Gunnel Broström
| Gunnel Broström | |
 Svante Odqvist och Gunnel Broström i The och sympati, Helsingborgs stadsteater 1954/55 | |
| Född | Gunnel Ester Margareta Broström 25 oktober 1921 Stockholm |
|---|---|
| Död | 28 juni 2012 (90 år) |
| Andra namn | Gunnel Broström Olivecrona |
| Make | Gustaf Olivecrona (1958–2005; hans död) |
| IMDb SFDb | |
Gunnel Ester Margareta Broström-Olivecrona, född 25 oktober 1921 i Matteus församling, Stockholm, död 28 juni 2012 i Lidingö församling, Stockholms län[1], var en svensk skådespelare och regissör.[2]
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Gunnel Broström studerade vid Dramatens elevskola 1941–1943 och gjorde under första elevåret scendebut i Dramatens uppsättning av operetten Orfeus i underjorden. Vid denna tid gjorde hon även sin filmdebut i Gustaf Molanders Rid i natt! (1942). 1943 spelade hon Kristina Sparre i Staffan Tjernelds Kungen dansar på Skansenteatern.[3] Efter studierna engagerades hon vid Dramaten 1943–1949, där hon fick sitt genombrott i Alf Sjöbergs uppsättning av Jean-Paul Sartres Stängda dörrar (1946). [4]
År 1949 flyttade Broström till USA men återvände ett par år senare utan att ha gjort karriär där. Vid mitten av 1950-talet engagerades hon en kort tid vid Helsingborgs stadsteater och därefter vid Göteborgs stadsteater 1955–1958. Hon blev sedan medlem i den första TV-teaterensemblen 1958 för att mellan 1960 och 1967 åter engageras vid Dramaten.[4]
Broström anställdes 1967 vid Sveriges television som dokumentärproducent. Hon regisserade för TV även en rad teateruppsättningar, bland annat Tennessee Williams Glasmenageriet (1967) och Strindbergs Den starkare (1978).
Gunnel Broström medverkade under sin karriär i ett trettiotal filmer varav de mest kända är Gustaf Molanders Rid i natt! (1942), Arne Mattssons Salka Valka (1954), Ingmar Bergmans Smultronstället (1957), Vilgot Sjömans Jag är nyfiken blå (1968) och Mai Zetterlings Amorosa (1986).[4]
När Broström var drygt sjuttio år samarbetade hon med den fria teatergruppen Teater 9 i Stockholm, bland annat i en uppsättning 1992 i vilken hon gestaltade Karen Blixen.[5]
Hon tilldelades Teaterförbundets Anders de Wahl-stipendium 1948, Teaterförbundets Gösta Ekman-stipendium 1959 och Svenska Dagbladets Thaliapris 1964.[4]
Gunnel Broström var från 1958[6] gift med journalisten Gustaf Olivecrona (1924–2005),[4] med vilken hon fick en son och en dotter.[2]
Broström är begravd på Bromma kyrkogård i Stockholms län. [7]
Filmografi i urval[redigera | redigera wikitext]
- 1942 – Rid i natt!
- 1942 – En äventyrare
- 1944 – Släkten är bäst
- 1944 – Skeppar Jansson
- 1946 – Peggy på vift
- 1946 – Barbacka
- 1946 – Klockorna i Gamla Sta'n
- 1947 – Brott i sol
- 1947 – Rallare
- 1948 – Intill helvetets portar
- 1949 – Svenske ryttaren
- 1952 – Ubåt 39
- 1954 – Storm över Tjurö
- 1954 – Salka Valka
- 1955 – Paradiset
- 1956 – Ett dockhem
- 1957 – Smultronstället
- 1958 – Bock i örtagård
- 1959 – Ryttare i blått
- 1961 – Swedenhielms (TV-pjäs)
- 1963 – Prins Hatt under jorden
- 1963 – Skäggen (TV-serie)
- 1965 – En kopp te (TV-teater)
- 1967 – Stimulantia
- 1967 – Tvärbalk
- 1968 – Jag är nyfiken blå
- 1972 – Mannen från andra sidan
- 1974 – Erik XIV (TV-pjäs)
- 1979 – Kristoffers hus
- 1979 – Charlotte Löwensköld
- 1981 – Kallocain (TV-serie)
- 1986 – Amorosa
- 1988 – Påsk (TV-film)
Regi[redigera | redigera wikitext]
- 1965 – Ateljé Mia (TV)
- 1967 – Glasmenageriet (TV)
- 1968 – Lekar i kvinnohagen (TV)
- 1968 – Fordringsägare (TV)
- 1969 – Samtal med en död (TV)
- 1969 – Blanco Posnets hängning (TV)
- 1971 – Leka med elden (TV)
- 1978 – Den starkare (TV)
- 1978 – Stulet nyår (TV)
Teaterroller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]
Radioteater[redigera | redigera wikitext]
Roller[redigera | redigera wikitext]
| År | Roll | Produktion | Regi |
|---|---|---|---|
| 1944 | Stina, piga | Auktion Josef Briné och Nils Ferlin |
Lars Madsén[12] |
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ Sveriges Dödbok SDB 1860–2016, USB, Version 7.10, Sveriges Släktforskarförbund (2016).
- ^ [a b] ”Gunnel Broström har avlidit”. Sydsvenskan. https://www.sydsvenskan.se/2012-07-06/gunnel-brostrom-har-avlidit. Läst 6 juli 2012.
- ^ Svensk uppslagsbok, andra upplagan 1947 Arkiverad 19 augusti 2015 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ [a b c d e] ”Gunnel Broström”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=61254. Läst 18 december 2012.
- ^ Sveriges Radio 2012-07-06
- ^ ”Bröllop”. Svenska Dagbladet: s. 14. 5 januari 1958. https://www.svd.se/arkiv/1958-01-05/14. Läst 25 januari 2018.
- ^ Hitta graven
- ^ S. B-l (21 februari 1953). ”Deckare på Intiman”. Dagens Nyheter: s. 7. https://arkivet.dn.se/tidning/1953-02-21/50/7. Läst 4 juni 2018.
- ^ ”Ungdoms ljuva fågel”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14091&pos=477. Läst 6 maj 2016.
- ^ ”Tre knivar från Wei”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/tre-knivar-från-wei. Läst 21 oktober 2015.
- ^ ”För Alice”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/för-alice. Läst 21 oktober 2015.
- ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 24. 15 januari 1944. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1944-01-15/13/24. Läst 31 januari 2016.
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Qvist, Per Olov: Gunnel Broström i Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (24 november 2020) CC-BY
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Gunnel Broström på Svensk Filmdatabas
- Gunnel Broström på Internet Movie Database (engelska)
- Gunnel Broström i Dramatens rollbok
|