Hälsingegårdar (världsarv)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Världsarv
Hälsingegårdar
(Decorated Farmhouses of Hälsingland)
Gården Gästgivars i Bollnäs kommun
Geografiskt läge
Koordinater61°42′26″N 16°11′45″Ö / 61.70722°N 16.19583°Ö / 61.70722; 16.19583
PlatsHälsingland
LandSverige
Region*Europa och Nordamerika
Data
TypKulturarv
Kriterierv
Referens1282
Historik
Världsarv sedan2012  (36:e mötet)
Hälsingegårdar på kartan över Sverige
Red pog.svg
Hälsingegårdar
.
* Enligt Unescos indelning.

Världsarvet Hälsingegårdar är ett världsarv instiftat 2012 och omfattar sju hälsingegårdar.

Motiveringen löd:[1]

De stora, imponerande Hälsingegårdarna, med sina dekorativa rum för festligheter, återspeglar en extraordinär kombination av timmerbyggnad och folkkonststraditioner, rikedom och social status hos de oberoende bönder som byggt dem och av en lång kulturell tradition i Hälsingland.

Världsarvsgårdarna[redigera | redigera wikitext]

De sju gårdarna som utgör gruppen för världsarvet täcker en area på 10 mil öst till väst och fem mil norr till söder i Hälsingland och finns i kommunerna Bollnäs, Ljusdal, Ovanåker och Söderhamn. En av gårdarna, Fågelsjö Gammelgård, ligger i Dalarna men tillhör Ljusdal kommun och delar kulturella traditioner med Hälsingland.[2]

Nomineringsprocessen[redigera | redigera wikitext]

1997 hade arbetsgruppen Kulturarv Hälsingegårdar börjat jobba med projektet att få ett antal hälsingegårdar att komma med på Unescos lista över världsarv, i en process som initierades av Region Gävleborg.

Ett ursprung till arbetet med världsarvsfrågan, det vill säga att få Hälsingegårdarna att komma med på världsarvslistan, finns i att Stockholm var kulturhuvudstad år 1998. Då var det hälsingegårdarna som profilerade Gävleborg och fenomenet kom att bli alltmer känt utanför regionen. Martin Pajus avhandling från 2016 belyser hur idén om hälsingegårdarna som världsarv därav kom att bli en tillgång för regionalt utvecklingsarbete med både ekonomiska och kulturella förtecken genom att bidra till besöksnäring och regional tillväxt samt för kulturbevarande insatser.[3]

Arbetet med världsarvsfrågan kretsar kring två nomineringshändelser. Det första var världsarvskommiténs 33:e möte i Sevilla i juni 2009 där världsarvsfrågan om hälsingegårdarna avslogs. Den andra omarbetade nominering resulterade i det slutliga världsarvsbeslutet juni 2012 i St Petersburg.

12 december 2005 sattes dessa upp på Sveriges lista över förslag till världsarv[4], den så kallade "tentativa listan". 26 januari 2011 lämnade Sveriges regering över nomineringhandlingarna till Unesco. Den 1 juli 2012 blev Hälsingegårdar, på engelska Decorated Farmhouses of Hälsingland, ett världsarv och Sveriges femtonde i ordningen.[5]

En ceremoni hölls den 25 maj 2013 på Stene gård i Järvsö för att officiellt inviga världsarvet.[3]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Hälsingegårdarna (i bokstavsordning): 1. Bommars 2. Erik-Anders 3. Fågelsjö Gammelgård 4. Gästgivars 5. Jon-Lars 6. Kristofers 7. Pallas

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Hälsingegårdarna”. www.raa.se. https://www.raa.se/evenemang-och-upplevelser/upplev-kulturarvet/varldsarv-i-sverige/halsingegardarna/. Läst 6 juni 2020. 
  2. ^ Centre, UNESCO World Heritage. ”Decorated Farmhouses of Hälsingland” (på engelska). UNESCO World Heritage Centre. http://whc.unesco.org/en/list/1282/. Läst 28 juli 2020. 
  3. ^ [a b] Paju, Martin (12 maj 2016). ”Hälsingegården i omvandling”. pub.epsilon.slu.se. https://pub.epsilon.slu.se/13352/. Läst 4 juli 2020. 
  4. ^ ”Farms of Hälsingland, Hälsingland countryside” (på engelska). UNESCO World Heritage Centre. http://whc.unesco.org/en/tentativelists/2084/. Läst 15 juni 2010. 
  5. ^ ”Four natural and four cultural properties added to UNESCO’s World Heritage List on Sunday” (på engelska). UNESCO World Heritage Centre. http://whc.unesco.org/en/news/902/. Läst 1 juli 2012. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]