Sigvard Bernadotte
| Sigvard | |
|---|---|
| |
| Sigvard Bernadotte, 1944. | |
| Ämbetstid | 1907-1934 (fråntagen titeln) |
| Gemål | I. Erica Patzek II. Sonja Christensen Robbert III. Marianne Lindberg |
| Barn | 2:a äktenskapet: Michael Bernadotte (född 1944) |
| Personnamn | Sigvard Oscar Fredrik |
| Far | Gustaf VI Adolf |
| Mor | Margaret av Connaught |
| Född | 7 juni 1907 Drottningholms slott, Ekerö kommun, Stockholms län |
| Död | 4 februari 2002 (94 år) Stockholm, Sverige |
| Yrke | formgivare, illustratör och industridesigner |
Sigvard Oscar Fredrik Bernadotte, född 7 juni 1907 på Drottningholms slott, Stockholms län, död 4 februari 2002 i Stockholm, var från födseln en svensk prins och blev internationellt erkänd formgivare, illustratör och industridesigner.
Han var son till kung Gustaf VI Adolf och kronprinsessan Margareta och bar fram till sitt giftermål 1934 titlarna Sveriges arvfurste och hertig av Uppland. Han adlades senare av storhertiginnan Charlotte av Luxemburg.
Utbildning
Till skillnad från sin äldre bror Gustaf Adolf fullföljde prins Sigvard sin skolgång. Han studerade vid Lundsbergs skola och blev 1926 den första i familjen Bernadotte som tog studentexamen. Hösten 1926 skrev han in sig vid Uppsala universitet och blev samtidigt medlem av Uplands nation. Bernadotte läste bland annat konsthistoria för August Hahr och statskunskap för Axel Brusewitz. Bernadotte blev 1929 den första medlemmen av familjen Bernadotte som tog en akademisk examen. År 1929 ritade han ett fönster till kyrkan på Lundsbergs internatskola.
Bernadotte sökte till Konstfack i Stockholm efter sina studier i Uppsala. Han antogs 1930 till Konstfacks dekorativa linje och läste under professor Olle Hjortzberg som ska ha varit en stor influens till den strama och koncentrerade formgivning Sigvard Bernadotte senare skulle bli berömd för. Prinsen ska också ingått i den skara med målare som hjälpte till att dekorera Stockholmsutställningen 1930.
Han utbildade sig även till infanteriofficer, och tjänstgjorde som löjtnant i Svea Livgarde under andra världskriget.[1]
Han var hela tiden intresserad av teater och skapade flera skisser till teaterdekorer. Han studerade senare teater i München och arbetade som regiassistent vid UFA i Berlin. Han var senare också anställd på filmbolaget Metro-Goldwyn-Mayer i Culver City, och han har även satt några spår i svensk film. Under 1940- och 50-talet producerade han exempelvis många affischer.
Bernadotte Design
Efter andra världskriget blev Sigvard Bernadotte konstnärlig ledare hos Georg Jensen i Köpenhamn. 1950 startade han tillsammans med dansken Acton Bjørn designfirman Bernadotte & Bjørn Industridesign A/S. Huvudkontoret fanns i Köpenhamn och filialer i New York och Stockholm. 1964 öppnade han sin egen designstudio Bernadotte Design AB i Stockholm. Byrån skapade bland annat chokladtillverkaren Marabous nya logotyp i slutet av 60-talet.[2] 1972 stängdes verksamheten på grund av sviktande konjunktur.
Sigvard Bernadotte är en av Sveriges mest kända formgivare och har arbetat med nästan alla typer av formgivning. Han har designat allt från bruksföremål, till exempel konservöppnaren Röda Clara, entreprenadmaskiner till mer exklusiva silverföremål för bland annat Georg Jensen och Nilsjohan. År 1957 formgav han en flaska till Explorer Vodka, flaskan och vodkan togs fram till en exportsatsning till USA, och som 90-åring presenterade han en ny glasservis för firman Fyrklövern.
Bernadotte har gjort mönstret virrvarr. [3] Bernadotte finns representerad vid bland annat Nationalmuseum[4] i Stockholm.
Bildgalleri
-
Lågpokalen "Drottning Ingrids hederspremie", 1949 -
Gräddkanna/Termos för Georg Jensen, 1938/2002 -
Rostfri vattenkittel för Modernum, 1954 -
Skålserie Margrethe för Rosti, 1950 -
Konservöppnaren Röda Clara för Nilsjohan 1966.
