Internationella rymdstationen
| Internationella rymdstationen | |
  | |
| Status | Aktiv |
|---|---|
| NSSDC-ID | 1998-067A [1] |
| Anrop | Alpha, Station |
| Besättning | 6 (9) (31 december 2015) |
| Bemannad | 23 år, 6 månader och 3 dagar (5 maj 2024) |
| I omloppsbana | 25 år, 5 månader och 15 dagar (5 maj 2024) |
| Uppskjutning | |
| Raket | Proton, Sojuz, Space Shuttle, Falcon 9 |
| Uppskjutningsramp | Bajkonur 1/5 & 81/23 Kennedy Space Center LC-39 Cape Canaveral SLC-40 |
| Uppskjutning | 20 november 1998 |
| Mått | |
| Längd | 73 m (28 juli 2009)[2] |
| Bredd | 109 m (28 juli 2009)[2] |
| Höjd | 20 m (27 november 2009) |
| Massa | 419 725 kg (19 maj 2016)[2] |
| Lufttryck | 101,3 kPa |
 Internationella rymdstationen i juni 2017. | |
| Omloppsbanans egenskaper | |
| Banlutning | 51,63°[3] |
| Omloppstid | c:a 91 min |
| Hastighet | 27 600 km/h |
| Apoapsis | 419 km (13 oktober 2013)[3] |
| Periapsis | 416 km (13 oktober 2013)[3] |
| Varv | >100 000 st (16 maj 2016) |
| Sträcka | >2*109 km |
Internationella rymdstationen, eller ISS (av engelska: International Space Station, ryska: Междунаро́дная косми́ческая ста́нция, МКС) är en rymdstation ägd av USA, Ryssland, Kanada, Japan och ett antal europeiska länder. För USA och Ryssland är den en efterföljare till två tidigare rymdstationer: USA:s Skylab och det tidigare Sovjetunionens, sedermera Rysslands, Mir. ISS är ett internationellt projekt, och kan ses som en symbol för att det kalla kriget, där rymdkapplöpningen spelade en stor roll, är över.
Den första modulen sattes i omloppsbana av en rysk Proton-raket, i november 1998. Sedan den 2 november 2000 har stationen varit bemannad med minst två personer, och sedan 29 maj 2009 är ISS normalt bemannad med sex personer. De första besättningsmännen kallade stationen Alpha, men detta namn användes bara under deras uppdrag.
Syfte
Enligt en promemoria från 1998 skulle rymdstationen vara ett laboratorium, ett observatorium och en fabrik. Den skulle även användas som språngbräda för vidare utforskning av solsystemet.[4]
Experiment
Man studerar både den fysiska och psykiska inverkan av tyngdlöshet på människan. Man studerar även hur material, teknologi, kemi och mikrobiologi påverkas av tyngdlöshet och hur de reagerar då de utsätts för rymdens vakuum och strålning. En av dessa experimentserier kallas EXPOSE och har pågått sedan 2008.
Kostnad
Stationen har fått mycket kritik på grund av sin höga kostnad, uppskattningsvis 100 miljarder dollar, innan den är klar. Tidigare rymdprogram beräknas ha återfört närmare sju gånger sin insats i form av tekniska tillämpningar som kunnat återanvändas i andra sammanhang.
ISS omloppsbana
ISS omloppsbana skiljer sig 51,6 grader från ekvatorns plan. Omloppstiden är ungefär 92 minuter, den 25 januari 2015 hade den genomfört över 96 000 varv sedan uppskjutningen.
Höjd
Höjden varierar från 340 till 400 km. Detta innebär att ISS ganska ofta behöver en "knuff" för att inte åka in i jordatmosfären. En högre bana hade medfört att man inte behövt att "knuffa upp" stationen då och då. Men praktiska och säkerhetsmässiga skäl gjorde att man valde en lägre bana. Den nuvarande höjden är lätt att nå med alla raketer som är inblandade i bygget av stationen. Den faktiska höjden varierar över tiden med flera kilometer på grund av atmosfärisk friktion och korrigeringar görs med hjälp av antingen ISS egna raketer, eller någon dockad rymdfarkost. Alla farkoster som dockar med ISS kan användas för att korrigera ISS höjd.
