landslag vann var sydamerikanska mästerskapet i fotboll 1921. 1928 tog man silver vid de olympiska spelen i Amsterdam.

VM-silver 1930[redigera | redigera wikitext]

Argentina tog silver vid det första världsmästerskapet i Uruguay 1930.

1978 Kempes fina slutspel resulterade i guld[redigera | redigera wikitext]

Argentina vann VM på hemmaplan efter finalseger i Buenos Aires mot Nederländernas herrlandslag i fotboll. Den stora hjälten var VM-skyttekungen Mario Kempes. Man ratade bl.a. en ung tonåring ifrån truppen, Diego Maradona. Efter två 2–1-segrar över Ungern och Frankrike så föll man mot Italien med 1–0 men gick vidare. I andra omgången fick man möta Brasilien, Polen och Peru. När man besegrade Polen med 2–0 i första matchen gjorde Mario Kempes båda målen. I nästa match mot Brasilien blev det 0–0.

I den sista matchen vann man över Peru med 6–0. Där gjorde Mario Kempes två mål och finalplatsen säkrades. Detta påstås av många ha varit en läggmatch på grund av att man var tvungen att vinna matchen med minst fyra mål.[källa behövs] Enligt en överenskommelse mellan ländernas generaler skulle Perus spelare lägga sig så att Argentina kunde gå till final.[källa behövs] Som tack för det mottog Peru stora mängder spannmål.[källa behövs]

Finalen spelades mot Nederländerna som ville ha revansch för förlusten i finalen fyra år tidigare. Nederländerna saknade storstjärnan Johan Cruijff. Mario Kempes satte 1–0 i den 38:e minuten. I den 82:e minuten sköt inhopparen Dick Nanninga 1–1. I den absolut sista minuten sköt Rob Rensenbrink i stolpen och matchen gick till förlängning. Därefter gjorde Kempes 2–1 och Daniel Bertoni 3–1. Argentina blev nu världsmästare för första gången.

1982 Brasilien stoppade mästarna[redigera | redigera wikitext]

Argentina kom till Spanien som regerande mästare och hade med sig talangen Diego Maradona. Argentina hamnade i grupp C. I den första matchen föll man med 0–1 mot Belgien men segrade mot Ungern och El Salvador. I andra omgången hamnade man i VM:s Dödens grupp med Brasilien och blivande världsmästarna Italien. Man föll mot Italien med 1–2 och var nu tvungna att slå Brasilien, men man kunde inte stoppa Brasiliens superlag utan förlorade med 1–3.

1986 Maradona leder Argentina till nytt VM-guld[redigera | redigera wikitext]

I Mexiko blev Argentina på nytt världsmästare när Diego Maradona briljerade och ledde laget fram till titeln. Gruppspelet var inga problem med segrar över Sydkorea och Bulgarien och oavgjort mot regerande mästarna Italien. I åttondelen vann man mot Uruguay med 1–0. Målet i den matchen gjordes av Pedro Pasculli. Maradona avgjorde kvartsfinalen mot England. Detta är en av de mest kända matcherna någonsin, då England och Argentina fortfarande var oense efter Falklandskriget.[källa behövs]

I den 51:a minuten kom en höjdboll mot straffområdet som Maradona nickade och samtidigt boxade över Peter Shilton, det så kallade "Guds hand-målet". 5 minuter senare gjorde Maradona det som 2002 röstats fram hos FIFA som århundradets snyggaste mål.[källa behövs] Han fick bollen på egen planhalva och gick på egen hand förbi halva engelska landslaget och gjorde mål med sin vänster. Gary Lineker gjorde Englands mål.

I semifinalen mötte man Belgien. Maradona gjorde Argentinas båda mål. I finalen hårdbevakades Maradona men passade fram till det avgörande målet mot Västtyskland. Matchen slutade 3–2.

1990 Finalförlust mot Västtyskland[redigera | redigera wikitext]

Argentina kom till VM i Italien som regerande världsmästare och var en av favoriterna. Det började illa, sensationslaget[källa behövs] Kamerun vann med 1–0 i premiären. Sedan vann Argentina mot Sovjetunionen med 2–0 och spelade 1–1 mot Rumänien. Detta räckte för att gå vidare bland de bästa grupptreorna. I åttondelsfinalen mötte man den stora rivalen Brasilien. Argentina vann matchen med 1–0 efter mål av Claudio Caniggia efter lysande förarbete av Maradona.