Äktenskap och prinstiteln
.jpg)
I enlighet med dåvarande § 5 Successionsordningen förlorade Sigvard Bernadotte arvsrätten till den svenska tronen då han 8 mars 1934 gifte sig med den icke-kungliga tyskan Erica Patzek (1911-2007). Samtidigt fråntogs han sitt apanage och sina ordnar och fick inte längre i Sverige använda kungliga titlar. Beslutet om de kungliga prerogativen fattades i konselj och lyder:[5]
| ” | Genom sitt sålunda utan Konungens samtycke och med enskild utländsk mans dotter ingångna äktenskap har Hans Kungl. Höghet Hertigen av Uppland jämlikt paragraf 44 regeringsformen[A 1] och paragraf 5 successionsordningen[A 2] förverkat sin arvsrätt till riket för sig, barn och efterkommande. Tillika har han gått förlustig de titlar och de företrädesrättigheter han i sin egenskap av Arvfurste hittills åtnjutit. | „ |
Därefter skulle Sigvard ha namn och titel som herr Sigvard Bernadotte. Hans kusin Lennart Bernadotte, som två år tidigare - först i den svenska historien - genomlevt samma sak, ansåg att han själv och särskilt Sigvard under årtionden blev mycket illa behandlade av det svenska hovet för sina äktenskaps skull.[8] Professor Gunnar Bramstång har i en juridisk utredning kallat förlusten av prinstiteln för en "betungande åtgärd" av staten och ifrågasatt om ärendet hanterats med tydlig förankring i lag.[9]
Sigvards äktenskap med Erica Patzek upplöstes 1943. Han gifte om sig samma år med danskan Sonja Robbert (1909–2004), men de skildes 1961; makarna hade 1944 fått sonen Michael Bernadotte. Sigvard Bernadotte gifte sig tredje gången 1961 med Marianne Lindberg (född 1924).
2 juli 1951 blev han för sig själv, sin hustru och sina äktenskapliga efterkommande av storhertiginnan Charlotte adlad i Luxemburg och kallades då Sigvard Oscar Frederik Prince Bernadotte samt gavs samtidigt den ärftliga titeln compte de Wisborg.[10]
Under de sista decennierna av sitt liv försökte Sigvard Bernadotte förgäves förmå sin brorson kung Carl XVI Gustaf att erkänna prinstiteln. Från Kungliga Hovstaternas sida hävdade man att kungen inte kunde återställa titlarna då beslutet fattats i konselj och man menade att det för ett återställande krävdes ett regeringsbeslut.[5] Åberopande det tidigare exemplet med prins Oscar Bernadotte som prejudikat meddelade Bernadotte 1983 på eget bevåg att han skulle kallas prins Sigvard Bernadotte,[11][12] och stämde så småningom svenska staten i Europadomstolen för att detta skulle bekräftas rättsligt. Målet hann inte avgöras innan Bernadotte avled den 4 februari 2002.
Sigvard Bernadotte gravsattes på Kungliga begravningsplatsen.