Attityd
ISS hålls i en konstant attityd relativt jordytan med hjälp av i huvudsak två system. Det första systemet är fyra gyroskop som i normalfallet klarar att korrigera ISS attityd. Skulle en större avvikelse från korrekt attityd än vad gyroskopen kan korrigera uppstå, träder det andra systemet som är raketmotorer på de ryska delarna automatiskt in och korrigerar attityden tills den återgår till det område som gyroskopen kan hantera. Raketmotorerna har endast behövt användas en gång och det skedde 2005 efter ett misstag från markkontrollen. Raketmotorerna kontrollerade ISS attityd under ett varv runt jorden innan gyroskopen åter fick kontrollen.
I normal attityd befinner sig Harmony främst i färdriktningen, Pirs i nadir, S truss på styrbords sida och P truss på babords sida.
Tyngdlöshet
På grund av den relativt låga omloppsbanan är jordens gravitation på ISS endast drygt tio procent lägre än vid havsytan. Då ISS egentligen befinner sig i fritt fall är detta enligt ekvivalensprincipen i Albert Einsteins allmänna relativitetsteori detsamma som tyngdlöshet. Eftersom hastigheten enligt nämnda princip måste vara konstant och ISS hastighet varierar talar man i stället om att på ISS råder mikrogravitation, vilken kan vara endast miljondelar av gravitationen på jorden. De små variationerna i ISS hastighet beror på vibrationer från astronauter som rör sig eller annan utrustning, friktion från atmosfären, altitud-korrigeringar eller ojämnheter i ISS viktfördelning.
ISS faller mot jordytan som vilket annat objekt som helst skulle göra från samma höjd men på grund av ISS höga horisontella hastighet "missar" den hela tiden jorden, därav befinner sig ISS i ett konstant fritt fall.
ISS markkontroller
Då ISS är en internationell rymdstation kontrolleras ISS från sju olika markkontroller. Varje deltagare i projektet har en eller flera markkontroller för sina egna delar av rymdstationen.
USA
- NASA:s Lyndon B. Johnson Space Center i Houston, Texas, svarar för aktiviteter på sina segment samt att organisera farkosterna dragon och cygnus.
- NASA:s Marshall Space Flight Center i Huntsville, Alabama, koordinerar all logistik på sina segment.
Ryssland
- Rysslands kontrollcenter i Koroljov, Moskva, kontrollerar de ryska segmenten och alla aktiviteter med Sojuz eller Progress.
Europa
- Tysklands kontrollcenter i Oberpfaffenhofen, Bayern, kontrollerar aktiviteter ombord på ESA:s Columbus.
- ESA:s kontrollcenter i Toulouse, Frankrike, kontrollerar Automated Transfer Vehicle.
Kanada
- CSA/ASC:s kontroll i Québec (i Longueuil), kontrollerar aktiviteter med det kanadensiska robotsystemet.[5]
Japan
- JAXA:s kontrollcenter i Tsukuba (Ibaraki prefektur) kontrollerar aktiviteter ombord hos Kibo och uppskjutningar med H-II Transfer Vehicle.
ISS konstruktion och byggande
Den första sektionen sattes i omloppsbana 1998. Två ytterligare delar sattes dit innan den första besättningen skickades upp. Konstruktionen av ISS pågår fortfarande, men viss experimentverksamhet har påbörjats. Innan ISS är färdigställd kommer mer än 50 uppskjutningar krävas för konstruktionen. Av dessa uppskjutningar är 39 med rymdfärjor. Utöver dessa uppdrag kommer ungefär 30 Progress-farkoster att tillhandahålla förnödenheter. När konstruktionen är avslutad kommer ISS att ha en trycksatt volym av 1 200 kubikmeter, en massa av 419 ton, 110 kilowatt krafttillförsel, en fackverksbom på 108,4 meter, moduler med 74 meters längd och en besättning på sex personer.
