Kerstin Hesselgren

Från Wikipedia
Version från den 20 december 2017 kl. 12.45 av Ariam (Diskussion | Bidrag)
Kerstin Hesselgren

Kerstin Hesselgren

Född 14 januari 1872
Hofors, Gästrikland
Död 19 augusti 1962 (90 år)
Stockholm
Yrke Politiker
Fogelstadgruppen med stående från vänster Elisabeth Tamm, Ada Nilsson, Honorine Hermelin och Elin Wägner. Sittande: Kerstin Hesselgren.

Kerstin Hesselgren, född 14 januari 1872 i Hofors, Gästrikland, död 19 augusti 1962 i Stockholm, var en svensk yrkesinspektris och politiker (liberal).

Biografi

Hesselgren blev riksdagsledamot 1922 av första kammaren och Sveriges första bostadsinspektris och första yrkesinspektris. Hon satt i första kammaren 1922–1926 för Göteborgs stads valkrets och 1927–1934 för Örebro läns valkrets, och i andra kammaren 1937–1944 för Stockholms stads valkrets. 1922–1923 representerade hon Liberala samlingspartiet, 1924–1934 och början av 1937 var hon frisinnad vilde och 1938–1944 var hon ledamot för folkpartiet. 1939–1944 var hon vice ordförande i andra lagutskottet i riksdagen, vilket gjorde henne till den första kvinnan i ett utskottspresidium i Sveriges riksdag.

Hesselgren arbetade även internationellt. Hon medverkade som expert och delegat vid Internationella arbetsorganisationens konferenser samt som svensk delegat vid NF 1933–1935, 1937 och 1938.[1]

Efter studier i England till Sanitary inspector, ett yrke som i Sverige då ännu inte var öppet för kvinnor, fick Hesselgren den helt nyinrättade tjänsten som bostadsinspektris i Stockholm stad. Sedan inrättades en ny tjänst som skolköksinspektris (där man inspekterade köken i de många hushållsskolorna), och Hesselgren fick denna. År 1913 inrättades en ny avdelning på Yrkesinspektionen (nuvarande Arbetsmiljöverket). Den skulle inspektera arbetsplatser i hela landet där kvinnor, båda könen eller minderåriga jobbade. Avdelningschefens titel var yrkesinpektris och Hesselgren fick denna tjänst. Där stannade hon till pensioneringen 1934.

1921, det första riksdagsval då kvinnor fick ställa upp, stod Kerstin Hesselgren på frisinnade landsföreningens valsedel i Stockholms stad till andra kammaren på strax under valbar plats. Frisinnade landsföreningen var riksorganisationen till riksdagspartiet liberala samlingspartiet. Hon blev därvid inte vald till andra kammaren, men när elektorer inom magistraten i Göteborg samma vecka skulle välja riksdagsledamöter till första kammaren invaldes hon där av en valkartell mellan socialdemokrater och frisinnade. I riksdagen ingick hon i Liberala samlingspartiet så länge det fanns kvar.

Hesselgren blev den första kvinna som blivit ledamot av riksdagens första kammare. Den andra kvinnan där invaldes först efter att Kerstin Hesselgren slutat.

1923 splittrades Frisinnade landsföreningen i två nya partier och när riksdagen samlades 1924 upplöstes Liberala samlingspartiet. Kerstin Hesselgren och ett halvdussin andra, bland annat Elisabeth Tamm, valde inte sida utan bildade en egen riksdagsgrupp. De kallade sig "frisinnade vildar". De övriga frisinnade vildarna satt alla i andra kammaren, och de lämnade riksdagen efter valet eller bytte beteckning. Kerstin Hesselgren var efter 1924 års val den enda kvarvarande frisinnade vilden. Det nya frisinnade partiet lät henne sitta på dess mandat i riksdagens utskott fast hon inte tillhörde partiet.

Efter folkpartiets bildande kandiderade Hesselgren till andra kammaren för folkpartiet i 1936 års val, men tillhörde ännu inte partiet. Hon gick med först en tid efter att hon blivit återvald till riksdagen.

Kerstin Hesselgren var ordförande i Frisinnade kvinnor och i den rollen var hon en av grundarna av Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad.

Kerstin Hesselgren arbetade främst med socialpolitik i riksdagen. Hon var rikskänd redan innan hon blev politiker, och hon väckte stor uppmärksamhet när hon förde in nya frågor på riksdagens bord. Hon drev frågor som utbildning för kvinnor, kvinnors rätt till statliga tjänster – och med lika lön som män. Hon ville också tillåta sexualupplysning och preventivmedel och arbetade för att sänka straffen för fosterfördrivning, alltså aborter. Emilia Broomé i Stockholms stadsfullmäktige var hennes politiska mentor och många socialpoltiska frågor Hesselgren drev återfinns redan hos Broomé.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Hesselgren, 1904–1926.

Bonniers Lexikon 6, AB Nordiska uppslagsböcker, Hesselgren

Litteratur

  • Tvåkammarriksdagen 1867–1970 (Almqvist & Wiksell International 1990), band 4, s. 96–97

Noter

  1. ^ Bonniers Lexikon 6, AB Nordiska uppslagsböcker 

Vidare läsning