Anfäder
Utmärkelser
Ordnar och medaljer
- Riddare och kommendör av Kungl. Maj:ts Orden (RoK av KMO) födseln - fråntagen 1934
- Konung Gustaf V:s jubileumsminnestecken med anledning av 90-årsdagen
- Konung Gustaf V:s jubileumsminnestecken med anledning av 70-årsdagen
- Kommendör med stora korset av Svärdsorden (KmstkSO) födseln - fråntagen 1934
- Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden (KmstkNO) födseln - fråntagen 1934, värdigheten återställd 1952
- Riddare av Carl XIII:s orden
- Prins Eugen-medaljen 1997
- Riddare av Danska Elefantorden
- Storkors av Hertigl. Sachsen-Emestinska husorden
Filmografi (urval)
Tyskland
- Ich bei Tag und Du bei Nacht – regiassistent, som S. Holgers (1932)
- Ich und die Kaiserin – regiassistent (1933)
- Storhertigens finanser (Die Finanzen des Großherzogs) – regiassistent (1934)
- Unga vingar (Wunder des Fliegens) – regiassistent (1935)
USA
- Murder in the Fleet – regiassistent (1935)
- Tarzan flyr (Tarzan escapes) – regiassistent (1935)
- The Perfect Gentleman – regiassistent (1935)
- Fången på Zenda – teknisk rådgivare (Technical Advisor), under eget namn (1937)
Teater
Scenografi och kostym
| År | Produktion | Upphovsmän | Regi | Teater | Noter |
|---|---|---|---|---|---|
| 1932 | Den förste Bernadotte | Herbert Grevenius | Per Lindberg | Konserthusteatern | Scenografi och kostym[13] |
| 1944 | Livet är ju härligt |
William Saroyan | Per Knutzon | Oscarsteatern | Scenografi[14] |
| 1945 | En midsommarnattsdröm A Midsummer Night's Dream |
William Shakespeare | Svend Gade | Skansens friluftsteater | Scenografi |
| 1946 | En midsommarnattsdröm A Midsummer Night's Dream |
William Shakespeare | Svend Gade | Skansens friluftsteater | Scenografi |
Bibliografi
- Krona eller klave, självbiografi (1975)
Anmärkningar
- ^ 44 § i 1809 års regeringsform löd: "Ingen prins af det konungsliga huset, det vare sig kronprins, arffurste eller furste, må gifta sig utan konungens vetskap och samtycke. Sker det ändock, hafve han förverkat arfsrätt till riket både för sig, barn och efterkommande."[6]
- ^ 5 § successionsordningen löd: "Prins av det kungl. huset må ej gifta sig, med mindre Konungen, sedan statsrådets tankar inhämtats, därtill lämnat samtycke. Sker det ändock, have han förverkat arvsrätt till riket för sig, barn och efterkommande. Lag samma vare, om han, med eller utan sådant samtycke, tager till gemål enskild svensk mans dotter."[7]
Referenser
Noter
- ^ Svensk uppslagsbok, 2:a upplagan, 1947
- ^ ”Marabou om sitt mmm… ycket omtyckta varumärke”. Mustasch. 21 januari 2013. http://www.mustasch.se/2013/01/marabou-om-sitt-mmm-ycket-omtyckta-varumarke. Läst 4 oktober 2015.
- ^ Jessika Jellbom (11 november 2005). ”En invigning med Virrvarr”. Helsingborgs Dagblad. http://hd.se/perstorp/2005/11/10/en_invigning_med_virrvarr/. Läst 18 juni 2011.
- ^ Nationalmuseum
- ^ [a b] Ljungqvist, Bengt (5 maj 2001). ”Kungen ändrar sig inte”. Dagens Nyheter: s. 4.
- ^ "Regeringsform 1809." Wikisource, . 19 feb 2012, 21.33 UTC. 30 jan 2014, 19.02 <http://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Regeringsform_1809&oldid=154326>
- ^ ”Regeringens proposition 1977/78:71 om kvinnlig tronföljd”. www.riksdagen.se. Sveriges riksdag. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Propositioner-och-skrivelser/prop-19777871-om-kvinnlig-tr_G10371/?html=true. Läst 30 januari 2014.
- ^ Lennart Bernadotte i Mainau min medelpunkt ISBN 91-0-056122-3 p. 77
- ^ Gunnar Bramstång i ''Tronrätt, bördstitel och hustillhörighet ISBN 91-544-2081-4 s. 54 ff
- ^ Mémorial du Grand-Duché de Luxembourg No 48, Staten Luxemburg, 13 augusti 1951, artikel daterad 18 juli 1951
- ^ Marianne Bernadotte i Glimtar och scener ISBN 91-1-863442-7 pp. 179 & 184-185
- ^ 2002-02-05 Svenska Dagbladet
- ^ Ord och Bild 1932 s. 396
- ^ Sten af Geijerstam (30 april 1944). ”Saroyan på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 26. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1944-04-30/116/26. Läst 31 augusti 2015.
Tryckta källor
- Marie Tornehave: Sigvard Bernadottes silverdesign, Bokförlaget Signum (2013)
- Thomas Lindblad: Sigvard Bernadotte och skandinavisk industridesign, Bokförlaget Atlantis (2010)
- Tove Gyllenstierna: Designprinsen Sigvard Bernadotte, Bokförlaget Forum (2006)
- Skandinavisk Design, Taschen GmbH, Köln (2002)
- Industrial Design A–Z, Taschen (2000)
- Design Sigvard Bernadotte, Nationalmuseum 5 dec. 1997 - 15 mars 1998, utställningskatalog
- Svensk Industridesign, Norstedts Förlag (1997)
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Sigvard.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