Stationens utbyggnad stod stilla i ungefär två och ett halvt år, från februari 2003 till juli 2005 (STS-114), sedan den amerikanska rymdfärjan Columbia förolyckats under STS-107.
ISS delar
| Aktiva delar | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del | Flygning | Farkost | Uppskjutning | Längd (m) |
Diameter (m) |
Vikt (kg) | |
| Zarja (FGB) | 1A/R | Protonraket | 20 nov 1998 | 12,6 | 4,1 | 19 323 | |
| Unity (Node 1) | 2A | STS-88 | Endeavour | 4 dec 1998 | 5,49 | 4,57 | 11 612 |
| PMA-1 | 1,86 | 1,9 | 1 589 | ||||
| PMA-2 | 1,86 | 1,9 | 1 376 | ||||
| Zvezda (Service Modul) | 1R | Protonraket | 12 jul 2000 | 13,1 | 4,15 | 19 050 | |
| Z1 Truss | 3A | STS-92 | Discovery | 11 okt 2000 | 4,9 | 4,2 | 8 755 |
| PMA-3 | 1,86 | 1,9 | 1 183 | ||||
| P6 Truss - Solar Arrays | 4A | STS-97 | Endeavour | 30 nov 2000 | 73,2 | 10,7 | 15 824 |
| Destiny | 5A | STS-98 | Atlantis | 7 feb 2001 | 8,53 | 4,27 | 14 515 |
| Canadarm2 | 6A | STS-100 | Endeavour | 19 apr 2001 | 17,6 | 0,35 | 4 899 |
| Quest Airlock | 7A | STS-104 | Atlantis | 12 jul 2001 | 5,5 | 4,0 | 6 064 |
| Pirs Airlock | 4R | Progress M-SO1 | Sojuz-raket | 14 aug 2001 | 4,1 | 2,6 | 3 900 |
| S0 Truss | 8A | STS-110 | Atlantis | 8 apr 2002 | 13,4 | 4,6 | 13 971 |
| Mobile Base System | UF-2 | STS-111 | Endeavour | 5 jun 2002 | 5,7 | 1 450 | |
| S1 Truss | 9A | STS-112 | Atlantis | 7 okt 2002 | 13,7 | 4,6 | 14 124 |
| P1 Truss | 11A | STS-113 | Endeavour | 24 nov 2002 | 13,7 | 4,6 | 14 003 |
| External Stowage Platform (ESP-2) | LF1 | STS-114 | Discovery | 26 jul 2005 | 4,9 | 2 676 | |
| P3/4 Truss - Solar Arrays | 12A | STS-115 | Atlantis | 9 sep 2006 | 73,2 | 10,7 | 15 824 |
| P5 Truss | 12A.1 | STS-116 | Discovery | 9 dec 2006 | 3,37 | 4,55 | 1 864 |
| S3/S4 Truss - Solar Array | 13A | STS-117 | Atlantis | 8 jun 2007 | 73,2 | 10,7 | 15 824 |
| S5 Truss | 13A.1 | STS-118 | Endeavour | 8 aug 2007 | 3,37 | 4,55 | 1 818 |
| Harmony (Node 2) | 10A | STS-120 | Discovery | 23 okt 2007 | 7,2 | 4,4 | 14 500 |
| Columbus | 1E | STS-122 | Atlantis | 7 feb 2008 | 6,9 | 4,5 | 12 800 |
| Kibō (ELM-PS) | 1J/A | STS-123 | Endeavour | 11 mar 2008 | 3,9 | 4,4 | 4 200 |
| Kibō (JEM-PM & JEM-RMS) | 1J | STS-124 | Discovery | 31 maj 2008 | 11,2 | 4,4 | 15 900 |
| Kibō (JEM-EF) | 2J/A | STS-127 | Endeavour | 15 jul 2009 | 4,2 | 4,4 | 8 386 |
| Poisk | 5R | Progress M-MIM2 | Sojuz-raket | 10 nov 2009 | 4,049 | 2,55 | 3 670 |
| Tranquility (Node 3) | 20A | STS-130 | Endeavour | 8 feb 2010 | 6,706 | 4,48 | 19 000 |
| Cupola | 1,5 | 2,95 | 1 805 | ||||
| Rassvet | ULF4 | STS-132 | Atlantis | 14 maj 2010 | 6,0 | 2,35 | 5 075 |
