Ortolansparv

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ortolansparv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Adult hona i Ukraina.
Adult hona i Ukraina.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Fältsparvar
Emberizidae
Släkte Emberiza
Art Ortolansparv
E. hortulana
Vetenskapligt namn
§ Emberiza hortulana
Auktor Linné, 1758
Adult hane.
Adult hane.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Ortolansparv (Emberiza hortulana) är en fågel i familjen fältsparvar.

Utseende, fältkännetecken och läte[redigera | redigera wikitext]

Ortolansparven är en slank fältsparv, med ganska lång stjärt, ganska litet rundat huvud och en rätt lång och svagt krökt näbb.[2] Den mäter 15-16,5 cm på längden[2] och väger 17-28 gram[3]. I alla dräkter har den en tydlig gulvit orbitalring, kraftigt mörkstreckad mantel på gråbrun botten, och gråbrun rygg och övergump. De breda tertialbrämen är rödbruna och bredare på mitten. Både honan och hanen har gult tydligt mustaschstreck och strupe. Juvenilen får denna gula ton först i juli/augusti. Den adulta hanens huvud, hals och bröst är askgrå med olivgrön anstrykning, buken brunröd och ryggen gråaktigt rödbrun med kraftiga svartaktiga streck. Adult hona och hane i första vinterdräkt är fint mörkstreckad på hjässan, strupsidan och bröstet (som är ljusare än hanens) och det olivgrå bröstbandet är smalt eller otydligt.[2]

Under höstflytten uppträder den ofta i mindre flockar.

Sången liknar gulsparvens, men är mera avrundad, ren och djup. Den har en typiskt ringande ton och kan låta som ett eko.[4] En strof kan skrivas sry-sry-sry-sry, dry dry dry. De ekande tonerna är ofta lägre.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Ortonlansparven är en flyttfågel som förekommer som häckfågel i merparten av länderna i Europa och i västra Asien så långt österut som Mongoliet. Den häckar också i Mindre Asien och österut till Iran.[5] Den övervintrar i tropiska Afrika och återvänder till sina häckningsområden från slutet av april till början av maj. Över stora delar av sitt utbredningsområde förekommer den mycket lokalt. Dess häckningsområde når så långt norrut som Skandinavien och norr om polcirkeln. I Europa förekommer den inte som häckfågel i Storbritannien och Danmark,[6] men under flytten, som sker nattetid, passerar den regelbundet Danmark och södra Storbritannien. Arten har även sällsynt observerats på Island, Färöarna, Kanarieöarna, Seychellerna och i Indien.[5]

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige anländer ortolansparven under första hälften av maj. Den häckar lokalt, främst utmed Norrlandskusten, och söderut till Mälardalen. Den häckar även sällsynt i södra Sverige. De skandinaviska fåglarna flyttar redan i augusti-september och övervintrar i västra Afrika söder om Sahara.[6]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Ortolansparven häckar dels på lägre nivåer i jordbruksbygd med hagmarker och buskar och på hyggen, men i södra Europa, Turkiet och Kaukasus även i bergstrakter på höjder över 1500 meter över havet.[2]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Hanarna anländer häckningsområdena i genomsnitt 5-6 dagar före honorna.[4] I häckningsområdet finns det ofta flera sjungande hanar inom hörhåll från varandra. Honan bygger boet som placeras i en buske eller vid en dikesren. Boet består av torra strån och är ofta fodrat med rottrådar, hår och tagel. Kullen består av 4 till 6 ägg som är 20 millimeter stora, av varierande färg med mörkare fläckar. Äggen ruvas av honan i 11 till 14 dagar.[3] Under tiden hjälper hanen till med matningen. Ungarna matas med insekter av båda föräldrarna och lämnar boet efter 10-12 dagar.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Den födosöker mest på marken och lever främst av frön som den ofta söker på torra marker med kortvuxen vegetation.[3] Under häckningsperioden tar den även skalbaggar och andra insekter.[3]

Ortolansparven och människan[redigera | redigera wikitext]

Sjungande hane.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Trivialnamnet och dess vetenskapliga namn ortolan och hortulana härstammar från latinets hortulus, vilket ungefär betyder "trädgårdsfågeln" från hortus, som betyder "trädgård".

Inom gastronomin[redigera | redigera wikitext]

Ortolansparven har i södra Europa, och främst i Frankrike, ansetts som en delikatess och där traditionellt jagats i stor utsträckning under fågelns höstflyttning. Denna tradition finns beskriven sedan romartiden men idag är jakten reglerad eller förbjuden. Traditionellt inom det franska lantliga köket har man fångat fåglarna levande och tvångsmatat dem. Ett klassiskt recept beskriver hur fågeln avlivas genom att dränkas i Armagnac och sedan rostas för att ätas hel.[7]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett mycket stort globalt häckningsområde och trots att populationstrenden är negativ, den minskar i minst 19 europeiska länder,[6] så anser IUCN inte att minskningen är så pass allvarlig att den är hotad, utan kategoriserar arten som livskraftig (LC).[1] Den är nationellt utdöd i Nederländerna och Belgien.[5]

Ortolansparven har minskat i Europa under hela 1900-talet som ett resultat av den omfattande jakten som bedrivits under höstflyttningen i södra Europa. Trots att lagar tillkommit som reglerar eller förbjuder denna småfågeljakt har jakten fortsatt på flera platser framför allt i sydvästra Frankrike. Andra skäl till den negativa populationstrenden är habitatförstörelse som resultat av det moderniserade jordbruket och sviterna 1950 och 1960-talets utsläpp av miljögifter som kvicksilver.[6]

Status i Skandinavien[redigera | redigera wikitext]

Den svenska populationen beräknades 2005 till cirka 12500 könsmogna individer. Under 1800-talet hade arten en vidsträckt utbredning över hela landet. Skandinavien populationen har minskat kraftigt under en lång tid och i Sverige kategoriseras den idag som sårbar (VU) av ArtDatabanken.[6]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] BirdLife International 2012 Emberiza hortulana Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 <www.iucnredlist.org>. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ [a b c d] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 396-397. ISBN 978-91-7424-039-9 
  3. ^ [a b c d] Christopher Perrins under medverkan av David Attenborough (1986). Fågelliv i Europa. Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 202. ISBN 91-34-50909-7 
  4. ^ [a b] Nordisk familjebok (1907) Artikeln Emberiza, Uggleupplagan, band 7, sid:469
  5. ^ [a b c] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  6. ^ [a b c d e] Bengt-Olov Stolt 2000. Rev. Åke Berg 2005, (2010) Rödlistade arter i Sverige 2010, ArtDatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala
  7. ^ Julia Mann (1999) France Bans An Old Culinary Tradition, <www.winespectator.com>, läst 2010-11-26

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]