Neapelgult

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Relief, Processionsgatan i Babylon c:a 600 f. Kr.

Neapelgult är ett orangegult pigment vars verksamma beståndsdel utgörs av blyantimonat (Pb3(SbO4)2. Det användes i keramisk glasyr i Babylons tegelreliefer redan på 600-talet f.Kr. och senare i den europeiska medeltidens, renässansens och barockens majolika och fajans. Som pigment inom konstmåleriet började det dock inte användas förrän kring år 1700, och inom byggnadsmåleriet har det främst använts för dekorationsmålning. Fram till 1900-talets mitt betraktades Neapelgult som ett av de bästa gula pigmenten, men idag produceras det nästan inte alls.[1]

Även andra substanser än blyantimonat har marknadsförts under namnet Neapelgult.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Hansen, Fenge; Jensen, Ole Ingolf (1991) (på danska). Farvekemi. Uorganiske pigmenter.. Köpenhamn: G.E.C. Gad. Sid. 148-151 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]