| Leonardo | ULF5 | STS-133 | Discovery | 24 feb 2011 | 6,6 | 4,57 | 9 896 |
| Bigelow Expandable Activity Module | SpaceX CRS-8 | Falcon 9 | 8 apr 2016 | 4,0 | 3,2 | 1 360 | |
| IDA-2 | SpaceX CRS-9 | Falcon 9 | 18 jul 2016 | 1,1 | 1,6 | ||
Truss = fackverkskonstruktion
Solar Array(s) = solcellgrupp(er)
| Framtida | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del | Flygning | Farkost | Uppskjutning | Längd (m) |
Diameter (m) |
Vikt (kg) | |
| IDA-3 | SpaceX CRS-16 | Falcon 9 | 2018 | 1,1 | 1,6 | ||
| Nauka | 3R | Protonraket | 2017 | 13,0 | 4,11 | 20 300 | |
| Uzlovoj | Progress M-UM | Sojuzraket | 2018 | 4 000 | |||
Zarja
Zarja är Rysslands och rymdstationens första modul, den sköts upp med en Protonraket den 20 november 1998.
Unity
Unity är en amerikansk modul som levererades till rymdstationen av rymdfärjan Endeavour under flygningen STS-88 den 6 december 1998.
Pressurized Mating Adapter
Pressurized Mating Adapter är en trycksatt "kon" med en Common Berthing Mechanism i en ände och en APAS-95 i den andra. Rymdstationen har tre sådana. Två av dem sköts upp med rymdfärjan Endeavour under flygningen STS-88 den 4 december 1998. Den tredje sköts upp med rymdfärjan Discovery under flygningen STS-92 den 11 oktober 2000.
Zvezda
Zvezda är Rysslands andra modul, den levererades till rymdstationen av en Protonraket den 26 juli 2000.
Truss
Integrated Truss Structure är ett antal amerikanska fackverkskonstruktioner, med bland annat solceller, gyroskop och kylsystem.
S0 Truss, S1 Truss, P3/4 Truss och S3/S4 Truss, levererades till rymdstationen av rymdfärjan Atlantis under flygningarna STS-110, STS-112, STS-115 och STS-117, mellan april 2002 och juni 2007.
Z1 Truss och P5 Truss levererades till rymdstationen av rymdfärjan Discovery under flygningarna STS-92 och STS-116, mellan oktober 2000 och december 2006.
P6 Truss, P1 Truss och S5 Truss levererades till rymdstationen av rymdfärjan Endeavour under flygningarna STS-97, STS-113 och STS-118, mellan december 2000 och augusti 2007.
Destiny
Destiny är en amerikansk laboratoriemodul som levererades till rymdstationen av rymdfärjan Atlantis under flygningen STS-98 den 10 februari 2001.
Canadarm2
Canadarm2 är en kanadensisk robotarm som levererades till rymdstationen av rymdfärjan Endeavour under flygningen STS-100 den 21 april 2001.
Quest Airlock
Quest Airlock är en amerikansk luftsluss som levererades till rymdstationen av rymdfärjan Atlantis under flygningen STS-104 den 15 juli 2001.
Pirs Airlock
Pirs Airlock är en rysk luftsluss och dockningsmodul som levererades till rymdstationen av Progress M-SO1 den 17 augusti 2001.