I kvartsfinalen stötte man på Jugoslavien. Matchen avgjordes med straffsparkar efter 0–0 och slutade 3–2 efter straffar. Diego Maradona missade sin straff. I semifinalen mötte man Italien i Neapel, Maradonas dåtida hemmaplan. I den 17:e minuten gjorde VM:s skyttekung[källa behövs] Salvatore Schillaci 1–0 till Italien. I den 68:e startade Maradona ett anfall. Han slog ut bollen på vänsterkanten, där Julio Olartecochea slog ett inlägg som Claudio Caniggia skarvade in i mål. Resultatet stod sig till full tid och straffar följde där Argentina vann. Den avgörande straffen sattes av Maradona.

Finalen spelades mot Västtyskland. Maradona var hårt bevakad men några gånger kom han ändå förbi. Matchen avgjordes på en straffspark. I den 85:e minuten var Rudi Völler på väg in i straffområdet. Roberto Sensini sträckte fram foten mot bollen, Völler tappade balansen och föll. Sensini träffade bollen men domaren blåste straff. De argentinska spelarna blev upprörda och omringade domaren. Andreas Brehme sköt straffen i mål. Pedro Monzon och Gustavo Dezotti blev utvisade i finalen.

1994 Maradonas diskning stoppade Argentina[redigera | redigera wikitext]

Argentina kom med ett starkt lag till USA-VM med än en gång ikonen Diego Maradona. Redan i första matchen storspelade Argentina och Maradona när laget vann med 4–0 mot Grekland, efter 3 mål av Gabriel Batistuta och ett av Maradona. Maradona spelade bra i nästa match med när man vann mot Nigeria med 2–1 efter dubbla mål av Claudio Caniggia. Men efter de två matcherna diskvalificerades Maradona efter ett positivt dopningsprov. I den sista gruppspelsmatchen föll man med 0–2 mot sensationen Bulgarien utan Maradona. Argentina tillhörde de bästa grupptreorna och gick vidare. I åttondelen väntade Rumänien. Argentina förlorade med 2–3 och var därmed ute ut turneringen.

1998 Seger mot England - ut mot Nederländerna[redigera | redigera wikitext]

I Frankrike spelade Argentina för första gången sedan 1978 utan Diego Maradona. Öppningsmatchen började sådär med en 1–0-seger mot Japan efter mål av Batistuta. I nästa match spelade man ut Jamaica med 5–0. Ariel Ortega satte de två första målen, sedan gjorde Batistuta ytterligare tre. Sista matchen mot gruppens utmanare Kroatien vann man med 1–0. Argentina hade inte släppt in ett baklängesmål och såg starka ut mot åttondelsfinalen mot ärkerivalen England.

I den sjätte minuten mot England bröt Diego Simeone in i det engelska straffområdet och föll enkelt på den engelske målvakten David Seaman. Batistuta slog in den efterföljande straffen i mål. Fyra minuter senare föll även Michael Owen enkelt i Argentinas straffområde och det blev straff till England. Den slog Alan Shearer in i mål. I den 16:e minuten plockade Owen upp en pass från mittlinjen av David Beckham och fortsatte framåt och ryckte ifrån Chamot och passerade Ayala på fel "sida" med en slalomdragning och sköt upp bollen i krysset. Argentina gjorde 2–2 på tilläggstid i den första perioden när Zanetti gjorde mål efter en frisparksvariant.

Matchen innehöll en trasslig situation. David Beckham fälldes av Simeone vilket ledde till en engelsk frispark. Beckham gjorde en eftersläng mot Simeone och fällde honom framför ögonen på domaren varpå domaren gav Beckham rött kort. Matchen blev mållös och straffar fick avgöra. Argentina stod som segrare i matchen efter att målvakten Carlos Roa räddat straffarna från Paul Ince och David Batty.

Efter den känslosamma matchen väntade Nederländerna i kvartsfinal. Patrick Kluivert sköt 1–0 till Nederländerna i den 12:e minuten. Argentina repade sig snabbt och Claudio Lopez prickade in 1–1 i den 17:e minuten. Men i den 89:e minuten gjorde Dennis Bergkamp ett mål och Argentina var därmed ute ur turneringen.

2002 Favoritskap i VM slutade i fiasko[redigera | redigera wikitext]

Argentina tillhörde favoriterna till VM-titeln när slutspelet i Japan/Sydkorea började. Man hamnade i den så kallade Dödens grupp med Nigeria, Sverige och ärkerivalen England. Argentina började med att vinna mot Nigeria med 1–0 efter ett mål av Batistuta. I nästa match mötte man England. Där tog engelsmännen revansch och vann med 1–0 efter ett straffmål av David Beckham.

