Gunnel Broström

Från Wikipedia
Gunnel Broström
Svante Odqvist och Gunnel Broström i The och sympati, Helsingborgs stadsteater 1954/55
Svante Odqvist och Gunnel Broström i The och sympati, Helsingborgs stadsteater 1954/55
FöddGunnel Ester Margareta Broström
25 oktober 1921
Stockholm
Död28 juni 2012 (90 år)
Andra namnGunnel Broström Olivecrona
MakeGustaf Olivecrona
(1958–2005; hans död)
IMDb SFDb

Gunnel Broström (andra från vänster) tillsammans med övriga skådespelare i TV-teaterensemblen 1958/59.
Gunnel Broström och herrarna i den humoristiska tv-serien Skäggen från 1963. Från vänster: Lasse O'Månsson, Edvard Matz, Beppe Wolgers, Åke Söderqvist, Jan-Öjvind Swahn och Yngve Gamlin samt längst fram Gunnel Broström.

Gunnel Ester Margareta Broström-Olivecrona, född 25 oktober 1921 i Matteus församling, Stockholm, död 28 juni 2012 i Lidingö församling, Stockholms län[1], var en svensk skådespelare och regissör.[2]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Gunnel Broström studerade vid Dramatens elevskola 1941–1943 och gjorde under första elevåret scendebut i Dramatens uppsättning av operetten Orfeus i underjorden. Vid denna tid gjorde hon även sin filmdebut i Gustaf Molanders Rid i natt! (1942). 1943 spelade hon Kristina Sparre i Staffan Tjernelds Kungen dansar på Skansenteatern.[3] Efter studierna engagerades hon vid Dramaten 1943–1949, där hon fick sitt genombrott i Alf Sjöbergs uppsättning av Jean-Paul Sartres Stängda dörrar (1946). [4]

År 1949 flyttade Broström till USA men återvände ett par år senare utan att ha gjort karriär där. Vid mitten av 1950-talet engagerades hon en kort tid vid Helsingborgs stadsteater och därefter vid Göteborgs stadsteater 1955–1958. Hon blev sedan medlem i den första TV-teaterensemblen 1958 för att mellan 1960 och 1967 åter engageras vid Dramaten.[4]

Broström anställdes 1967 vid Sveriges television som dokumentärproducent. Hon regisserade för TV även en rad teateruppsättningar, bland annat Tennessee Williams Glasmenageriet (1967) och Strindbergs Den starkare (1978).

Gunnel Broström medverkade under sin karriär i ett trettiotal filmer varav de mest kända är Gustaf Molanders Rid i natt! (1942), Arne Mattssons Salka Valka (1954), Ingmar Bergmans Smultronstället (1957), Vilgot Sjömans Jag är nyfiken blå (1968) och Mai Zetterlings Amorosa (1986).[4]

När Broström var drygt sjuttio år samarbetade hon med den fria teatergruppen Teater 9 i Stockholm, bland annat i en uppsättning 1992 i vilken hon gestaltade Karen Blixen.[5]

Hon tilldelades Teaterförbundets Anders de Wahl-stipendium 1948, Teaterförbundets Gösta Ekman-stipendium 1959 och Svenska Dagbladets Thaliapris 1964.[4]

Gunnel Broström var från 1958[6] gift med journalisten Gustaf Olivecrona (1924–2005),[4] med vilken hon fick en son och en dotter.[2]

Broström är begravd på Bromma kyrkogård i Stockholms län. [7]

Filmografi i urval[redigera | redigera wikitext]

Regi[redigera | redigera wikitext]

Teaterroller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1943 Kammarjungfrun Kungen
Robert de Flers, Emmanuel Arène och Gaston Arman de Caillavet
Rune Carlsten Dramaten
1947 Magdalena Bernardas hus
Federico García Lorca
Dramaten,
1 november 1947
1948 Catherine,
Albertus och Marias dotter
De vises sten
Pär Lagerkvist
Alf Sjöberg Dramaten
27 februari 1948
1953 Margot Wendice Slå nollan till polisen
Frederick Knott
Hasse Ekman Intiman[8]
1954 Laura Reynolds The och sympati
Robert Anderson
Gunnar Ekström Helsingborgs stadsteater
Skådespelaren
Rudolf Värnlund
Johan Falck Helsingborgs stadsteater
Iduna Oh, mein Papa!
Paul Burkhard, Jürg Amstein, Robert Gilbert
Åke Engfeldt Helsingborgs stadsteater
1955 Christina Kristina
August Strindberg
Johan Falck Helsingborgs stadsteater
Maggie Katt på hett plåttak
Tennessee Williams
Åke Falck Göteborgs stadsteater,
1955
1956 Lavinia Klaga månde Elektra
Eugene O'Neill
Åke Falck Göteborgs stadsteater,
28 mars 1956
1957 Hedda Gabler Hedda Gabler
Henrik Ibsen
Åke Falck Göteborgs stadsteater,
23 mars 1957
1959 Alexandra del Lago Ungdoms ljuva fågel
Tennessee Williams
Per Gerhard Vasateatern[9]
1961 Marta Kattorna
Walentin Chorell
Mimi Pollak Dramaten
1963 Thérèse Magneau, Estelles mor Victor eller När barnen tar makten
Roger Vitrac
Mimi Pollak Dramaten
Lucy Lockit Tiggarens opera
John Gay
Per-Axel Branner Dramaten
1964 Nan Fei, ärkekonkubin Tre knivar från Wei
Harry Martinson
Ingmar Bergman Dramaten[10]
1965 Miss Alice För Alice
Edward Albee
Ingmar Bergman Dramaten[11]
1966 Eva Herr Puntila och hans dräng Matti
Bertolt Brecht
Dramaten,
21 april 1966
1974 Gertrud Hamlet
William Shakespeare
Dramaten,
11 april 1974

Radioteater[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi
1944 Stina, piga Auktion
Josef Briné och Nils Ferlin
Lars Madsén[12]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges Dödbok SDB 1860–2016, USB, Version 7.10, Sveriges Släktforskarförbund (2016).
  2. ^ [a b] ”Gunnel Broström har avlidit”. Sydsvenskan. https://www.sydsvenskan.se/2012-07-06/gunnel-brostrom-har-avlidit. Läst 6 juli 2012. 
  3. ^ Svensk uppslagsbok, andra upplagan 1947 Arkiverad 19 augusti 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  4. ^ [a b c d e] ”Gunnel Broström”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=61254. Läst 18 december 2012. 
  5. ^ Sveriges Radio 2012-07-06
  6. ^ ”Bröllop”. Svenska Dagbladet: s. 14. 5 januari 1958. https://www.svd.se/arkiv/1958-01-05/14. Läst 25 januari 2018. 
  7. ^ Hitta graven
  8. ^ S. B-l (21 februari 1953). ”Deckare på Intiman”. Dagens Nyheter: s. 7. https://arkivet.dn.se/tidning/1953-02-21/50/7. Läst 4 juni 2018. 
  9. ^ ”Ungdoms ljuva fågel”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14091&pos=477. Läst 6 maj 2016. 
  10. ^ ”Tre knivar från Wei”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/tre-knivar-från-wei. Läst 21 oktober 2015. 
  11. ^ ”För Alice”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/för-alice. Läst 21 oktober 2015. 
  12. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 24. 15 januari 1944. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1944-01-15/13/24. Läst 31 januari 2016. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]