Mobile Base System
Mobile Base System är en "vagn" till Canadarm2. Den levererades till rymdstationen av rymdfärjan Endeavour under flygningen STS-111 den 7 juni 2002.
External Stowage Platform
Rymdstationen har tre amerikanska plattformar, kallade External Stowage Platform 1, 2 och 3.
ESP-1 och ESP-2 anslöts till stationen av rymdfärjan Discovery under flygningen STS-102 den 13 mars 2001. Respektive STS-114 den 28 juli 2005.
ESP-3 levererades av rymdfärjan Endeavour under flygningen STS-118 den 14 augusti 2007.
Harmony
Harmony är en amerikansk modul som levererades till rymdstationen av rymdfärjan Discovery under flygningen STS-120 den 26 oktober 2007.
Columbus
Columbus är en europeisk laboratoriemodul. Modulen levererades till rymdstationen av rymdfärjan Atlantis under flygningen STS-122 den 11 februari 2008.
Kibō
Kibō är flera japanska moduler och plattformar och en robotarm som levererades av rymdfärjorna Discovery och Endeavour under tre olika flygningar (STS-123, STS-124, STS-127), mellan mars 2008 och juli 2009.
Poisk
Poisk är en rysk luftsluss och dockningsmodul som levererades till rymdstationen av Progress M-MIM2 den 12 november 2009.
ExPRESS Logistics Carrier
Rymdstationen har fyra amerikanska plattformar, kallade ExPRESS Logistics Carrier 1, 2, 3 och 4.
ELC-1 och ELC-2 anslöts till stationen av rymdfärjan Atlantis under flygningen STS-129 den 16 november 2009.
ELC-3 anslöts till stationen av rymdfärjan Endeavour under flygningen STS-134 den 16 maj 2011.
ELC-4 anslöts till stationen av rymdfärjan Discovery under flygningen STS-133 den 24 februari 2011.
Tranquility
Tranquility är en amerikansk modul som levererades till rymdstationen av rymdfärjan Endeavour under flygningen STS-130 den 12 februari 2010.
Cupola
Cupola är en modul som levererades till rymdstationen av rymdfärjan Endeavour under flygningen STS-130 den 12 februari 2010.
Rassvet
Rassvet är en rysk docknings- och förrådsmodul som levererades till rymdstationen av rymdfärjan Atlantis under flygningen STS-132 den 18 maj 2010.
Leonardo
Leonardo är en förrådsmodul som levererades till rymdstationen av rymdfärjan Discovery under flygningen STS-133 den 1 mars 2011. Modulen är en modifierad Multi-Purpose Logistics Module.
Alpha Magnetic Spectrometer
Alpha Magnetic Spectrometer är ett amerikanskt experiment som levererades till rymdstationen av rymdfärjan Endeavour under flygningen STS-134 den 19 maj 2011.
Bigelow Expandable Activity Module
Bigelow Expandable Activity Module är en amerikansk experimentell modul, den levererades av SpaceX CRS-8 den 16 april 2016.
International Docking Adapter
International Docking Adapter är en amerikansk adapter mellan APAS-95 och International Docking System Standard. IDA-2 levererades av SpaceX CRS-9 den 18 juli 2016. Och installerades den 19 augusti 2016.
Uppskjutningen av IDA-3 är planerad till 2018.
Framtida delar
Nauka
Nauka är en rysk modul som planeras att skjutas upp med en Protonraket någon gång under senare delen av 2017.
NanoRacks Airlock Module
NanoRacks Airlock Module är en föreslagen kommersiell luftslussmodul som endast är avsedd för att avfyra satelliter av NanoRacks typ från rymdstationen. Uppskjutningen är planerad till 2019.
Reservdelar
- EXPRESS Logistics Carrier
- Interim Control Module - Behövde inte ersätta Zvezda (ligger på lager för att kunna skjutas upp med kort varsel)
- Kibō
- Multi‑Purpose Logistics Module
Delar som slopats
- Centrifuge Accommodations Module - Skulle suttit på Node 2, som nu heter Harmony.
