Sjögrens syndrom

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ej att förväxla med Sjögren-Larssons syndrom.
Sjögrens syndrom
Klassifikation och externa resurser
Histopatologiska bilden av fokal lymfoida infiltration i den mindre spottkörteln samband med Sjögrens syndrom. Lip biopsy. H & E stain.
ICD-10 M35.0
OMIM 270150
DiseasesDB 12155
MedlinePlus 000456
eMedicine med/2136 
MeSH engelsk

Sjögrens syndrom (SS) är en kronisk autoimmun sjukdom, som kännetecknas av att körtlar som producerar sekret förtvinar. Detta resulterar i att framför allt kroppens produktion av tårar och saliv upphör alltmer. Förutom ögon och mun kan även andra ställen i kroppen förlora sin smörjning. Inte sällan märks problem även i näsa, hals, luftvägar och lungor, matsmältningsorgan och könsorgan. Karaktäristiskt är en extrem trötthet. Sjögrens syndrom är den vanligaste (2 %) av de olika reumatiska systemsjukdomarna där bland andra systemisk lupus erythematosus (SLE), myositer, vaskuliter och sklerodermi ingår.

I 90 % av de diagnostiserade fallen är de drabbade, av okänd anledning, kvinnor. I teorin kan man få sjukdomen under hela livet, men i praktiken debuterar den vanligtvis mellan 35 och 55 års ålder. Sjögrens syndrom debuterar i de flesta fall långsamt.

Man skiljer på två olika grupper av sjukdomen: SS kan uppträda som en separat sjukdom och kallas då primärt Sjögrens syndrom.

Om SS uppträder hos patienter som redan har en utvecklad och karaktäriserad sjukdom (till exempel kronisk ledgångsreumatism (RA) eller SLE), kallas det sekundärt Sjögrens syndrom.

Primärt SS är vanligare än sekundärt SS. Ingen god behandling finns, det enda man kan ge är läkemedel för att mildra besvären.

Sjukdomen har fått sitt namn efter professor Henrik Sjögren.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Henrik Samuel Conrad Sjögren, Whonamedit?, läst 2013-01-18

Källor[redigera | redigera wikitext]