Lucretia (Britten)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Benjamin Britten

Lucretia (engelska: The Rape of Lucretia) är en opera från 1946 i två akter med musik av Benjamin Britten. Libretto av Ronald Duncan bygger på André Obeys pjäs Le viol de Lucrèce. Verket är en kammaropera med mycket sparsam orkesterbesättning bestående av åtta sångsolister och tretton orkestermusiker.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Spänningen mellan å ena sidan etruskernas sinnlighet och hyckleri och å den andra sidan förödmjukandet av romarnas moral är ett litterärt ledmotiv. De första källorna går tillbaka till Livius och Ovidius, vars tradition Shakespeare gjorde till sin egen i en ungdomsdikt och som han också uttryckte i Macbeth och Cymbeline. Obey skrev ursprungligen sitt teaterstycke, efter vilket Duncan skrev librettot till Brittens opera, för en fransk teaterensemble (Compaigne des Quinze, som leddes av Jacques Copeau). Obey har i stor utsträckning citerat Shakespeare och i skådespelet förde han in kvinno- och manskören, som symboliseras av en kvinna och en man. Upphovsmännen Britten och Duncan gav emellertid berättarkören en annorlunda betydelse än i de litteräta förebilderna. Dess kommenterande roll erinrar i sin funktion om kören i ett antikt grekiskt drama, men det kristna textinnehållet verkar här vara mer lämpat för en passionsberättelse. Brittens Lucretia är en kvinnlig variant av det oskyldiga kristuslammet.

Operan uruppfördes i Glyndebourne 12 juli 1946 med Kathleen Ferrier och Peter Pears i titelrollerna. Eftersom det vid den tiden endast fanns ett fåtal operaensembler i England, utformade Britten sitt verk för en liten rörlig trupp. Det här turnésällskapet, Glyndebourne English Opera Company, organiserades av den unge Rudolf Bing, som senare blev framgångsrik chef för Metropolitan Opera i New York. Ur den truppen uppstod English Opera Group, för vilken Britten blev huskompositör och som uruppförde de flesta av hans sceniska verk.

I Sverige spelades den första gången den 17 oktober 1949 på Stora Teatern, Göteborg. Man gjorde ett experiment i regi av Bengt Peterson med ett framförande den 7 juni 1958 på Drottningholmsteatern, där man använde en 1700-talsdekor och den sattes även upp på Stockholmsoperan den 20 september 1958.[1]

Personer[redigera | redigera wikitext]

  • Prins Tarquinius Sextus (baryton)
  • Collatinus, romersk general (bas)
  • Junius, romersk general (baryton)
  • Lucretia, Collatinus hustru (alt)
  • Lucia, Lucretias tjänarinna (sopran)
  • Bianca, Lucretias gamla amma (mezzosopran)

"Kör" (sopran och tenor)

Handling[redigera | redigera wikitext]

Operan utspelar sig i Rom år 510 f.kr.

Akt I

Scen 1. Ett härläger utanför Roms portar. En kvalmig natt. Collatinus, Junius och Tarquins Sextus dricker och beklagar sig över sina hustrurs otrohet. Endast Lucretia, Collatinus hustru, har rykte om sig att vara dygdig. Tarquinius beslutar sig för att bringa den så lovordade damen på fall genom att förföra henne. (Mellanspel: en skildring v Tarquinius ritt till Rom.)

Scen 2. Lucretia sitter vid spinnrocken tillsammans med sin tjänarinna och amman. Tarquinius träder in och ber om nattlogi.

Akt II

Scen 1. Etruskerna har utsatt Rom för en fruktansvärd förstörelse. Men vad betyder de yttre härjningarna mot den inre förstörelsen? Romarna har ännu kvar ett sista inre bålverk mot de sedeslösa etruskerna, den dygdiga Lucretia. Men Tarquinius tränger sig in i Lucretias sovgemak. Hon värjer sig, men blir ändå övermannad. (Mellanspel: Koral över Kristi lidande, när dygden "ansätts av synd":)

Scen 2. Bianca och Lucia hälsar glatt den nya dagen välkommen. Men glädjen förbyts i fasa när de får reda på vad som skett under natten. Lucretia begär att få träffa sin make, och tar avsked av livet. Collatinus hyser visserligen både tilltro och kärlek till henne, men den enda möjligheten för Lucretia att bevisa sin oskuld är att begå självmord. Hon stöter en dolk i sitt hjärta. Den allmänna bestörtningen och sorgen över hennes död (passacaglia) mynnas ut i kristet löfte om frälsning (Epilog).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kungliga teatern : repertoar 1773-1973 : opera, operett, sångspel, balett. Skrifter från Operan, 0282-6313 ; 1. Stockholm. 1974. Libris 106704 
  • Wenzel Andreasen, Mogens (1990). Operans värld : ett lexikon över kompositörer, roller och innehåll i våra vanligaste operor. Stockholm: Rabén & Sjögren. Sid. 40. Libris 7236411. ISBN 91-29-59233-X 
  • Macchia Alessandro, "Benjamin Britten", L'Epos, Palermo 2013 ISBN 978-88-8302-384-2
  • Opera - Kompositörer, Verk, Uttolkare. Köln: Könneman. 2000. ISBN 3-8290-5509-9