- Universal Docking Module - Utbytt mot Multipurpose Laboratory Module
- Docking and Stowage Module - Utbytt mot Multipurpose Laboratory Module
- Habitation Module
- Crew Return Vehicle (CRV)
- ISS Propulsion Module - Behövde inte ersätta Zvezda
- Science Power Platform - Strömmen den skulle producera till den ryska delen av stationen kommer istället tas från de amerikanska solpanelerna.
- Russian Research Module - Utbytt mot Docking Cargo Module (DCM)
Supportfarkoster
Under stationens första tio år fanns bara NASA:s rymdfärjor och Rysslands Sojuz och Progress-farkoster för att försörja stationen med bränsle, förnödenheter och reservdelar.
2008 tillkom ESA:s Automated transfer vehicle. 2009 började den japanska H-II Transfer Vehicle göra flygningar till stationen.
2011 gjorde NASA:s rymdfärja Atlantis den sista av rymdfärjornas flygningar till stationen.
2012 blev SpaceX det första privata företaget att leverera förnödenheter till stationen, detta med hjälp av företagets egenutvecklade farkost Dragon. 2013 blev Orbital Sciences Corporation det andra privata företaget att leverera förnödenheter till stationen, med hjälp av företagets egenutvecklade farkost Cygnus. 2015 lämnade den sista av ESA:s Automated transfer vehicle stationen.
I framtiden kommer även Boeings CST-100 Starliner, Sierra Nevada Corporations Dream Chaser och SpaceXs Dragon V2 betjäna stationen. Det finns även planer på en ny rysk farkost.
.jpg)
.jpg)
Bemannade ISS-expeditioner
Sedan den 2 november 2000 har rymdstationen alltid varit bemannad med minst två besättningsmän. Kortvarigt har ISS varit obemannad under rymdpromenader, till exempel den 30 mars 2007 i 24 minuter då Sojuz TMA-9 skulle byta plats. ISS har tagit emot den första rymdturisten, amerikanen Dennis Tito som betalade 20 miljoner dollar för att föras upp ombord på en rysk underhållsfarkost, och det första rymdbröllopet när Jurij I. Malentjenko ombord på stationen gifte sig med Ekaterina Dmitrieva som var i Texas, USA. Världens första kvinnliga rymdturist besökte ISS under år 2006, det var Anosheh Ansari. Ur svensk synvinkel är den kanske viktigaste personen som besökt ISS Christer Fuglesang som reste till och arbetade på stationen under december 2006 samt under 2009. Uppskjutningen 2009 skedde med rymdfärjan Discovery den 29 augusti 2009, kl. 23.59 lokal tid.
Efter att NASA slutade flyga sina rymdfärjor 2011, är det nu bara ryska Sojuz som kan transportera människor till och från stationen.
Nationaliteter
276 människor har besökt ISS (1 mars 2024), inklusive de sju personer som för tillfället är ISS-besättning nummer 69. [6]
78 av besökarna har besökt stationen två gånger, 31 personer har besökt den tre gånger, sex personer har besökt den fyra gånger och två personer har besökt den fem gånger.
39 kvinnor har besökt ISS, varav 15 av dessa var ISS-besättningsmedlemmar.
