Marcellin Berthelot

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Marcellin Berthelot
Marcellin Berthelot.jpg
FöddPierre Eugène Marcellin Berthelot
25 oktober 1827[1][2][3]
Paris[4][5][6]
Död18 mars 1907[7][2][3] (79 år)
Paris[4][6]
BegravdPanthéon
kartor
MedborgarskapFrankrike
Utbildad vidLycée Henri IV
vetenskapsfakulteten i Universitetet i Paris Arbcom ru editing.svg
SysselsättningKemist, esperantist, professor[8], politiker, pedagog, fysiker
Befattning
Stol nummer 40 i Franska akademien
Secrétaire perpétuel, Franska vetenskapsakademin
Livstidssenator i franska senaten (1881–1907)
Frankrikes utbildnings- och kulturminister (1886–1887)
Frankrikes utrikesminister (1895–1896)
ArbetsgivareCollège de France (1865–1907)[8]
MakaSophie Berthelot
BarnAndré Berthelot (f. 1862)
Daniel Berthelot (f. 1865)
Philippe Berthelot (f. 1866)
René Berthelot (f. 1872)
FöräldrarJacques-Martin Berthelot
Utmärkelser
Davymedaljen (1883)[9]
Copleymedaljen (1900)[10]
Concours général
Fellow of the American Academy of Arts and Sciences
Storkors av Hederslegionen
Pour le Mérite för vetenskap och konst
Utländsk ledamot av Royal Society
Redigera Wikidata

Pierre Eugène Marcellin Berthelot, född 29 oktober 1827 i Paris, död 18 mars 1907 i Paris, var en fransk politiker och kemist. Far till diplomaten Philippe Berthelot och filosofen René Berthelot.

Berthelot studerade först medicin, men övergick snart till kemin. 1851 blev han assistent vid Collège de France och utförde som sådan flera viktiga undersökningar. 1859 erhöll han den nyinrättade professuren i organisk kemi vid École supérieure de pharmacie, men återvände 1864 till Collège de France, där han erhöll en för honom inrättad professur i organisk kemi, som han fram till sin död innehade.

Vid tiden för kejsardömets fall och därefter tog Berthelot livligt del i det offentliga livet. Han valdes till president för den vetenskapliga kommitté, som tillsattes för att bland annat sätta den inneslutna huvudstaden i förbindelse med det övriga Frankrike. Hans försök att under belägringen framställa salpeter för sprängämnestillverkningen ledde honom också in på denna del av kemin, och 1878 blev han president för Commission des substances explosives. 1881 valde senaten honom till ständig medlem. Han var 1886-87 undervisningsminister och 1895 utrikesminister. Berthelots vetenskapliga verksamhet är enastående resultatrik och omfattande. Hans mest betydelsefulla arbeten faller inom den organiska kemin, men även inom termokemin gjorde han banbrytande upptäckter, och även inom agrikulturkemin gjorde han flera upptäckter i sitt 1883 upprättade agronomiska laboratorium i Meudon utanför Paris.

Han gjorde även betydande insatser inom studiet av kemins och alkemins historia, bland annat i verken Origines de l’Alchimie och Collection des Anciens Alchimistes Grecs. Det senare är en utgåva av texter av bland andra Zosimos och Pseudo-Demokritos.

Bland hans övriga skrifter märks Chimie organique fondée sur la synthèse (1895), Thermochimie (1897), Chimie végétale et agricole (1899), samt Science et libre-pensée (1905).

Berthelot var ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien från 1870.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Бертело, Пьер-Эжен-Марселен, Entsiklopeditjeskij slovar' och Entsiklopeditjeskij slovar'.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] läs online, www.senat.fr.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Accademia delle Scienze di Torino, Accademia delle Scienze di Torino-ID: pierre-eugene-marcelin-berthelot, läst: 1 december 2020.[källa från Wikidata]
  5. ^ Бертело, Пьер-Эжен-Марселен, Entsiklopeditjeskij slovar' och Entsiklopeditjeskij slovar'.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b] Berthelot, Marcellin Pierre Eugène, Encyclopædia Britannica 1911.[källa från Wikidata]
  7. ^ Berthelot, Marcellin Pierre Eugène, Encyclopædia Britannica 1911.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b] Lista över professorer vid Collège de France, läs online.[källa från Wikidata]
  9. ^ Award winners : Davy Medal (på engelska), läs online, läst: 30 december 2018.[källa från Wikidata]
  10. ^ Award winners : Copley Medal (på engelska), Royal Society, läs online, läst: 30 december 2018.[källa från Wikidata]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]