Argentina dominerade matchen mot Sverige vilket dock svenska försvaret gjorde också. Argentinas veteran och avbytare Claudio Caniggia blev utvisad från bänken till läktaren. I den 59:e minuten satte Anders Svensson 1–0 till Sverige med en frispark i krysset. Argentina kvitterade i den 88:e minuten. Mattias Jonson fällde Ariel Ortega och Argentina fick straff. Ortega sköt, Hedman räddade, men returen satte Hernán Crespo. Men 1–1 räckte för att Sverige skulle gå vidare och att Argentina skulle bli utslaget.

2006: Favoriter i halvtid[redigera | redigera wikitext]

Argentina kom återigen som en av guldkandidaterna till VM i Tyskland. Man hade mer rutin i laget och dessutom nya underbarnet[källa behövs] Lionel Messi och Juan Roman Riquelme som haft en bra säsong i Villarreal. Argentina kom i den så kallade Dödens Grupp. I första matchen vann man mot Elfenbenskusten med knappa 2–1. I matchen mot Serbien och Montenegro vann Argentina med 6–0 där Cambiassos mål var en fin prestation, dessutom gjorde Messi ett mål. I sista matchen mot Nederländerna var det aldrig riktigt nära att förlora och det blev 0–0.

I åttondelsfinalen mot Mexiko vann man med 2–1 efter förlängning. Maxi Rodriguez 2–1 mål ansåg många vara VM:s snyggaste[källa behövs] då han bröstade ett långt inlägg och slog till på volley direkt. I kvartsfinalen mot Tyskland tog Argentina ledningen och det verkade som att de skulle gå av planen som vinnare. Men sedan blev målvakten Abondazieri skadad och utbytt och med andremålvakten lyckades Miroslav Klose göra mål. I straffläggningen vann Tyskland. Direkt efter matchen bröt ett bråk ut mellan argentinska och tyska spelare.

2010: Andra raka förlusten mot Tyskland[redigera | redigera wikitext]

Argentina fick stora problem i kvalet och var nästan nära på att misslyckas med att kvala in till VM! Men tack vare 1–0 mot Uruguay i kvalet gick man vidare till VM. Argentina startade med att vinna med 1–0 mot Nigeria. Mot Sydkorea i nästa match vann man med 4–1. Gonzalo Higuain hat-trick i den här matchen och det övriga målet var ett självmål. I sista matchen mot Grekland kunde man vinna med 2–0 då det stod 0–0 i 75 minuter.

I åttondelsfinalen mot Mexiko vann man med 3–1. I kvartsfinalen mot blivande bronsmedaljörerna Tyskland hade man chans till revansch, men tyskarna spelade ut Argentina och vann med 0–4, men trots förlusten hyllades Maradona och spelarna i hemkomsten

2014: Förlust mot Tyskland i VM-finalen[redigera | redigera wikitext]

Argentina förlorade med 0-1 mot Tyskland i VM-finalen. Mario Götze, som hoppade in i den 88:e minuten, fick bollen i straffområdet i den 113:e minuten, framspelad av André Schürrle. Götze tog ned bollen skickligt och sköt in 1-0 i bortre hörnet.

Argentina hade en möjlighet att kvittera då domaren blåste frispark nära tyska målet i 122:a minuten. Lionel Messi sköt frisparken över mål och då var det över för Argentina.

Argentina i OS[redigera | redigera wikitext]

Argentina har vid enstaka tillfällen spelat i OS-turneringar och gått till final tre gånger. Första gången man deltog 1928 gick man till final. Den förlorades mot rivalen Uruguay efter 1–1 och 1–2 efter omspel. 1964 åkte man ur gruppspelet efter att ha förlorat sensationellt mot Japan och oavgjort mot Ghana efter att ha tappat en ledning. 1988 var man tillbaka i OS. Efter en svag inledning med oavgjort mot USA och förlust mot Sovjetunionen (senare mästare) vann man med knappa 2–1 mot Sydkorea. I kvartsfinalen mötte man största rivalen Brasilien. Det blev förlust med 0–1.

1996 skulle bli bättre än åtta år tidigare. Man vann sin grupp och spelade kvartsfinal mot Spanien som utklassades med 4–0. I semin mötte man Portugal som man hade mött i gruppspelet (1–1) och vann med 2–0. I finalen väntade Nigeria som slagit ut Brasilien i semi. Matchen avgjordes i förlängning där Nigeria sensationellt vann. Argentina hade med profiler som Hernan Crespo, Javier Zanetti, Ariel Ortega, Roberto Ayala, Claudio Lopez.

2004 vann Argentina OS-fotbollen för första gången. Carlos Tevez var lagets skyttekung med sina 8 mål och var förebilden till det argentinska guldet. I första matchen vann man med hela 6–0 mot Serbien och Montenegro och vann sedan mot Tunisien och Australien. I kvartsfinalen slog man Costa Rica och i semi Italien. I finalen mot Paraguay gjorde Carlos Tevez matchens enda mål och guld till Argentina. Målvakten German Lux släppte inte in ett enda mål i hela turneringen. Profiler i laget var Carlos Tevez (hela turneringens bäste spelare), Gabriel Heinze, German Lux, Javier Saviola, Fabricio Coloccini.