Elva (2021) rymdturister har besökt ISS.
| Nation | Totalt (1 mars 2024)[6] |
Långtidsbesättning (2 augusti 2021) |
|---|---|---|
 |
163 amerikaner | 63 |
 |
57 ryssar | 44 |
 |
11 japaner | 7 |
 |
9 kanadensare | 3 |
 |
6 italienare | 3 |
 |
4 fransmän | 2 |
 |
4 tyskar | 2 |
 |
2 svenskar | |
 |
2 saudier | |
 |
1 kazak | |
 |
1 belgare | 1 |
 |
1 brasilianare | |
 |
1 dansk | 1 |
 |
1 israel | |
 |
1 holländare | 1 |
 |
1 malaysier | |
 |
1 spanjor | |
 |
1 britt | 1 |
 |
1 sydafrikan | |
 |
1 sydkorean | |
 |
1 turk | |
 |
1 Förenade Arabemiraten | |
| Antal | ||
| 22[6] | 276[6] | 127 |
Livet ombord på ISS
Befälhavare är normalt varannan gång en astronaut från USA och varannan gång en kosmonaut från Ryssland. År 2009 var den ryske kosmonauten Gennadij Padalka befälhavare för ISS två expeditioner i följd, Expedition 19 och Expedition 20, vilket innebär att han är den ende som varit befälhavare tre gånger eftersom han även var det år 2002 för Expedition 9.
Språk
Det är krav på att alla medlemmar av ISS besättning talar flytande engelska och ryska. Språkutbildning är en väsentlig del i den utbildning man får innan man blir uttagen som besättning på ISS. Grundregeln är att när man arbetar med ryska system i ryska moduler talar man ryska, om man arbetar med amerikanska system i amerikanska moduler talar man engelska. Det är tillåtet att komma överens om vilket språk man vill använda.
Sömn
Det finns fasta sovkabiner i Zvezda som ryska kosmonauter normalt använder och i Harmony som astronauterna använder. Därtill finns det tillfälliga sovkabiner i Destiny och i Kibō som packas undan när de inte används. Vem som sover var är inte hårt reglerat och ibland byter man om man finner det lämpligt.
Tekniska fel
På lördagskvällen den 31 juli 2010 gick ett av rymdstationens två kylsystem plötsligt sönder. Utan kontroll över temperaturen kan rymdstationens temperatur stiga till 121 °C på solsidan och sjunka till -157 °C på skuggsidan, enligt NASA. När rymdstationen bara har ett fungerande kylsystem finns det inget säkerhetssystem ifall även det skulle gå sönder. NASA hävdade ändå att de tre amerikanerna och tre ryssarna ombord inte befann sig i fara.[7] Försök att laga kylsystemet lördagen den 7 augusti 2010 misslyckades, trots en rymdpromenad på åtta timmar av två astronauter, en av de längsta i historien. Om det andra kylsystemet skulle sluta fungera, vilket vore högst osannolikt, kan hela besättningen flytta till den ryska delen av rymdstationen, som har sitt eget kylsystem.[8]
Referenser
- ^ NASA Space Science Data Coordinated Archive, läst 10 juli 2016.
- ^ [a b c d] NASAs fakta om ISS, läst 10 juli 2016.
- ^ [a b c] Heavens-Above, läst 13 oktober 2013.
- ^ Promemoria, läst 27 december 2016.
- ^ "Canadian Flight Controllers – Mission Control Centres". Asc-csa.gq.ca, 2008-06-03. Läst 15 oktober 2012. (engelska)
- ^ [a b c d] ”Station Visitors” (på engelska). NASA. 1 mars 2024. https://www.nasa.gov/international-space-station/space-station-visitors-by-country/. Läst 1 mars 2024.
- ^ Cooling system fault hits International Space Station, BBC den 1 augusti 2010.
- ^ Third repairs spacewalk for ISS astronauts, BBC den 9 augusti 2010.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Internationella rymdstationen.- Esa – ISS
- Nasa – ISS
- Rymdportalen – ISS
- Astrowebb – ISS
- Encyclopedia Astronautica – ISS
- Heavens Above, en webbplats som kan ge information om när man kan se ISS från en given plats
- Svensk skola tar kontakt med rymden artikel på dn.se i samband med STS-116.
- Internationella rymdstationen bygga-upp simulationen
- Human Space Flight Orbit Tracking Sida för att spåra och följa stationens rörelse.
| |||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||||||
.jpg){kind=small}
| ||||||||||||||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||