Spelare[redigera | redigera wikitext]

Följande spelare var uttagna till Världsmästerskapet i fotboll 2018.
Matcher och mål är uppdaterade per den 30 juni 2018 efter matchen mot Frankrike.

Nr Pos. Namn Födelsedatum (ålder) Matcher Mål Klubb
1 MV Nahuel Guzmán 10 februari 1986 (32 år) 6 0 Mexiko UANL
12 MV Franco Armani 16 oktober 1986 (32 år) 2 0 Argentina River Plate
23 MV Willy Caballero 28 september 1981 (37 år) 5 0 England Chelsea
2 F Gabriel Mercado 18 mars 1987 (31 år) 23 4 Spanien Sevilla
3 F Nicolás Tagliafico 31 augusti 1992 (26 år) 8 0 Nederländerna Ajax
4 F Cristian Ansaldi 20 september 1986 (32 år) 5 1 Italien Torino
6 F Federico Fazio 17 mars 1987 (31 år) 10 1 Italien Roma
8 F Marcos Acuña 28 oktober 1991 (26 år) 11 0 Portugal Sporting CP
16 F Marcos Rojo 20 mars 1990 (28 år) 59 3 England Manchester United
17 F Nicolás Otamendi 12 februari 1988 (30 år) 58 4 England Manchester City
5 MF Lucas Biglia 30 januari 1986 (32 år) 58 1 Italien Milan
7 MF Éver Banega 29 juni 1988 (30 år) 65 6 Spanien Sevilla
11 MF Ángel Di María 14 februari 1988 (30 år) 97 20 Frankrike Paris Saint-Germain
13 MF Maximiliano Meza 15 januari 1992 (26 år) 7 0 Argentina Independiente
14 MF Javier Mascherano 8 juni 1984 (34 år) 147 3 Kina Hebei China Fortune
15 MF Enzo Pérez 22 februari 1986 (32 år) 26 1 Argentina River Plate
18 MF Eduardo Salvio 13 juli 1990 (28 år) 11 0 Portugal Benfica
20 MF Giovani Lo Celso 9 april 1996 (22 år) 5 0 Frankrike Paris Saint-Germain
22 MF Cristian Pavón 21 januari 1996 (22 år) 9 0 Argentina Boca Juniors
9 A Gonzalo Higuaín 10 december 1987 (30 år) 74 31 Italien Juventus
10 A Lionel Messi Captain sports.svg 24 juni 1987 (31 år) 128 65 Spanien Barcelona
19 A Sergio Agüero 2 juni 1988 (30 år) 89 39 England Manchester City
21 A Paulo Dybala 15 november 1993 (24 år) 13 0 Italien Juventus

Flest matcher[redigera | redigera wikitext]

Per den 30 juni 2018, de tio spelare som har spelat flest matcher för Argentina är:

Nr Namn Karriär Matcher Mål
1 Javier Mascherano 2003–2018 147 3
2 Javier Zanetti 1994–2011 143 4
3 Lionel Messi 2005– 128 65
4 Roberto Ayala 1994–2007 114 7
5 Diego Simeone 1988–2002 104 9
6 Ángel Di María 2008– 97 19
Oscar Ruggeri 1983–1994 97 7
8 Sergio Romero 2009– 94 0
9 Diego Maradona 1977–1994 91 34
10 Sergio Agüero 2006– 89 39


Flest mål[redigera | redigera wikitext]

Per den 30 juni 2018, de tio spelare som har gjort flest mål för Argentina är:

Nr Namn Karriär Mål Matcher
1 Lionel Messi 2005– 65 128
2 Gabriel Batistuta 1991–2002 54 77
3 Sergio Agüero 2006– 39 89
4 Hernán Crespo 1995–2007 35 64
5 Diego Maradona 1977–1994 34 91
6 Gonzalo Higuaín 2009– 31 74
7 Luis Artime 1961–1967 24 25
8 Daniel Passarella 1976–1986 23 70
9 Leopoldo Luque 1975–1981 21 45
José Sanfilippo 1956–1962 21 29

Noterbara spelare[redigera | redigera wikitext]

För att vara med på denna lista ska spelaren antingen spelat över 50 matcher eller gjort över 10 mål för Argentina, eller har vunnit VM eller Copa América med Argentina.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”FIFA/Coca-Cola World Ranking”. Fifa. http://www.fifa.com/fifa-world-ranking/ranking-table/men/index.html. Läst 24 november 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]